Tankesmedja om EU innan valet


Vi gick ju en gång med i EU, några ville andra inte, själv är jag en aning skeptisk till detta så här i efterhand. Det är möjligt att det var svårt att förutse alla goda och dåliga saker från början. Men för mig finns det saker som det sällan eller aldrig pratades så högt om. Vi fick höra om alla billiga varor och tjänster EU skulle föra med sig, samt hur angeläget det var om att vara en del av detta fredsprojekt. Men det finns en sida som jag inte hörde så mycket om. Varor som görs på andra ställen ger nog inte så många arbetstillfällen här. Vi ska då konkurrera med bättre kunskap. Men dom enkla jobb är borta, kunskap kostar pengar, mycket pengar.

Något av dessa jobb som fans förut är kanske dagens arbetslöshet. Det har ju en kostnad i sig, varför prata ingen om detta innan EU-valet? Var det en medveten taktik, eller viste vi inte? Frågorna är många och svaren mycket få. EUs andra sida med ökad arbetslöshet, ökade otrygga arbetsförhållande och instabila finansiella problem, kom som grädde på det moset som skulle vara så bra. Om vi har haft några varor lite dyrare, men mindre arbetslöshet. Det känns som en god klassisk jämkning med många goda sidor. Är det mindre folk som är arbetslösa kan vi ju ha råd med en bättre A-kassa. Om fler har jobb går det kanske bra att varor kostar lite extra.

Vi i Sverige har ju kanske något av dom hårdaste krav som finns på djurskydd. Är det bra eller dålig? Om vi tar grisen så leder det nog till att en ser mera utländsk kött hemma än någon gång förut. Kan det vara så om vi nu tar grisen här hemma, att bonden slås ut på grund av vår hårdare djurskyddslagstiftning. Det går ju mindre grisar på samma yta i Sverige. Då kostar den svenska julskinkan något mera. Men med vilken moral får det finnas kött med sämre djurskydd i affären. Blir inte vår goda djurskyddslagstiftning satt på prov här. Är detta något vi kan leva med, kan det vara så att Svenska jobb försvinner här? Djurskyddet för grisen får sig åtminstone en törn, det är helt klart. Farbror EU lär knappast arbeta för ökad djurskydd. Även om det finns rötägg här också beträffande tillämpning av djurskyddet är åtminstone standarden högre.

Hur är det då med våra kollektivavtal, dom som ska skydda individers rätt på arbetsmarknaden. Hur känns det, när företag kan få åkerier från andra länder. Först får vi en arbetslösa här, sen kanske arbetsgivaravgifter ej betalas för den som kommer. Den nya ska köra för slavlöner, vi kanske får fram vår transport lite billigare. Men är det moralisk okej, vi ska ha kollektivavtal och andra inte. EUs marknad är ju för båda modellerna, blir då svenska kollektivavtal ett konkurrenshinder. Hur ska vi då hantera detta? Är det våra regler som ska vara normen inom EUs arbetsmarknad?

Förut löstes vissa saker via handelsavtal, men den tiden tycks vara förbi. Alla olika lösningar som finns, gör att jag känner mig tryggare utanför EU. Jag får en sån konstig federationskänsla i kroppen. Men där gemensamma regler ej är på plats på en mängd olika områden. Det är mot denna instabila struktur som jag ifrågasätter EU som ett fredsprojekt. Den instabila kuvös som handlar om konvergenskrav, har dom större länderna snarare satt en sport i att strunta i. Vad är det då som ska hålla detta korthus till federation på plats. Gemensamma samtal tror jag på, men där går också min gräns innan en har likformiga lösningar på plats. För att ha en möjlighet att bevara Europa som ett fredens tempel, är det därför viktig att vi sakta men säkerligen smyger ur denna kuvös innan det är för sent.

Svein Blikfeldt