Nya partiprogrammet – varför försämras miljöpolitiken?


Jens Holm

I det nya partiprogrammet föreslås att hälften av allt som rör miljö ska strykas. Oacceptabelt, tycker Jens Holm, riksdagsledamot för Vänsterpartiet och ordinarie ledamot av miljö- och jordbruksutskottet, och hoppas på mobilisering inför kongressen för ett bättre partiprogram.

Alla som värnar miljöfrågor bör läsa programkommissionens förslag till nytt partiprogram. Där föreslås nämligen att hälften av allt som rör miljö ska strykas rakt av. Nästan inga av dessa strykningar följs upp i den nya texten om strategiska huvudlinjer.

Programkommissionen vill att merparten av det som idag står om rättvist miljöutrymme, konsumtion, klass och genus ska strykas. Jag beklagar också att referenserna till konsumtionen och hur den fördelas klass- och genusmässigt; mellan fattig-rik, mellan män och kvinnor inte har utvecklats utan helt och hållet tagits bort.

Strykningsivern har också drabbat vår analys och kritiska hållning till tillväxt som står lite längre fram i partiprogrammet (rad 264 ff). Ett ensidigt fokus på tillväxt kan vara förödande för miljön och många andra viktiga samhällsintressen. Att helt och hållet ta bort stycket och att inte ersätta det med ett annat resonemang som utmanar det ensidiga tillväxtkomplexet är mycket olyckligt. Istället för att stryka hade ett stycke om ”hållbar utveckling” varit på sin plats. Begreppet är etablerat alltsedan Brundtlandskommissionens dagar och som innefattar en utveckling som innefattar både sociala och miljömässiga ambitioner.

Den enligt mig allvarligaste försämringen är att programkommissionen helt vill ta bort det, för ett politiskt parti, helt unika stycket om konflikter i miljöpolitiken (rad 773 f f). Stycket talar för sig själv: ”Miljöpolitiken är aldrig konfliktfri… Som i all politik måste olika legitima intressen vägas mot varandra, men de långsiktiga miljöhänsynen måste vara överordnade i den meningen att ett globalt ekologiskt sammanbrott aldrig kan vara ett pris värt att betala.”
Det är formuleringar som denna som gör att vi kan vara så tydliga i miljöpolitiken; att vi sätter kollektivtrafiken före byggandet av nya motorvägar, värnar Ojnareskogen på Gotland före storskalig utvinning, ställer hårda krav på gruvindustrin. Utan detta stycke om konflikter i miljöpolitiken förändras hela vår identitet och trovärdighet i miljöpolitiken. Vill vi det?

De nya strategiska huvudlinjerna i partiprogrammet är en intressant text som i flera avseenden tar politiken framåt. Man knyter också an till några viktiga delar av arbetsgruppen eko-ekos resonemang. Men det är olyckligt att man uttrycker sig så fatalistiskt och reduktionistiskt kring konsumtionens utsläpp, de idag snabbast växande utsläppen. Som jag förstår programförfattarna kan endast dessa utsläpp minskas efter att vi ändrat det nu existerande ekonomiska systemet. Vad det gäller arbetstidsförkortningen missar man helt och hållet de miljö- och klimatvinster en sådan skulle medföra, något eko-eko lyfter upp i sin rapport.

Om programkommissionens ändringar går igenom på kongressen nästa år skulle det tyvärr innebära allvarliga steg bakåt ur ett miljö- och klimatperspektiv. I synnerhet i ljuset av eko-ekoprocessen förstår jag inte hur programkommissionen kan lägga fram ett sådant här förslag. Jag hoppas vi blir många som kommer mobilisera inför kongressen för ett bättre partiprogram.

 

(artikeln har tidigare varit publicerad i Röda Röster)