Programkommissionens förslag stärker vår feministiska strategi


elisabethbistrom2Jag känner inte igen mig i Jessika Svenssons beskrivning av att feminismen ses som ett särintresse. Elisabeth Biström, programkommissionen, svarar på debattinlägget Kompetens och solidaritet inom och bortom klasskampen.

Snart stundar kongressen och det blir äntligen dags att tillsammans ta oss an de viktiga strategidiskussionerna som vi från programkommissionen gjort vårt bästa att grunda för. För egen del hoppas jag särskilt på en utvecklande debatt kring de feministiska delarna av förslaget till nytt strategiavsnitt, och tänkte i den här artikeln säga några saker om dem.

Jessika Svensson, som precis som jag är ledamot programkommissionen, beskriver i ett debattinlägg (”Kompetens och solidaritet inom och bortom klasskampen”) varför hon reserverat sig på ett antal punkter kring partiprogrammet. Hon för bland annat fram en kritik av de feministiska skrivningarna i partiprogrammet och av programkommissionens val att prioritera strategifrågorna i vårt förslag till kongressen. Jag vill kort bemöta några av hennes invändningar.

För att börja med det övergripande: varför har programkommissionen valt att prioritera strategi och därmed prioritera ner förslag på förändringar i partiprogrammets analysdel? För mig finns det två svar på den frågan. Det första handlar om den politiska situationen i Sverige, där vi sett många års utveckling mot ökad ojämlikhet eskalera under åren med borgerligt regeringsinnehav i direkt riktade attacker mot fackföreningsrörelsen och kraftig omfördelning av resurser nerifrån och upp och från kvinnor till män.

Vi känner alla till konsekvenserna. I ett sådant läge känns det viktigt att partiet får ett tillfälle att ha en samlad diskussion om våra strategiska vägval för de kommande åren. Det andra skälet till prioriteringen är helt enkelt att kongressen 2012 gav oss detta i uppdrag: att utveckla en socialistisk strategi för 2010-talet. Programkommissionens förslag till nytt strategiavsnitt i partiprogrammet är finalen på den process som det beslutet initierade.

I förslaget som programkommissionen lagt fram är de feministiska strategierna utbyggda och utvecklade. För mig känns det därför främmande när Jessika Svensson skriver att bl.a. feminism ”ses lite som särintressen istället för att vara en självklar del i analysen”. Jag känner inte igen detta från de diskussioner vi har haft i programkommissionen och kan inte se hur vårt förslag pekar i den riktningen. Tvärtom menar jag att vi på flera sätt har stärkt den feministiska strategin.

I det nu gällande partiprogrammet finns ett, ganska kortfattat, feministiskt strategistycke. Det består i praktiken av en rad krav, upprepade från andra delar av partiprogrammet. Innehållet är inte dåligt i sig, men som strategi betraktat är det inte särskilt vasst. Därför föreslår programkommissionen nya texter, som lyfter olika strategiskt viktiga feministiska områden.

De nya styckena återfinns under rubrikerna Feministisk kamp för jämställdhet i löner och arbetsvillkor och Bekämpa mäns våld mot kvinnor och därtill har vi utvecklat ett tydligt feministiskt perspektiv i styckena Solidaritet och sammanhållning, Makten över arbetsmarknaden och arbetslivet och Stärk den generella välfärden.

Det finns motioner som ytterligare skärper upp den feministiska strategin och som programkommissionen föreslår kongressen att bifalla: t.ex att lyfta in pensionsfrågan och vikten av att reformera pensionssystemet så att det inte missgynnar kvinnor. Det finns också en rad motioner som föreslår förändringar av vår teoretiska förståelse av patriarkatet och feminismen. Dem föreslår programkommissionen kongressen att avslå – inte för att de nödvändigtvis inte är bra till innehållet, utan på grund av att vi av de skäl jag nämner ovan hoppas att kongressen ska bli ett tillfälle att ta ett samlat grepp om strategiskt viktiga prioriteringar för Vänsterpartiet för de kommande åren.

Jag ser fram emot de diskussionerna. De är viktigare än på mycket länge.