Vänsterpartiets uppgift i omställningsrörelsen


Ida Legnemark

Det är på samhällsnivå som vi måste bygga bra strukturer för att klimatomställningen ska bli verklighet. En rödgrön omställning innebär att kampen för ekologisk hållbarhet förenas med kampen för social hållbarhet. Ida Legnemark från partistyrelsen skriver om Vänsterpartiets uppgift i omställningsrörelsen.

Vilken roll ska Vänsterpartiet spela i omställningsrörelsen? När politiker oavsett partitillhörighet uttrycker att klimatfrågan är vår tids ödesfråga, men när svaren på hur utmaningarna ska tas om hand antingen stavas individens ansvar eller marknadens potential är det uppenbart att det finns både utrymme för och behov av en offensiv grön politik från vänster.

Kongressen ska behandla ett ekologiskt-ekonomiskt punktprogram. Där slår vi fast att klimatförändringarna visserligen utgör en akut kris, men också en unik möjlighet att bygga ett hållbart och bättre samhälle. I ett sådant samhälle understödjer den ekonomiska politiken social och ekologisk hållbarhet – istället för att dessa som idag motverkar varandra. Det gör vår politik radikal ur såväl ett rött som ur ett grönt perspektiv.

Som socialistiskt parti har vi alltid varit skickliga på att peka på konflikten mellan arbete och kapital, på den destruktiva drivkraften i att till varje pris göra vinst. Samma konflikt finns mellan kapitalism och ekologisk hållbarhet. Trots att tillväxtideologins förödande konsekvenser för klimatet är känd upprätthålls ohållbara produktions- och konsumtionsmönster – för att några tjänar på det!

Jordens resurser är ojämlikt fördelade, mellan länder, mellan klasser och mellan kvinnor och män. Som ett rikt land i väst har Sverige ett särskilt ansvar att gå före i omställningsrörelsen. En politik för social och ekologisk hållbarhet måste bygga på omfördelning av resurser. Därför får vår politik större konsekvenser för den som idag har större ekologiska fotavtryck, vanligtvis välbeställda män i storstaden. Genom att öka den offentliga konsumtionen, det vill säga förstärka välfärden, omfördelar vi resurser för jämlikhet mellan samhällsklasser och mellan kvinnor och män, men vi använder också våra resurser på ett mer miljömässigt hållbart sätt. Offentlig konsumtion har nämligen i regel lägre miljöpåverkan än privat konsumtion.

En vanlig, och rimlig, invändning från vänster mot delar av miljörörelsen handlar om att alltför stort fokus läggs på individens val. Självklart spelar det roll om du sopsorterar, om du väljer cykeln framför bilen och så vidare – men om politiken lägger ansvaret på klimatkrisen på enskilda människors val så förminskas problemet och de politiska lösningarna uteblir. Vänsterpartiets klimatpolitik handlar inte om dåliga människor, utan om dåliga strukturer på samhällsnivå.

Vår politik ska bygga på att skapa goda strukturer som gör det enkelt att leva miljömedvetet. Så kan vi både lyckas med och vinna folkligt stöd för omställningen. Vi ska lägga förslag som ger stora effekter på kort tid. Samhällets gemensamma konsumtion kan förändras med politiska beslut kring offentlig upphandling och genom att styra om pensionsfondernas investeringar från det som smutsar ned till det som är hållbart.

Genom att peka på politiska lösningar på strukturell nivå visar vi att klimathotet kan mötas upp på ett seriöst sätt, men inte utan att förena kampen för ekologisk hållbarhet med kampen för social hållbarhet. Det krävs omfördelning och stark välfärd. I stället för att lämna människor med känslor av skuld och hopplöshet ska vi ingjuta hopp och medvetenhet om att organisering är vägen till förändring. Vänsterpartiet ska vara med och bygga en bred och inkluderande rörelse för omställning. Lika lite som klasskampen är envars eget ansvar, kan kampen för ekologisk hållbarhet vara det. Med vårt ekologisk-ekonomiska program fyller vi inte bara ett tomrum i Vänsterpartiets politik, utan faktiskt i hela det politiska landskapet.

 

Ida Legnemark, partistyrelsen