debatt

Bryt med överskottsmålet och totalrenovera Sverige

Vänsterpartiet måste gå på offensiven och lånefinansiera till nödvändiga samhällsnyttiga investeringar för grön omställning, upprustning av infrastruktur och välfärd – liksom satsningar för full sysselsättning. Det föreslås kongressen besluta om i motion A5, Totalrenovera Sverige, vars undertecknare här argumenterar för det.

Med stor förväntan läser vi PS motionssvar till motion A5, ”Totalrenovera Sverige” som föreslår att vi ska kravla oss ur tvångströjan som den olyckliga finanspolitiska överenskommelsen från juni 2016 innebär. Uppgörelsen som partiledningen utan intern diskussion tecknade med regeringen och de borgerliga partierna innebär att de offentliga finanserna ska visa överskott med i genomsnitt 0,33 procent per år över en konjunkturcykel, dvs. cirka 15 miljarder per år ska sugas bort från efterfrågan och läggas på hög samtidigt som arbetslösheten hålls onödigt hög och nödvändiga framtidsinvesteringar omöjliggörs.

Bakom motionen står sex distrikt, tio partiföreningar och ett myller av enskilda partikamrater. Den åtstramande överskottspolitiken omöjliggör nödvändiga samhällsnyttiga investeringar för grön omställning, upprustning av infrastruktur och välfärd – liksom satsningar för full sysselsättning. PS ger inte heller några övertygande svar till varför Vänsterpartiet ska stå bakom en uppgörelse som innebär striktare ramar än EU:s.

Ett av PS argument mot investeringsprogrammet är att det skulle gynna högerkrafterna inom socialdemokratin. Detta är en riktigt bak- och framvänd argumentation som tyder på en defensiv inriktning – motsatsen till vad vi behöver. Vi behöver en offensiv vänster som kan förflytta hela spelplanen. Feghet har inte varit en framgångsfaktor någonstans, det är lärdomarna för vänstern från Frankrike, USA och Storbritannien.

PS menar att det sänkta överskottsmålet är en framgång och att vi ”inte nådde ända fram”. Men det sänkta överskottsmålet var, som visats i Flamman, en uppgörelse mellan regeringen och borgarna som V anslöt sig till. Uppgörelsen kommer stå kvar till sista kommatecken även om vi lämnar den. Vilket kommer bevisas om kongressen bifaller motionen.

Vi finner också invändningen att ett investeringsprogram skulle vara procykliskt, d.v.s. konjunkturförstärkande. Vi tror nog att PS förstår att föreslagna investeringsprogram sträcker sig över flera konjunkturcykler och inte syftar till att parera krusningar på ytan av ekonomin. Det handlar om långsiktiga satsningar som permanent sänker arbetslösheten och ger möjlighet att rusta upp samhället. Ett stort investeringsprogram tar antagligen 4–5 år för att nå full effekt, men behöver börja planeras nu.

Bland de mest udda argumenten PS för fram är att räntan idag är negativ och att vi då inte ska elda på med finanspolitik, d.v.s. riktiga satsningar på byggande och välfärd o.s.v. Men Riksbanken har sänkt räntan just p.g.a. bristen på aktiv finanspolitik, som en konsekvens av sparpolitiken och bristen på reella satsningar. Till följd av den felaktiga politiken har bostadspriserna skenat och en kraftig bubbla blåsts upp.

PS talar också om trovärdighet, men frågan är trovärdighet gentemot vem?

Vi måste vara trovärdiga gentemot våra väljare och alla dem som önskar en stark välfärd och klimatomställning. Det var partiledningen som först, 2016, skrev under en blocköverskridande finanspolitisk uppgörelse om ett stramare ramverk än EU-reglerna (som i jämförelse tillåter 3 procent underskott per år och 60 procents finansiell bruttoskuld) och en stärkt roll för expertorganet Finanspolitiska rådet som nyliberal vakthund. Ett år senare, i november 2017, gör partiet utspelet att Finanspolitiska rådet ska läggas ner. Är tanken att skriva under regelverket men sen inte bry sig om det? Är det trovärdigt?

Det är såklart bättre för trovärdigheten att löpa linan ut och ärligt stå för vår politik. Idéerna om en grön investeringsbank och en investeringsbudget, förslag som vi stödjer, kräver lånefinansiering om de inte ska konkurrera med utgifter för välfärden. Skattehöjningar är bra men kommer inte räcka på långa vägar. Det finns starka trovärdighetsskäl att lämna uppgörelsen om det åtstramande finanspolitiska ramverket eftersom uppgörelsen lägger snubbeltråd för det vi vill uppnå.

Partiledningen har alltså skrivit under ett finanspolitiskt ramverk som är striktare än EU-reglerna. Detta steg mot mitten är oroväckande. Ett vänsterparti klär dåligt i ekonomisk tvångströja. Det är dags att göra gemensam sak med LO, vänstersossar och andra progressiva som vill se en större förändring i politiken. Samhället skriker efter satsningar på bostäder, upprustad infrastruktur, utbildning, bättre sjukvård och grön omställning. Glöm inte heller bort att vi behöver en vänstermajoritet i riksdagen för att bedriva vänsterpolitik. Därför måste vi gå på offensiven.

Jonas Karlsson, Vänsterpartiet Uppsala

Monika Roll, Vänsterpartiet Hässelby-Vällingby

Jonas Lundgren, Vänsterpartiet Älvsjö-Hägersten

Pia Jacobsen, Vänsterpartiet Kungälv

Francisco Contreras, Vänsterpartiet Österåker

Johan Hedberg, Vänsterpartiet Hässelby-Vällingby