Svar från Johan Lönnroth


Jag delar i stort rapportens ambitioner och mål, men ser tre problem:

  1. Sverige, EU eller FN?

Citat: ”Vi driver på för att EU:s energipolitik ska bygga på radikala mål” (s 64). Men vilka är dessa radikala mål och vilken linje vill vi mer konkret att EU skall driva?

Exempel: Citat: ” Vi bör verka för kraftiga utsläppsminskningar från internationellt flygande i lämpliga forum” (s 76). Vilka fora? EU lanserade flygskatt 2012 som en del av handeln med utsläppsrätter, men tvingades backa efter hot om motåtgärder från främst Kina och USA. Nu planeras ett avtal om flygskatt inom FN till 2020. Vi bör driva på för ett tidigareläggande samt lägga förslag på hur denna beskattning skall utformas.

Citat: ”Förhandlingarna om ett globalt klimatavtal behöver föras i former som ger länderna i Syd en stark roll, sätter klimatet och fattigdomsfrågorna i första rummet och samtidigt ger realpolitiska förutsättningar att faktiskt nå bindande avtal” (s77). Bra! Men mer konkret? Inför mötet i Paris har EU lagt fram förslag på ändrade regler för handel med utsläppsrätter, nya regler om minskade utsläpp för branscher som inte omfattas av utsläppshandeln samt ett förslag till ansvarsfördelning om hur utsläpp av växthusgaser ska fördelas mellan EU-länderna. Vi bör förhålla oss mer konkret till dessa förslag.

Samma gäller de förslag som lagts fram inom ramen för FN:s klimatpanel. Till exempel det förslag om en global skatt på utsläpp av C02 som Thomas Sterner lagt fram inom ramen för FN:s klimatpanel. Är vi för internationella mellan- eller överstatliga avtal om det? Jag är det.

Om immaterialrätt och patentlagstiftning förs i rapporten principiella resonemang som jag i huvudsak gillar. Ändå stödjer jag Ullas och Maries reservation eftersom det är oklart om majoriteten tänker sig att förändringarna kan genomföras nationellt – vilket jag anser vara helt orealistiskt – eller om förslagen skall drivas inom ramen för WTO och TRIPS.

  1. Skatter och ekonomiska styrmedel

Citat: ”Miljöskatter riskerar att fungera regressivt… En rättvis omställning kräver vänsterpolitik” (s 29).

Ta trängselskatten i Stockholm och Göteborg som exempel. Höginkomsttagare och män betalar i genomsnitt mer av sin inkomst i trängselskatt medan låginkomsttagare och kvinnor betalar mindre. Detta för att de förstnämnda kör mer bil. Självklart finns undantag, kvinnor med låga inkomster som bor så till och har sådana levnadsförhållanden att de drabbas mer än genomsnittligt av trängselskatten. Men inga skatter är rättvisa för alla. Miljöskatter går ut på att rädda miljön. Fördelningspolitiken får i huvudsak skötas via andra skatter.

För övrigt bör vi vidga trängselskatterna till att också gälla de överbelastade motorvägarna mellan och i närheten av storstäderna. Ta E6 mellan Göteborg och norska gränsen som exempel, obs att norrmännen tar betalt! Det är ett elände att se alla långtradare som går vid sidan av ett förfallet järnvägsspår!

Citat: ” Vi förespråkar i nuläget … ingen ytterligare skatteväxling ” (s 30).

Här stödjer jag Maries reservation. Den skatteväxling – 40 miljarder på 10 år – som vi gjorde upp om med S och MP 1998 (trots borgarnas stopp 2006) har varit en viktig orsak till att Sverige klarat sig bra vid internationella jämförelser om minskade utsläpp. Rapporten blandar ihop skatteväxling med skattekvot. Skatteväxling ersätter skatt på arbete med miljöskatter. Det kan ske genom att båda skatterna höjs, fast i olika takt.

Om punktskatt på nötkött tror jag som Ulla och Marie att det skulle vara för krångligt. Tror också det är oförenligt med EU:s regler. I stället anser jag att all moms på livsmedel samt även krogmomsen skall höjas till 25%. Det kommer att behövas om vi ska klara de offentliga finanserna.

  1. Realismen

Jag stödjer också andemeningen i Mikaels reservation nr 8. Ska vi klara de mål rapporten ställer upp tvingas vi använda kärnkraften längre än vad majoriteten verkar tro är nödvändigt. Jag vill också avveckla kärnkraften, men avvecklandet av fossila bränslen måste komma först.

Johan Lönnroth