(V)i är inte motståndare till frihandel


Håkan Svenneling

Håkan Svenneling

”I Ekoeko-programmet slås det fast att Vänsterpartiet ska vara för en rättvis handelspolitik. Vi är alltså inte motståndare till frihandel, men menar att nuvarande politik fullständigt saknar progressiva perspektiv”. Det skriver riksdagsledamot Håkan Svenneling, V, tillika handelspolitisk talesperson och ger sin bild av de förhandlingar som pågår kring världsomspännande handelsavtal.

När jag började engagera mig politiskt kring millennieskiftet stod handelspolitiken högt upp på den politiska agendan. Det fanns en stark global rörelse som kämpade för en rättvis handel på lika villkor. Människor runt om i världen gick samman i protest mot den ekonomiska globaliseringens sociala avigsidor och sociala underskott. Jättedemonstrationer avlöste varandra: Seattle, Prag, Göteborg, Genua.

Därefter följde en tid då handelspolitiken, av olika skäl, hamnade i skymundan och de folkliga protesterna avtog. WTO förlade sina möten till Doha och andra platser som försvårade demonstrationer och folkligt motstånd. Den globala rättviserörelsen kom av sig.

Nu har handelspolitiken på nytt placerat sig högt upp på den politiska agendan. Ännu en gång är det aktivisternas kamp som sett till att så blivit fallet. Inte minst syntes det i Berlin i oktober 2015 då omkring 200 000 människor demonstrerade mot TTIP.

Handelspolitiken bygger på obalanser. Starka länder, som i många fall tidigare har varit kolonialmakter, ska istället för att suga ut andra länders tillgångar handla med de resurser och produkter som andra länder producerar. Konsumenterna och medborgarna vill att det ska ske på ett schysst sätt och att det bidrar till en miljömässigt hållbar värld.

Vänsterpartiet har idag en unik position i den svenska handelsdebatten. Sedan Miljöpartiet bildade regering med Socialdemokraterna har Mp:s kritik mot svensk handelspolitik i princip försvunnit.. Det gör att Vänsterpartiet har blivit den enda politiska kraften att räkna med i kampen för en progressiv handelspolitik.

I Ekoeko-programmet slås det fast att Vänsterpartiet ska vara för en rättvis handelspolitik. Vi är alltså inte motståndare till frihandel, men menar att nuvarande politik fullständigt saknar progressiva
perspektiv.

Vi skriver:
”57) Handelssystem som bygger på konkurrens med lägre löner, urholkad miljöhänsyn och nedrustat socialt ansvarstagande slår hårt mot både människor och klimatet. När kapitalet agerar globalt måste även arbetet för de fackliga rättigheterna och en hållbar utveckling bedrivas globalt. Vänsterpartiet vill därför att Sveriges och EU:s handelspolitik omformuleras samt att Världshandelsorganisationen WTO i grunden förändras. Grunden för handelspolitiken borde vara välavvägda multilaterala avtal där utvecklingsländer ges möjlighet att utvecklas på ett hållbart sätt.”

Trots klimattoppmötet i Paris har inte någon av de pågående handelsförhandlingarna påverkats nämnvärt. Därför fortsätter Vänsterpartiet att verka för att Sverige i EU och WTO ska agera för att klimat- och miljöperspektiv alltid ska inkluderas vid handelsavtal och att det ska skapas en mekanism för tvistlösning mellan handelsavtal och miljö- och klimatavtal.

I samband med att Lissabonfördraget ratificerades 2009 övertog EU i princip makten över svensk handelspolitik. EU-kommissionen utsätts för regelbundna påtryckningar från storföretagens lobbyister. Det blir särskilt tydligt vad gäller handelspolitiken. Enligt Corporate Europe Observatory har storföretagen stått för 9 av 10 besök hos EU-kommissionen under de pågående TTIP-förhandlingarna. Det är uppenbart att detta leder till att storföretagens intressen hamnar i fokus för EU-kommissionens förhandlingsarbete.

Men som ett resultat av folkligt engagemang och påtryckningar ser vi nu att insynen i de pågående handelsförhandlingarna ökar. Det är bra. Men det är trycket utifrån som avgör när lobbyisternas makt ska minska. Det är därför helt avgörande att vi fortsätter att sätta press på dem som förhandlar de handelsavtal som kan komma att påverka oss i grunden.
Just nu förhandlas ett flertal omfattande handelsavtal som har direkt påverkan på Sverige. TTIP-avtalet är det mest kända. Men även CETA-avtalet, som är ett färdigförhandlat handelsavtal mellan EU och Kanada och som snart ska ratificeras, kan få stor påverkan då många storföretag kan stämma Sverige genom det. Ett annat avtal är tjänstehandelsavtalet TiSA. Det avtalet kan få stora effekter på offentlig sektor och framförallt göra det svårare att ta tillbaka verksamheter när offentlig sektor en gång har privatiserats.

I den svenska handelsdebatten framstår Vänsterpartiet som det udda partiet – det enda partiet i Sveriges riksdag som ifrågasätter frihandeln i dess nuvarande form. Men vi är en viktig del i den stora europeiska rörelsen för en rättvis handelspolitik!