Vänsterpartiet har landsbygdspolitik för det svikna Sverige


 

Håkan Svenneling, Vänsterpartiets landsbygdspolitiska talesperson, svarar på Bengt Sundells inlägg om otillräckligheten i Vänsterpartiets landsbygdspolitik.

Bengt Sundell, från Vänsterpartiet Liljeholmen – Hägersten, kritiserar i en debattartikel Vänsterpartiets landsbygdspolitiska plattform och den parlamentariska Landsbygdskommitténs slutsatser som jag som Vänsterpartiets representant ställt mig bakom.

Precis som Bengt Sundell skriver lär valet 2018 handla om geografiska klyftor och skillnader. Partistyrelsens förslag till valplattform lyfter att vi går till val för ”det svikna Sverige”, som inkluderar både landsbygd och förort. Vänsterpartiet ser att marknadens logik inte fungerar och vi vill att staten och de offentliga ska ta ett större ansvar för utvecklingen i hela Sverige och inte lämnar över makten till marknadskrafterna. I vår senaste Landsbygdsmotion i Riksdagen lyfter vi tydligare fram vår marknadskritik och den urbana norm som idag finns i den politiska debatten, mediernas rapportering och i många fall också i politiska beslut.

Bengt Sundell försöker skapa en konflikt mellan att ha en statlig landsbygdspolitik och att bedriva landsbygdspolitik i regioner och i kommuner. Jag tror att det är precis tvärtom. Genom att bedriva en statlig landsbygdspolitik får också kommuner och regioner en naturliga samarbetspartner att föra dialog med. Sedan EU-inträdet 1995 har Sverige avvecklat sin nationella landsbygdspolitik och lämnat över ansvaret till regioner och kommuner utan att de egentligen har fått några bra förutsättningar. De är de svagaste som lidit mest av den utvecklingen. Landsbygdskommittén konstaterade i sitt delbetänkande att den hittills förda politiken, oavsett partifärg, har inte skapat förutsättningar för att människor ska kunna bo, leva och driva företag i landsbygderna. Det har varit en för fragmenterad, generell och kortsiktig politik som saknat en landsbygdsdimension.

Vänsterpartiet vill se en statlig landsbygdspolitik. Inte minst för att landsbygdsfrågorna är en angelägenhet för hela landet. Det är bara så vi kan jämna ut de orättvisa skillnader som finns. Vi vill bland annat se en förbättrad transportinfrastruktur, en ökad offentlig service, en likvärdig postservice och en ökad kapitalförsörjning för små och medelstora företag. Det är exempel på åtgärder som kräver en statlig politik på området. Det står på inget sätt i motsättning till en aktiv landsbygdspolitik i regioner och i kommuner, tvärt om.

Sundell kritiserar också omlokaliseringen av statliga arbetstillfällen för att vara en otillräcklig åtgärd. Statliga jobb står visserligen för så lite som 5 % av arbetsmarknaden i Sverige. Men problemet är idag att vi har en för urban stat som bara ser staden och har den som norm. Om man ser till antalet invånare och ställer det i relation till antalet statliga jobb så har Stockholmsområdet 18 000 ”för många” statliga jobb i förhållande till sin befolkning. Under de senaste åren har många landsbygdslän fått färre statliga jobb samtidigt som Stockholms arbetsmarknadsregion har ökat med närmare 10 000 statliga jobb. Därför anser Vänsterpartiet att statliga jobb ska omlokaliseras och när det görs är det en seger för Vänsterpartiets politik.

Jag tolkar Bengt Sundell som att hans förslag om att ”totalrenovera Sverige” egentligen handlar om att avbryta budgetförhandlingarna med regeringen. Det kommer inte tjäna varken Vänsterpartiet eller landsbygden väl. Inte minst för att budgetsamarbetet har gett viktiga landsbygdsatsningar som annars inte hade blivit verklighet. Där kan t.ex. nämnas satsningar på järnvägsunderhåll, nattåg till Jämtland, konkreta bredbandsmål, sänkta taxor i kulturskolan, mer tillgänglig biblioteksverksamhet, nya servicekontor och stöd till lanthandlare.

Håkan Svenneling, Riksdagsledamot och Landsbygdspolitisk talesperson (V)