Tid att se tillbaka och blicka framåt


jonas 2Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt blickar tillbaka på ett mörkt 2015, med terrorattacker och ett Europa som har mött flyktingar med slutenhet. I artikeln beskriver han tre utmaningar som partiet står inför. Vänsterpartiet behöver en starkare förankring i LO-kollektivet, vara med och bygga en bred omställningsrörelse och utveckla den ideologiska feminismen.

Jul- och nyårshelgerna närmar sig med snabba steg och snart kan vi lägga 2015 bakom oss. När året går mot sitt slut är det naturligt att både se tillbaka och blicka framåt. Bakom oss ligger ett år med blodiga terrorattacker, brutala krig i Mellanöstern och ett Europa som har mött flyktingar med slutenhet och allt strängare krav. 2015 har varit ett dystert år för alla oss som tror på människovärdet och som ägnar vår politiska kraft åt att bygga ett solidariskt samhälle.

Det är i svåra tider som ens värderingar prövas. Höstens stora ökning av antalet asylsökanden har tagit fram både det bästa och det sämsta ur det svenska samhället. Flyktingarna som sökte skydd hos oss möttes av en våg av solidaritet. Vi var många som gjorde viktiga insatser, skänkte pengar, samlade in kläder och ställde upp för att ta emot alla de som sökte en fristad i vårt land. Många frivilliga men också anställda hos kommuner, Migrationsverket och polisen har gjort enorma insatser. Men i berättelsen om hösten 2015 finns också inhumana inskränkningar av asylrätten, rasistiskt hat och fruktansvärda brandattentat mot flyktingboenden.

När Vänsterpartiet i framtiden skriver partihistoria kan vi se tillbaka på 2015 och känna stolthet över de insatser som vi har gjort, inte minst över det praktiska solidaritetsarbete som partikamrater i hela landet har utfört. När andra partier försökte stänga Sveriges gränser, då öppnade vi våra partilokaler för de som har flytt från krig och förtryck. Till skillnad från de som ena dagen sa ”refugees welcome” för att senare anpassa Sveriges migrationspolitik till EU:s miniminivåer har Vänsterpartiet fortsatt värna asylrätten. När grundläggande principer angrips behöver alla anständiga krafter stå upp för att försvara dessa.

När 2015 snart blir 2016 är det också tid att blicka framåt. När jag går på julledighet kommer jag att fundera på tre utmaningar som Vänsterpartiet står inför. Utmaningar som jag tror är av stor betydelse för att vårt parti ska bli en starkare politisk kraft och för att Sverige ska bli ett bättre samhälle att leva i.

För det första, Vänsterpartiets förankring i arbetarklassen måste bli starkare. Vi har många medlemmar och väljare med LO-yrken, men andelen arbetare bland våra parlamentariker och förtroendevalda är allt för låg. Vi behöver fler företrädare som arbetar i LO-yrken och fler partimedlemmar som är fackligt aktiva. För oss som parti finns det här anledning till självkritik. Vi behöver göra mer för att LO-arbetare ska känna sig väl mottagna hos oss, bli bättre på att ta tillvara på våra fackliga kamraters erfarenheter och stärka och uppmuntra det fackliga arbete som våra medlemmar utför. Det handlar om partikultur, men också om att Vänsterpartiet ska vara bäst och mest aktivt i frågor som handlar om arbetsrätt och villkoren på jobbet.

En av arbetarrörelsens historiska styrkor har varit förmågan att genomföra reformer som det går att samla en bred uppslutning kring. Den erfarenheten behövs också för att åstadkomma en klimatomställning. När alltför mycket av klimatdebatten reduceras till att handla om individers beteenden och livsstil, istället för att handla om hur vi tillsammans bygger ett jämlikt och ekologiskt hållbart samhälle, kommer många känna sig främmande inför klimatomställningen. Vänsterpartiet behöver vara med och bygga en bred omställningsrörelse, som kan samla människor med olika erfarenhet, livssituation och bakgrund. Även den som behöver bilen och bor på landsbygden eller är transportarbetare ska känna sig välkommen i klimatarbetet. En del av svaren på hur vi lyckas med det finns i partistyrelsens förslag till ekologiskt-ekonomiskt punktprogram. Under våren behöver vi fortsätta diskutera hur en rödgrön omställning kan bli verklighet.

Vänsterpartiet behöver, för det tredje, utveckla och skärpa vår ideologiska feminism. I den praktiska politiken är Vänsterpartiet utan tvekan Sveriges viktigaste feministiska kraft. Många av de reformer som vi har drivit igenom i budgetförhandlingarna med regeringen har en tydlig feministisk prägel; fler anställda i äldreomsorgen, ökade resurser till kvinnojourerna och ett höjt underhållsstöd är bara några exempel. Vi är svenska mästare på feministisk ekonomisk politik. Även om mycket återstår att göra har vi också kommit långt med vårt internfeministiska arbete, mer än hälften av våra företrädare på olika nivåer är kvinnor, en tydlig förbättring. Men jag vill att Vänsterpartiet också ska vara den självklara referenspunkten i den feministiska idédebatten. Det är hos oss som de mest relevanta, spännande och utvecklande feministiska diskussionerna ska finnas. Det är Vänsterpartiets uppgift att sätta ord på de strukturella orättvisorna kopplade till kön och det är vi som ska vara den pådrivande kraften för att förändra dem.

Löser vi de här utmaningarna kommer Vänsterpartiet att bli en starkare politisk kraft. Få saker är så viktiga i en tid som är så svår och komplicerad som den vi verkar i. Vi kan bara komma till rätta med utmaningarna tillsammans. Jag ser fram emot att fortsätta diskutera de här frågorna – och mycket annat därtill – med er. Men innan diskussionen fortsätter vill jag passa på och önska er alla en god jul och ett gott nytt år.

 

Jonas Sjöstedt, partiordförande