Vården som försvann


”Skulle den blivande mamman i Stockholm som känner att värkarna kommit igång känna sig trygg med att hon ska föda i Gävle?”

I Sollefteå och hela Ådalen kämpar man nu för en rättvis vård och just idag handlar det om ett BB som läggs ner.
Historien handlar också om tre sjukhus i ett landsting, där två ligger vid kusten och ett ligger i inlandet.

Det handlar om de som ser stordrift och centralisering som svaret på alla frågor. Särskilt när det gäller ekonomi. Och de som menar att för att inlandet ska leva (och därmed ekonomin) måste det finnas en sjukvård att lita på för alla invånare. Annars kommer inlandet att dö bort. Bokstavligen.

De som tycker att ”man inte kan göra allt överallt” menar att de som ska föda barn kan göra det vid kusten. Likaså kan den som skadat sig och behöver akut hjälp av kirurg också söka sig dit.

Det låter ju rimligt. Men nu handlar det om Landstinget Västernorrland och avstånden där är liksom längre.

För att jämföra: skulle en göteborgare som klippt av handen tycka att det var okej att fara till Jönköping?

Eller en kvinna i Malmö som får en blödning tycka att det är rimligt att åka till Falkenberg för att få stopp på den?

Eller skulle den blivande mamman i Stockholm som känner att värkarna kommit igång känna sig trygg med att hon ska föda i Gävle?

Nu är det också så oturligt att det kan snöa på vintern i Västernorrlands inland och då kan det ta upp till sex timmar innan en del av vägarna blir plogade.

Enligt chefen för kvinnosjukvården i Sollefteå betyder en flytt av BB och kvinnosjukvården att i snitt tre kvinnor kommer att vara på väg till eller ifrån Sollefteå varje dag, året runt. Att det någon gång kommer att hända en olycka eller att någon får föda i en bil är därför bara en tidsfråga.
Så när folket i Sollefteå säger att sjukhuset är livsviktigt, så menar dom just det.

 

Hela Ådalen är engagerat

Och bakgrunden gör det också mer förståeligt varför frågan om sjukhuset rört upp så många känslor och skakat om både partier och människor, från höger till vänster.

Präster har skrivit brev till Landstingsmajoriteten och då blivit tillsagda att hålla sig till sitt eget jobb, tills biskopen gav sig in i debatten och menade att präster visst ska få engagera sig i samhället. En satiriker ansågs ha kränkt Landstingsmajoriteten genom att idka satir vilket fick en rasande kulturjournalist att i en krönika prata om nordkoreanska fasoner. Debatten har också kommit att handla om själva demokratin, vilka får yttra sig och vilka får kritiseras?

Det har varit flera demonstrationer och protester i Sollefteå, Kramfors och Örnsköldsvik. Under den landsomfattande protestdagen En annan vård är möjlig i höstas, fördes en fackla från Sollefteå till Härnösand av ishockeyspelare, skidåkare och andra kända idrottare. Nu har också landshövdingen gett sig in i debatten. I sak stödjer han samma förslag som Vänsterpartiet lagt fram.
Så rullar diskussionerna vidare, snart sagt alla i Västernorrland är inblandade. Och det har delat länet på många sätt.

– Det är inte en spricka inom Socialdemokraterna idag, det är en ravin, berättar Lars-Gunnar Hultin, gruppledare för Vänsterpartiet i landstinget.
Och då citerar han egentligen vad Ewa Söderberg, Socialdemokraternas förra landstingsråd har sagt. ”Det finns bara ett parti som är rakryggat och det är Vänsterpartiet”, deklarerade hon också apropå dagens vårdpolitik.
– Vårt stöd är öronbedövande, säger Lars-Gunnar.

– Landstingsstyrelsens ordförande EricLövgren (S)har knappt vågat visa sig varken i Sollefteå eller Kramfors.

Även inom Vänsterpartiet finns en spricka. Det är två landstingsledamöter i Sundsvall som valt att gå emot partilinjen. Men de är i minoritet.

För att ta det från början. Efter valet tog S, V och Mp över efter det att alliansen styrt landstinget tillsammans med ett sjukvårdsparti. Redan då var ekonomin urholkad.

Det började bra med stora och vackra visioner för en bättre vård. Men ganska snart började det dock gnissla inom majoriteten. Det visade sig att två av partierna (S och Mp) hade en helt annan syn på vad som behövde göras än vad Vänsterpartiet hade. Deras recept stavades koncentration och var en urholkning av vården i Ångermanland, utan att ta hänsyn till behovet av basal och akut vård, och en jämlik vård i länet.

– Det blev tuffare och tuffare att sitta kvar i styrelsen. Till slut blev vi helt enkelt fockade. Men jag tror att det kommer att gynna medborgarna att vi står på oss i den här kampen, säger Lars-Gunnar Hultin.

 

S och Mp vill spara genom neddragning
Landstingsfullmäktige har beslutat att spara 160 mkr inom specialistvården. De förslag som hittills presenterats har slagit mot vården i Ångermanland och framför allt gällt Sollefteå sjukhus, exempelvis förslaget att inte längre utföra akuta kirurgiska operationer vid Sollefteå sjukhus. Dessa ska istället utföras i Sundsvall. Sundsvalls sjukhus som i dagsläget har stora problem med underbemanning och överbeläggningar.

Likaså finns beslut på att flytta BB, kvinnovården, akut ortopedi och nu förslaget att för gott stänga den akuta kirurgin som varit tillfälligt stängd sedan i somras.
Detta är hela Ådalen emot.

