Till ombuden för distriktsårskonferensen (DÅK:en) i Storstockholm den 18-19 mars 2017


Bengt Sundell, V Liljeholmen – Hägersten, anser att det råder åldersdiskriminering i förslaget till valstrategi som ska behandlas på Storstockholms årskonferens mars 2017. Han önskar en förklaring från distriktstyrelsen.

Partiföreningarna väljer ombud till Distriktsårskonferensen (DÅK:en) och antalet ombud är baserat på antalet medlemmar i partiföreningarna som bl.a. väljer en ny Distriktsstyrelse (DS).

En handledning från 2016 finns att läsa och det bör/ska ombuden läsa.  Vi ska vara ett parti i rörelse. Ur handledningen kan man under rubriken ”DS-uppdraget – rollfördelning och förtroendekultur i distrikten” läsa om hur det går till; vad en ledamots respektive ordförandes roll är.

Konflikter driver i bästa fall ett parti framåt, om det är i rörelse och om det finns respekt för varandra. En stor del i handledningen tar upp konflikthantering och misstroende. Jag tycker redaktionen för Röda Röster(RR – debattforum för stockholmsföreningarna) har fångat detta dilemma på ett klokt sätt.

”Det är inte nödvändigt att alla i ett parti tycker precis likadant […] ett parti behöver en levande debatt […] helt livsnödvändigt för att ett parti ska kunna utnyttja medlemmarnas olika bakgrunder och kunskaper[…] det ska även finnas plats för kritik mot partiets företrädare eller politiska linjer […] för att förankra den förda politiken är den fria debatten viktig […] därför är det viktigt att styrelseledamöter i distriktet och föreningarna tar tillvara Röda Röster som ett viktigt interndemokratiskt forum […].”

I förslag till valstrategi som DÅK:en ska behandla står under p.49 ”Vänsterpartiet riktar sig till alla som vill förändra samhället. Vi ser dock att det finns grupper som är extra viktiga att rikta sig till. Dessa är unga, LO-anslutna, kvinnor och personer med invandrarbakgrund ”.

Hur tänkte DS när man prioriterade? Anser DS att seniorer/pensionärer i Vänsterpartiet inte vill förändra samhället?  Vänsterpartiet har en ”tantpatrull” seniorer i Vänsterpartiet som var med och arbetade i valrörelsen – är de inte relevanta i detta sammanhang? Varför ägnar sig DS och Vänsterpartiet sig åt åldersdiskriminering?

Ombuden på Distriktsårskonferensen bör se till att p.49 i valstrategin utökas med seniorer/pensionärer som en del bland prioriterade grupper. Innan dess vill jag ha en förklaring från DS.

En annan politisk verklighet är följande:
• 1989 var 13 procent av svenska folket medlemmar i ett politiskt parti. 2013 var den siffran 5 procent(SCB).
• Andelen aktiva 1989 var 3 procent. 2013 var den siffran 1 procent(SCB).
• 2014 engagerade sig 53 procent ideellt, främst unga och äldre. 1992 var den siffran 48 procent(Ersta Sköndal 2015).

Det livslånga och tålmodiga engagemanget är inte längre något alternativ för de allra flesta. Människor vill ha snabba återkopplingar på sitt engagemang. Det måste finnas skäl och motiv för sitt engagemang. De vill få ut någonting av sitt engagemang. De vill känna att de påverkar sin framtid i en viss riktning. De vill se resultat av sitt nerlagda arbete och engagemang. Många misstror partierna och dess politiker. Människor ser korruption och mutor som ett hinder för sitt engagemang. Klass-röstningen minskar trots att vi mer och mer ser klassamhällets ekonomiska och sociala orättvisor.

Endast 85 procent av väljarna röstar på det parti som står dom närmast. Resten – 15 procent röstar på något annat parti. Det kan vara taktikröstning i en del fall, men faktum kvarstår- klassröstningen minskar.  Ett parti är dess medlemmar, utan medlemmar ingen rörelse. Ett tomt ekande skal är inget alternativ för Vänsterpartiet. Det behöver vi ändra på innan valdagen 2018.

Trots allt ett parti behöver alla sina medlemmar.