– Jag var anställd som extra vid behov – i sju år


christan_stor

Vi träffas på Pustervik, en krog vid Järntorget i Göteborg, som han föreslår eftersom de har kollektivavtal. I bakgrunden sorlar det av prat och musik. Det klirrar av porslin och glas. Vi sätter oss i ett hörn och Christian Forsman berättar om hur det kom sig att han hamnade i branschen.
– Egentligen har jag alltid rört mig där, redan som 14-åring jobbade jag extra på ett fik, säger han.

Tog jobb som barnisse
Senare städade Christian flygplan på Landvetter och läste samtidigt på universitet. Men CSN-lånet räckte inte till. För att dryga ut det tog han jobb som barnisse två dagar i veckan. Nissen är den som hjälper till, preppar baren och tar fram flaskor och annat som behövs.

Efter ett halvår var det någon som tyckte att ”Dö’ Christian, jag orkar inte göra fler Mojitos, nu får du la lära dig hur man gör!” Och Christian härmar dessa ”goa, trötta bartenders” som tydligen har en ännu mer utpräglad göteborgsdialekt.

–  Och på den vägen var det. Rätt som det var började jag att servera också, jag har ingen utbildning utan har lärt mig på plats, det är tio år sedan nu.

Och de första sju var han alltså anställd som ”extra vid behov”. Idag arbetar Christian på Gothia Towers, Svenska Mässan i Göteborg. Där finns också Hotel & Restaurangs största fackklubb. Det är ett strategiskt ställe där facket ofta varslar om strejk om det är kärvt i förhandlingarna.
”Nu får du va med i facket Christian”, var det någon som sa, när det hände första gången. Så han gick med.

 

Nått lönetaket 23 500 kronor

Idag har han nått maxtaket vad gäller lönen. H&R har en ingångslön och efter sex år i yrket får man 23  500 kronor. Någon lokal lönebildning finns inte.
Men Christian jobbar ändå heltid, vilket är ovanligt. Många anställningar är på deltid, fast många skulle vilja jobba mer. Men han tror att det också beror på att det är många kvinnor i branschen, konstiga arbetstider och ”för att folk går sönder”.

– Det är tyvärr så att kvinnor fortfarande förväntas ta mer ansvar för jobbet hemma, och då klarar de inte alltid att jobba heltid.
Alla som är över 25 har ont nånstans, säger han. Och det är vanligare om man är kort eller inte så stark. Höga diskar, tunga lyft, bära, gå och stå i timmar tar ut sitt pris. Nästan ingen jobbar ända till pensionen.

–  Att sänka ingångslönerna är därför otänkbart, just eftersom heltid inte är norm, vi klarar inte av en lönesänkning. Vi vet också empiriskt att finns det en gräddfil med billigare arbetskraft så kommer det att pressa ner allas löner.

Christian jobbar oftast kvällar och många helger. Att vara ledig söndag och måndag räknas som ”helgledighet”. Två gånger i veckan kan arbetsgivaren också förlägga så kallade springvakter, då den anställde kan få sin ledighet mitt på dagen mellan två arbetspass.
Värdelöst, säger Christian. Själv har han sluppit den sortens arbetstid, men de förekommer ofta.

Många arbetstider funkar bara så länge man inte har barn, säger han. Och det har han inte än. Familjen är en flickvän, som tjänar lite mer. Och tillsammans klarar de sig oftast.

Trots arbetstiderna, lönen och tunga arbetspass, så trivs Christian.
–  Det är en bransch full av roliga, sociala och ”galna” medlemmar, säger han. Det krävs en särskild typ av människor för att klara av jobbet. Gemenskapen är speciell, också på grund av arbetstiderna. Bara andra ”restaurangare” är lediga samtidigt som du är det.

Men arbetsvillkoren kunde alltså vara bättre. Så Christian Forsman är aktiv i fackklubben och även vice ordförande i Hotel & Restaurangs avdelningsstyrelse. Dessutom engagerad inom Vänsterpartiet.

Både vad gäller facket och partiet tycker han att det viktigaste jobbet sker på golvet. Han tycker att det är synd att folk som är dugliga och gör bra grejor ofta tenderar försvinna uppåt till olika nämnder eller styrelser. Och det kan se rätt lika ut både i partiet och i den fackliga rörelsen.

– Det viktigaste är att bygga starka grundorganisationer, aktivera fler människor och hitta på bra och roliga saker lokalt.
Som styrelseledamot för en lokal partiförening försöker han därför att jobba så utåtriktat som möjligt.

– Gör man inget bra jobb i basen så är det andra bara luft, säger han.
I basen Baren verkar han rotad i alla fall; alla fyra som är fast anställda är medlemmar i Vänsterpartiet.
– Jag har haft tur med mina arbetskamrater, skrattar han.

Text: Losita Garcia Foto: Jan von Weissenberg
Bildtext: Christian Forsman, 31 år, är ytterligare en i raden av arbetare som fått prova på konstiga anställningsformer. Inom Hotel & Restaurang finns en som heter ”Extra vid behov”. Då skriver man ett kontrakt som gäller en dag, längre får det inte gälla. Men i Christans fall varade det extra behovet i sju år innan arbetsgivaren ville förstå att behovet var permanent…

Skriv en kommentar