Varför är det viktigt då? Jo, förutom den kraftigt försämrade möjligheten till basal akutvård som det leder till, så handlar det om att få läkare att vilja jobba i just Sollefteå. Ett sätt är att få AT-läkare att göra sin utbildningstjänst där. Och förhoppningsvis stanna på orten. Då gäller det att kunna erbjuda en intressant arbetsplats. Alla sjukhus rankas av de läkare som gör sin praktik. Etta i landet ligger Avesta, medan Sollefteå ligger på plats 53 av totalt 67. Ett sjukhus som avlövas tappar attraktionsvärde.

 

Nedläggningspianot
– Folk märker ju att det inte satsas på sjukhuset. Det blir ett självspelande nerläggningspiano, säger Lars-Gunnar Hultin.
Till slut måste det läggas ner för att det har slutat fungera.

– Och utan en vård att lita på blir det självklart mycket svårare att få folk att köpa hus, starta eget eller satsa på att jobba här. Det är förödande för hela Ådalen, menar Lars-Gunnar.

Lars Rocksén, vice ordförande i Ångermanlands läkarförening anser att vården försämrats i andra landsting som provat samma ”väg” och det utan att ekonomin blivit bättre.

Och Ewa Lodin, styrelseledamot i Vårdförbundet Västernorrland och huvudskyddsombud på Sollefteå lasarett säger:
– Vi är en liten kommun som fram till i våras hade ett litet men välfungerande akutsjukhus. Det mals nu sakta sönder.

 

V vill satsa på personalen
Det Vänsterpartiet istället fört fram är att man ska lyssna på just professionen och satsa ordentligt på de anställda. Det skulle löna sig på flera sätt.
–  En verklig besparing gör man först om man ger personalen bra villkor, lyssnar på dem och får dem att trivas och vilja stanna i våra verksamheter, säger Lars-Gunnar Hultin.

Nina Orefjärd, som är politisk sekreterare på Vänsterpartiets landstingsgrupp flikar in att det inte ens är säkert att det blir någon besparing överhuvudtaget genom de planerade neddragningarna. Patienterna finns ju kvar, och det kommer att krävas fler anställda och lokaler på de andra sjukhusen istället. Plus längre transporter. Redan idag är det också så att man inte hinner med att ge vård inom den tid som vårdgarantin gäller. Folk skickas till vård utanför länet till stora kostnader.

Vänsterpartiet har alltså istället velat behålla Sollefteå sjukhuset intakt och satsa på personalen i hela landstinget. Idag är i snitt 8 procent av de anställda sjukskrivna. Högst i landet.

– Det talar för att personalen har för hög arbetsbelastning och värre kommer det att bli om man inte löser problemet med underbemanningen, säger Nina.
– Men just nu väljer tyvärr allt fler sjuksköterskor att sluta som en direkt konsekvens av dåliga arbetsvillkor och dålig arbetsmiljö.

Kostnaden för stafettläkare och stafettsjuksköterskor har ökat till sammanlagt cirka 346 mkr för 2016, en ökning med 183 procent sedan 2011. Denna blödning måste stoppas om landstinget ska kunna få en hållbar ekonomi, menar Nina Orefjärd.

Istället vill Vänsterpartiet prova den så kallade Tiohundramodellen som tagits fram i Norrtälje. Ursprunget till idén var ungefär den samma, Norrtälje sjukhus hotades av nedläggning, befolkningen är äldre och upptagningsområdet är delvis glesbygd.

Enkelt så går det ut på att en eller flera kommuner bildar ett gemensamt bolag med sitt landsting, i det här fallet Stockholms läns landsting. Genom det får man ett sammanhållet vårdområde där allt från kommunens omsorg till primärvård och specialistvård samlas.

Med den nya modellen hamnar patienten i centrum. Det finns inte längre någon ”vinst” i att försöka bli av med patienten till kommunen eller landstinget – det är ju samma bolag. Risken att patienten hamnar mellan stolarna blir också mindre.

Och det verkar lyckosamt. 2014 visade kvalitetsindikatorer att just Norrtälje sjukhus var det bästa sjukhuset inom Stockholms läns Landsting och medarbetarindex visade att medarbetarna trivdes.

Även den ekonomiska vinsten är stor. Genom att ha ett gemensamt bolag har man kunnat spara 7,5 procent av kostnaderna för landstingsdelen och 10 procent i kommundelen.

Men Västernorrlands landstingsmajoritet säger i praktiken nej. Istället fortskrider planerna på att spara, krympa och avlöva.
Det enda som verkar växa är stödet för Vänsterpartiet.

– Och det har vi ju inget emot, säger Lars-Gunnar Hultin. Men vi vill också att det ska vara möjligt att leva och bo i hela Västernorrland.

TEXT: LOSITA GARCIA FOTO: MICHAEL ENGMAN

 

Bildtexter/faktatexter:

Lars-Gunnar Hultin, gruppledare för Vänsterpartiet i Landstinget Västernorrland samt Nina Orefjärd, politisk sekreterare för Vänsterpartiets landstingsgrupp, är båda starkt engagerade i att försvara en jämlik vård.
ABF i Sollefteå startar nu studiecirklar i ”bilförlossning”. Mia Ahlberg, ordförande i Barnmorskeförbundet, är positivt inställd till kursen, men tycker att det är tragiskt att den behövs.

En demonstration hölls på torget i Härnösand i mars 2016 för en rättvis och jämlik vård. Då stod det klart att Sollefteå sjukhus riskerar att läggas ned som fullvärdigt akutsjukhus. Drygt 20 000 demonstrerade enligt DN.