Vänsterpartiet borde ge sitt stöd till aktiv och frivillig dödshjälp


Staffan LinkedinAktiv och frivillig dödshjälp borde vara en rättighet och möjlighet i vissa lägen– inte skambelagt som idag, menar Staffan Norberg, Vänsterpartiet Södertälje, och skriver att Vänsterpartiet borde verka för att en utredning görs i syfte att underlätta för människor som lider av obotlig sjukdom att själv, under vissa förutsättningar, få fatta beslut om när livet ska avslutas.

Aktiv och frivillig dödshjälp borde vara en rättighet och möjlighet i vissa lägen– inte skambelagt som idag, med diffusa religiösa argument. Det finns nu minst en kongressmotion som tycker att ett sekulärt och ickereligiöst parti som Vänsterpartiet borde våga stå upp för det i svensk politik, när nu närmare 80 % av den svenska befolkningen tycker så.

Alla människor genomgår en sista fas i livet som slutar med dödens inträde. Det är ett faktum som inte går att göra mycket åt. Tidpunkten för vår död och sättet vi dör på kan dock påverkas, åtminstone för det flertal som dör en mer långsam död i någon sjukdom.

Möjligheten finns idag att med medicinsk behandling och teknologi uppehålla obotligt sjuka människors liv mycket länge, samtidigt som det också skulle vara möjligt att tillmötesgå patienter som begär hjälp med att påskynda döden.

Att underlåta att sätta in livsförlängande behandlingar eller att avbryta påbörjade behandlingar kan redan göras i Sverige idag, vilket brukar uttryckas som att passiv dödshjälp är tillåten. Det är också i vissa fall tillåtet att ge patienter smärtlindring i så höga doser att döden påskyndas, så länge syftet inte är att döda utan att smärtlindra. Vad som dock fortfarande inte är tillåtet är att aktivt och avsiktligt hjälpa en patient att dö, genom att till exempel ge en överdos sömnmedel.

Ca 80 % av befolkningen anger att man tycker att det är rimligt att själv kunna välja att avsluta livet i vissa situationer och under vissa förutsättningar. I Schweiz, Belgien och Nederländerna samt vissa delstater i USA t ex Oregon och även i Kanada har man gått längre och ser aktiv dödshjälp som något den som önskar ska kunna få. Till exempel kan den som lider av obotlig sjukdom och som bedömts som sådan av två oberoende läkare, ges möjlighet att avsluta livet genom eget, personligt beslut, givet att man anses vara vid sina sinnens fulla bruk.  Många skulle uppleva det som en trygghet att veta att om lidandet i livets slutskede blir outhärdligt så finns den möjligheten även i Sverige. Att inte våga fatta beslut i dylika svåra frågor bidrar till stort och onödigt lidande.

Att kunna bestämma över sitt eget liv i slutskedet borde ses som en rättighet. Passiv dödshjälp, d v s att inte göra något utan att istället passivt se på när en människa lider, anses tillåtet. Inget politiskt parti har vågat säga att dödshjälp i vissa situationer, när individen själv vill, kan minska lidande. Ofta ligger djupt religiösa föreställningar bakom motståndet att själv få fatta beslut om när livet är över.

Frågan är inte enkel, men med tanke på det lidande, fysiskt och psykiskt, som många förknippar med döden borde Sverige och politiken våga fatta ett beslut. Med de erfarenheter som finns så kan man väga fördelar mot nackdelar och fördelarna väger betydligt tyngre än riskerna. Risker som under alla omständigheter måste beaktas i ett regelverk. Beslutsunderlag saknas inte.

Att i vissa situationer acceptera och respektera önskan att aktivt få avsluta livet borde vara en mänsklig rättighet på samma sätt som att rädda liv ska vara det. 

Det är min åsikt att Vänsterpartiet skulle vinna stort stöd med en tydlig linje att verka för att en seriös utredning görs, i syfte att underlätta för människor som lider av obotlig sjukdom att själv, under vissa förutsättningar, få fatta beslut om när livet ska avslutas. Så ser det tyvärr inte ut idag.