Nyheter

Rum för hälsa och engagemang

När hälsocentralen i Offerdal hotades av nedläggning
tog medborgarna saken i egna händer och bildade ett
kooperativ. Engagemang, glädje och samarbete präglar
verksamheten, som får toppbetyg av patienterna.

– Här känner jag personalen, och de känner mig. Det känns väldigt tryggt. Och det är jättebra att det är så nära till hälsocentralen, bara sju kilometer, säger Ingalill Palmqvist, som har kommit hit i bil för att få sitt blodtryck kollat av sköterskan Maria Edholm.

Offerdal är en socken i Krokoms kommun i Jämtland. Centralorten heter Änge och har cirka 350 invånare. Här ligger hälsocentralen och apoteket, här finns skola och annan service. Offerdal tillhör region Jämtland-Härjedalen, som till ytan är lika stor som Skåne, Småland och Blekinge tillsammans. I hela detta område finns en enda stad, Östersund, och ett enda sjukhus, som ska betjäna de 130 000 invånarna. Att erbjuda likvärdig vård inom rimligt avstånd i en sådan region är svårt. Framför allt är det dyrt.

Fram till 1992 var det regionen som drev Offerdals hälsocentral. Sedan aviserades nedläggning. För att behålla denna service i bygden drev personalen verksamheten vidare som ett personalkooperativ. De orkade i nästan 20 år innan de hissade vit flagg. Något måste göras, men vad?

Ett medborgarägt kooperativ
Offerdalsbygdens medborgare kallades till stormöte för att diskutera hälsocentralens framtid. Lösningen blev ett medborgarägt kooperativ med namnet Hälsorum, som drivs som en ekonomisk förening. I den nya organisationen delegerades ansvaret för ekonomi och personal till en verksamhetschef, vilket lyfte en del börda från vårdpersonalens slitna axlar. 2012, två år efter kooperativets tillkomst, startades även företagshälsovård i syfte att ge ekonomiskt stöd till hälsocentralen. Verksamhetschefen ansvarar även för denna del, och någon mer chef finns inte i organisationen.

– Jag svarar direkt inför föreningens styrelse där det även sitter med två personalrepresentanter. Vi träffas en gång i månaden. Vårdpersonalen är experter på sitt område och tar stort ansvar för allt som har med medicin och vård att göra. Som verksamhetschef hjälper jag dem om det saknas personal eller om det handlar om stora och komplicerade frågor som till exempel organisering av coronavaccinering, säger Jessica Wånggren, som varit verksamhetschef sedan 2018.

Anna Lewholt är barnmorska på Hälsorum.

Nöjda patienter
Totalt jobbar 22 personer i Hälsorums verksamhet, alla funktioner inräknade. Tillsammans gör de sitt yttersta för att hjälpa patienter och kunder på bästa sätt. Den årliga patientenkäten visar att de lyckas.   

– Vi är etta i landet vad gäller emotionellt stöd och tillgänglighet. Här blir människor sedda, hörda och får bra information. Vi har kvällsmottagning för att de som jobbar ska hinna hit, och vi har öppnat en filial i Krokom där man kan träffa sjukgymnasten eller den psykosociala enheten. Idag har vi 2 200 listade patienter. Det finns folk från Östersund som valt att skriva sig här trots att de har fem mil hit, säger Jessica Wånggren.

Det räcker med några korta samtal bland hälsocentralens personal för att förstå vad som ligger till grund för patienternas hyllningar. Här flödar det av engagemang och arbetsglädje. På riktigt.

– Jag stortrivs här! Vi jobbar nära varandra och hjälps åt mellan yrkeskategorierna för patienternas bästa. Om det kommer någon och knackar på dörren utan att ha bokat tid så försöker vi alltid lösa det. I den här organisationen är det också enkelt att prova nya idéer. Jag och BVC-sköterskan startade till exempel kafé för nyblivna föräldrar i en lokal på byn, som ett alternativ till familjecentral, säger barnmorskan Anna Lewholt.

Alla hjälps åt
På en liten arbetsplats som denna måste alla hjälpas åt för att det ska fungera – sopa snö, sanda entrén, sköta telefonen, kratta kring fastigheten på våren, täcka upp för den som är sjuk. Det gäller även chefen.

– Jag gillar variation, så det passar mig bra. Att vara verksamhetschef här går inte att jämföra med något annat chefsjobb. Det är både roligt och utmanande. Eftersom jag saknar stödfunktioner i mina ordinarie arbetsuppgifter kan det ibland kännas ensamt, men samtidigt är jag ju en del av det här fantastiska gänget. Min ambition är att inte vara någon ”överkucku”, utan jobba sida vid sida med alla andra, säger Jessica Wånggren.

