Tendensfrihet ger dynamik och mer interndemokrati


Fördelarna med tendensfrihet är många, anser Jonas Karlsson (V) Uppsala och Jenny Gustafson (V) Lund, och ger sig in i debatten om hur Vänsterpartiet ska växa som politisk kraft och nå fler väljare.

Förväntansfulla klickade vi oss in på kongressidan när det annonserats att partistyrelsens motionssvar presenterats. Med viss förvåning såg vi att svaret till motionen vi skrivit under innehöll flera missuppfattningar om hur ett parti med mer frihet och interndemokrati kan fungera i praktiken. Vi ska därför ta tillfället i akt att ge vår syn på frågan.

De mest framgångsrika vänsterpartierna runt om i Europa använder öppnare organisationsstrukturer: Spanska Podemos, danska Enhedslisten, portugisiska Bloco de esquerda, grekiska Syriza, tyska Die Linke, HDP i Turkiet. Inte heller dynamiken runt Jeremy Corbyn eller Bernie Sanders hade varit möjlig utan varianter av det som i praktiken kan kallas tendensfrihet, dvs möjligheten att lägga fram ett program som skiljer sig från partiets i stort. Dessa rörelser har återgått till en organisationsmodell som var självklar för den tidiga arbetarrörelsen. Och faktum är att Vänsterpartiet föddes som en konsekvens av munkorgsstadgan i Socialdemokraterna. Vårt parti föddes till försvar för en öppen organisation.

Fördelarna med tendensfrihet är många. Tendensfrihet ger mer dynamik. En enskild medlem måste få ge uttryck för sina synpunkter, men också ha en praktisk möjlighet att effektivt föra upp dem på agendan internt. Engagemanget ökar när ens åsikter tas på allvar. Vi ska inte vara rädda för diskussionen, men idag är det allt för tyst hos oss i debatten. Vi måste ta tillvara på allt engagemang, all den kunskap och allt det driv som finns hos våra medlemmar. Då måste det finnas verklig möjlighet att bygga opinion för sina åsikter, annars framstår partiet som en koloss som är extremt svår att påverka.

Tendensfrihet gör det lättare för minoritetsuppfattningar att höras. Tendensfrihet gör att de som normalt sett inte blir hörda kan bli det tillsammans. Tendensfrihet gör att fokus handlar om politik och åsikter istället för person och intriger. Idag tillåter vi en person att gå och demonstrera för sin åsikt, men inte en sammankomst med 10 personer. Tänk om samhället var organiserat så. Motargumentet att dessa personer istället kan gå med i ett annat parti förkastar vi. Enade vi stå, söndrade vi falla. Vänsterpartiet skulle kunna omfatta fler olika åsikter och riktningar. Mångfald är en förutsättning för enighet och verklig styrka.

Är PS exempel i motionssvaret bra? Tendensfrihet är givetvis inte den ENDA faktorn bakom framång, dock en synnerligen viktig ingrediens. PS pekar på Vänstergröna på Island och irländska Sinn Féin som exempel på framgångsrika partier utan tendensfrihet. Det är mindre lyckade exempel. Island har en befolkning på 300 000 personer, några oerhört turbulenta år bakom sig och Piratpartiet är största parti i opinionsundersökningarna. Dessutom backade Vänstergröna med 11 procent (!) i senaste valet. Irland är med sin särskilda historia också ett extremt specialexempel. Dessutom har vi svårt att tro att PS på allvar ser det hierarkiska Sinn Féin som ett föredöme.

I motionssvaret uppvisas också en rädsla att större frihet ska leda till gruppbildningar där medlemmar skulle isolera sig och inte längre vara öppna för diskussion, utan istället polarisera. Men ett tillitfullt parti med öppen diskussion är långt effektivare för att hantera åsiktsskillnader än där locket läggs på. Vårt parti har, trots att tendenser inte varit tillåtna, en lång historia av ”avknoppningar”. Rädsla ska inte styra våra strategiska val. Fördelen med tendensfrihet är att eventuella konflikter blir öppna, tydliga och politiska – istället för att leda till intriger, baktalande och personkonflikter. Och trots allt har inte de partier vi räknat upp ovan kollapsat. I slutändan är dessutom konflikt och dynamik betydligt bättre än instängd frustration och stagnation.

Motionssvaret avslutas med en lång rad frågor. Vi har stor tillit till PS och motionen lämnar avgörande befogenheter till PS i fråga om praktiska bedömningar. Men vi anser att internfeminismen ska gälla även i tendenser. Motionen är en viktig markering att tendenser som verkar för Vänsterpartiet och där arbetet sker öppet ska vara tillåtna. Diskussioner om detaljer kan vi ta på nästa kongress när vi har konkreta erfarenheter av vad som fungerat bra och vad som behöver tydliggöras. Vill nästa kongress ta ett nytt beslut kan den ju riva upp detta kongressbeslut.

Det gäller att ta tillvara all kraft hos de som sympatiserar med vänstern – för en bred och enad rörelse. Till dig som är kongressombud – rösta för motionen på kongressen, släpp loss dynamiken i partiet.