Vänsterpartiet behöver utveckla en tydlig arbetsgivarpolicy


rolf_liten

Vänsterpartiet behöver formulera en arbetsgivarpolicy som stöd och riktningsgivare för oss som har offentliga uppdrag och som därför är arbetsgivare, det skriver Rolf Hansson, Vänsterpartist från Motala och ordförande i kommunens personalnämnd.

Vi är väldigt många Vänsterpartister som är arbetsgivare – faktiskt alla vi som har förtroendeuppdrag i sådan nämnd eller styrelse som är anställningsmyndighet. Långt ifrån alla är medvetna om detta och ännu färre ser aktuella och kommande problem och möjligheter.

Personalfrågorna inom offentlig sektor är nämligen redan – och kommer allt mer att bli – strategiskt viktiga. För välfärden och för en stor del av befolkningen som är anställda av kommuner och regioner/landsting.

Aktuell situation innehåller sammanfattningsvis två bilder, menar jag, som är allvarliga:
1. Kommuner och landsting står inför ett gigantiskt rekryteringsbehov
2. Sjuktalen ökar för varje år inom offentlig sektor

Därför måste vi Vänsterpartister stå på tårna. 

Något mer fördjupat ser det ut så här:

• Kommuner och regioner/landsting kommer att behöva nyrekrytera uppemot en halv miljon nya medarbetare inom en åttaårsperiod. Dels beror detta på kommande pensionsavgångar, dels på demografiförändringar.
Offentligheten står inför en ny och rätt ovan situation, där man inte längre kan ta för givet att det finns medarbetare att tillgå. Konkurrensen om personal kommer att öka kraftigt. Kommuner och landsting upptäcker att man måste fokusera mera på att vara attraktiva arbetsgivare. Den utvecklingen får vi inte överlåta till tjänstemännen eller till några få specialintresserade politiker. Den utvecklingen måste vi vara med och påverka som parti och sätta vår färg på!

•  Arbetsgivarfrågorna är i verkligheten välfärdsfrågor. Alltså – när människor tar del av skola, vård, omsorg, bygglov, snöröjning, hela den offentliga identiteten, är det i huvudsak offentliganställd personal man möter – direkt eller indirekt. Det vill säga personal som förväntas erbjuda hög kvalitet i mötet med medborgarna. I själva verket är det väl allas vår ambition att den service som erbjuds av skattefinansierade aktörer skall vara vida överlägsen den som kommer från den privata sidan. Personal som har en bra och utvecklande arbetsmiljö, med vettig lön osv, som mår litet bättre, har förstås bättre förutsättningar att erbjuda god service.

• Knappt tio procent av befolkningen arbetar inom kommunsektorn. Alldeles bortsett från andra ”rationella” skäl är det en ren anständighetsfråga att människor som vi har arbetsgivaransvar för, mår bra och har en vardag som inte förstör, utan som utvecklar.

• Gemensamt ansvar är nyckeln. Vi är idag med och tar personalansvar – ofta alldeles omedvetet. Inte så många av oss har en central ställning i personalfrågor, men väldigt många sitter i styrelser och nämnder – som har sådant ansvar och därmed reella möjligheter att göra skillnad. Samtliga kamrater i partiet kan genom sin partiförening påverka dem som sitter i beslutande positioner – således ett indirekt kollektiv ansvar för partiet på alla nivåer. Inte bara för välfärden som funktion utan också för dem som levererar.

Återigen – knappt tio procent av befolkningen är anställd i kommunerna. Om vi har möjlighet att visa dessa att just Vänsterpartiet har både tankar, vilja och förmåga att se till så att kommunen eller motsvarande – är eller blir – en bra arbetsgivare, kommer vi alldeles säkert att få sympatier och sympatisörer från den kretsen.

Vad är det då vi kan utveckla i ett samlat tänk kring offentliganställd personal?

Givetvis handlar det om rätt uppenbara saker – löner, arbetsmiljö, jämställdhet, hälsa, arbetstider, men också sådant som arbetets strukturer och organisering, synen på ledarskapets förutsättningar, analyser av hur mångfalden kan göras utvecklande. Texterna bör förstås vara väl förankrade i vår människosyn, men också hämta inspiration och kunskap från modern forskning.

Med en bra ideologisk plattform i bagaget kommer fler Vänsterpartister att kunna utmana om viktiga centrala uppdrag inom arbetsgivarrollen och därmed skapa förutsättningar att genomföra vänsterpolitik inom personalområdet.