Partisekreteraren svarar Britta Ring: Livlig intern debatt behövs


 

Ett vänsterparti behöver en livlig intern debatt men en papperstidning löser inte problemet, svarar Aron Etzler, partisekreterare för Vänsterpartiet på Britta Rings inlägg.

Varje gång magasinet Rött kommer ut tar vi emot en stor mängd brev som bekräftar vad vi upplevt från starten: tidningen är omtyckt och läst av våra medlemmar. Men det finns en baksida. Sedan vi 2013 lade ned vår interntidning Vänsterpress och istället skapade Rött har Vänsterpartiet inte längre en tryckt publicerad debatt som når alla medlemmar i brevlådan. Den debattsida vi nu debatterar på är känd av relativt få, men tanken är att man skall kunna sprida artiklar via Facebook och andra sociala medier. Frågan är då: vad har resultatet blivit?

Vid en snabb jämförelse mellan tiden för tryckt debatt och internetdebatt kan man se – kanske överraskande – att det är något fler artiklar, 74 stycken som skrivits på nätet inför kongressen 2016 som inför kongressen 2012, då 62 artiklar skrevs i papperstidningen. Högst troligen lästes papperstidningens artiklar av fler, men de mest lästa artiklarna 2016 lästes av över 1000 personer på nätet. Ser vi till vad som hänt med antalet motioner till kongressen var även de fler 2016, 661 stycken än 2012, då 505 motioner inkom.

Jag tror att en realistisk bild av interndebatt är att se bredare. Först och främst förs många debatter på möten: partiföreningsmöten, distriktsårskonferenser, distriktsträffar, helgkurser och studiecirklar. Mycket av den publicerade debatten förs idag, liksom före 2012 på andra ställen än i Vänsterpress: i sociala medier och vänstertidningar. När jag själv var chefredaktör för Flamman lyckades vi hösten 2010 publicera fler artiklar om Vänsterpartiet än Vänsterpress själv, helt enkelt beroende på att utgivningstakten vara snabbare och på grund av aktivt redaktörskap. Just nu pågår där en liknande debatt om Vänsterpartiet som jag följer med stort intresse.

Jag är överens med Britta Ring om att ett vänsterparti behöver en livlig intern debatt, och även att denna blygsamma debattsida inte är idealisk. Jag tror inte att en papperstidning löser detta problem, helt enkelt för att utgivningstakten blir för långsam. Just nu diskuterar vi därför andra, internetbaserade möjligheter.

Däremot är jag inte alls överens om vad Vänsterpartiets feministiska profil är. Ja, vi är stolta över det stora arbete som framförallt Ung Vänster lägger på feministiskt självförsvar och ja vi arbetar enträget mot rasism. Men vårt stora genomslag sker oftast kring breda feministiska frågor. Denna 8 mars lyfter vi tex frågan om kvinnors löner över hela landet. I förhandlingar har vi med hårt arbete fått igenom höjning och förlängning av föräldraförsäkringen, avgiftsfri mammografi, satsning på förlossningsvården, fler anställda i äldrevården, satsning på kvinnors, höjda anslag till kvinnojourer och 10 miljarder i permanenta anslag till välfärden i kommuner och landsting. Det uppmärksammas också externt. Martina Skrak, som då var kommunalråd med ansvar för jämställdhetsfrågor i Malmö vann Svenska jämställdhetspriset 2016 för den offensiva politik som vi fört lokalt. Man får naturligtvis ha åsikten att partiet ensidigt ägnat sig åt ”feministiskt självförsvar och frågor som t ex intersexualitet”, men det är svårt att finna belägg för det.

Det är också rakt av fel att påstå att partiledningen är feg och inte vågar debattera. Jag har personligen svarat på nära nog samtliga artiklar som riktat kritik mot partiledningen i debatten kring både partiets utveckling och interndebatt. Och när det gäller just hedersvåld har jag tagit initiativ till möten för Stockholmsdistriktet två gånger, ett öppet möte med Birka-Vasa och Kungsholmen samt en rad dialoger med enskilda personer. Jag har aldrig tackat nej till någon inbjudan kring dessa ämnen som Britta Ring menar att partiledningen inte vågar diskutera. Om t.ex. Vita Bergens partiförening vill att jag kommer och diskuterar dessa ämnen kommer jag gärna. Förutom att jag kommit varje gång någon inbjudit mig, är det ju trots allt min egen partiförening.

Aron Etzler, partisekreterare