– Det är just detta, att vi gör det tillsammans, som gör arbetet så roligt. Och att alla är så engagerade. Men engagemanget är ingenting som kommer gratis bara för att det är ett kooperativ. Jag tror att vår drivkraft grundar sig i ett glesbygdsengagemang. Många av oss bor i trakten, och vi kämpar för vår bygd och våra jobb, säger fysioterapeuten Åsa Mattsson, och lägger till:

– Det är inte självklart att den här hälsocentralen finns. För att fortsätta att finnas måste vi visa att vi är bra.

– Det är roligt att jobba här, skriv det! säger Åsa Mattsson.

Prisades för sin jämlikhet
2017 belönades Hälsorum med Jämlikhetsfondens stora pris för mest jämlika arbetsplats. Året innan gjorde de en stor insats för alla flyktingar som kom hit i samband med kriget i Syrien. De arbetar även aktivt med ”Genushanden”, ett verktyg som bidrar till att kvinnor och män behandlas lika inom vården. Personalen på Hälsorum har mycket att vara stolta över.

Stolthet betalar dock inga fakturor. Precis som för alla andra hälsocentraler är det ekonomin som är den allra största utmaningen.

– Jag jobbar hårt för att komma bort från dyra hyrläkare och nu har vi äntligen fasta läkare på 1,5 tjänst. Och så är det ju fastigheten som börjar bli gammal. Vi måste byta tak väldigt snart och ventilationen måste förbättras. Jag har sökt bygdemedel för detta och hoppas på det bästa, säger Jessica Wånggren.

Den ekonomiska föreningen har idag 500 medlemmar vilket är något färre än tidigare. Men befolkningen i Offerdal ökar och föreningen gör vad den kan för att nå ut med information. Säkert finns det nyinflyttade som kan se värdet av att köpa andelar och samtidigt få möjlighet att påverka.

– Ekonomiskt har vi alltid kniven mot strupen. Vi har inga lönsamhetskrav, men vi kan ju heller inte gå back, säger Åsa Mattsson, som sitter med i styrelsen.

Text & foto: Mi Edvinsson

 

Prisar jämlikhetsivrare

Sedan 2015 har Jämlikhetsfonden varje år delat ut
100 000 kronor till en organisation som arbetat konkret
och effektivt för ett jämlikare samhälle. Bakom stiftelsen står Vänsterpartiets forne kulturborgarråd Per Sundgren.

Det hela började med att jag insåg att jag varit en dålig konsument. Efter att jag gått i pension upptäckte jag att jag hade en del pengar på kontot, och jag tyckte att de kunde komma till någon bättre användning än att bara ligga där, berättar Per Sundgren.

Han presenterade idén om ett pris till jämlikhetsivrare för tankesmedjan Katalys chef, Daniel Suhonen. Något år senare var stiftelsen Jämlikhetsfonden ett faktum. Per Sundgren är den ena grundaren och står för finanser och arrangemang, Katalys som står för administrationen, är den andra. Nu började arbetet med att hitta värdiga pristagare.

– Vi delar ut två priser varje år, ett hederspris till en person som spridit idén om ett jämlikt samhälle och det stora priset som går till en organisation. Det har inte alltid varit lätt att hitta värdiga pristagare, det ska inte handla om välgörenhet och det räcker inte med att ha fina idéer. Vi är inte som Nobels fredspris; det räcker inte med att lova att man ska göra gott, vi vill se belägg för att man faktiskt gjort gott. Men till slut har vi alltid hittat pristagare vi har varit väldigt nöjda med, förklarar Per Sundgren.

 

Metallsvarveri fick första priset
Det allra första priset gick till Ljuders Nickelsilfverfabrik, ett litet metallsvarveri i småländska Hovmantorp. 1980 ville ägarna dra sig tillbaka men stod utan efterträdare. Då erbjöds de anställda att köpa och själva driva företaget, vilket de också gjorde. Nu, mer än 40 år senare, lever kooperativet vidare i en bygd där många andra industriföretag gått under.

Bland pristagarna finns andra personal- eller medborgarägda kooperativ, men också andra typer av organisationer. Fackklubben Seko 111, som representerar arbetare i Stockholms tunnelbana och solidariskt tog strid för att förbättra städpersonalens villkor, vann 2020.

Blandade pristagare
Senast vann fotbollsföreningen Nordvärmlands, som genom att driva både affär, restaurang och second hand-försäljning står för viktig samhällsservice i glesbygdskommunerna där klubben har sitt hem.

– Ett jämlikt samhälle är målet för mig, det har jag arbetat för hela livet. Vårt pris går ofta till organisationer där människor har vågat släppa det hierarkiska tänkandet, tanken på att det måste vara någon högre upp som pekar ut riktningen, och tagit kontrollen själva istället. Det kan handla om att som arbetare själv våga vara med och styra företaget, eller som medborgare själv ta hand om samhällsservicen när både marknaden och kommunen misslyckats. Klyftorna växer i Sverige, och vi vill uppmärksamma de som visar på att det inte måste vara så, att man inte måste acceptera den utvecklingen, slår Per Sundgren med övertygelse fast.

Martin Thåström