Många turer inför vinstförhandlingar men Vänsterpartiet håller kursen


Välfärdsutredningens slutbetänkande har just presenterats och Vänsterpartiet förhandlar nu med regeringen om hur vi ska få bort vinstjakten i välfärden. Våra förhandlare Ulla Andersson, ekonomiskpolitisk talesperson och Ali Esbati, arbetsmarknadspolitisk talesperson, klargör utgångspunkterna för förhandlingarna och Vänsterpartiets ingång och roll i dem. 

Vänsterpartiet och regeringen förhandlar sedan början av året om hur de propositioner, regeringsförslag, regeringen ska lägga för att få bort vinstjakten i välfärden, ska se ut. Under våren har signalerna från socialdemokratin varit motstridiga. Inför Socialdemokraternas kongress föreslog partiledningen skrivningar som bara krävde att vinstjakten skulle bort i skolan. Kongressen skärpte dock linjen så att vinstjakten skulle bort från hela välfärden. Hur regeringen kommer hantera besluten i det långa loppet återstår att se. 

Vänsterpartiets linje har varit och förblir tydlig – i och utanför förhandlingsrummet. Vi står upp för den uppgörelse vi träffade med regeringspartierna efter valet 2014 och förväntar oss att den ska respekteras: ”Välfärdens, inklusive skolans, verksamheter är ingen marknad. Vi är inte konsumenter i förhållande till välfärden, vi är medborgare. Socialdemokraterna, Miljöpartiet de gröna och Vänsterpartiet har en samsyn om detta. Vi anser att skattemedel ska användas till just den verksamhet de är avsedda för och att överskott som huvudregel ska återinvesteras i verksamheten.”

Överenskommelsen omfattar också ett stopp för etableringsfriheten i LOV och skollagen, som gör att bolagen kan etablera sig var de tycker det är mest lönsamt, inte var de behövs mest. Samt ett antal andra saker som krav på kollektivavtal vid upphandlingar, åtgärder mot skatteplanering, ökad insyn i privata välfärdsföretag, och så vidare. Här har också en del förslag redan lagts fram.

Överenskommelsen var en förutsättning för att vi skulle förhandla med regeringen om kommande statsbudgetar – och så är det fortfarande. Oavsett hur regeringen uttrycker sig från dag till dag förutsätter vi att vi ska kunna komma överens. För att otaliga exempel visar på varför det är nödvändigt, för att en majoritet av befolkningen vill se ett stopp för vinstjakten – och sist men inte minst för att regeringen vill fortsätta kunna vara regering. Vilket förutsätter att vi eller något annat parti stöder dess budgetförslag i riksdagen.

Utgångspunkten för förhandlingarna är välfärdsutredningens betänkande ”Ordning och reda i välfärden” vars första del lades fram hösten 2016. Utredningen är mycket gedigen och lägger fram konkreta förslag som fungerar väl som underlag för lagstiftningsförslag från regeringen. Utredningen understryker också att just vinstbegränsningen är avgörande för att verkligen undvika att välfärden styrs i fel riktning. Att införa en massa ytterligare kvalitetskrav utan att göra något åt vinstjakten i sig riskerar att leda till mer byråkrati utan att problemen löses. Huvudförslaget går ut på att aktörer som vill kunna ta del av skattemedel för att verka i välfärden måste ha tillstånd för detta. För att få tillstånd ställs flera högst rimliga krav på seriositet, bland annat att rörelseresultat som är högre än 7% plus reporäntan (ungefär som bankränta) på ”operativt kapital” (ungefär eget investerad kapital) ska återinvesteras i verksamheten. Att förslaget använder sig av det här sättet att räkna, försvårar möjligheterna att kringgå regleringen, eftersom man räknar bort olika typer av finansiella poster som företaget själv kan manipulera genom att ta upp lån eller ”investera” i sådant som inte ingår i verksamheten. Som jämförelse kan sägas att medianavkastningen i privat välfärd idag ligger på 47% av operativt kapital. Det beror på att kostnaderna täcks helt av skattemedel, så ägarna behöver normalt inte gå in med mycket kapital själva. Det är det som gör välfärden så lönsam att verka i.

Välfärdsutredningens förslag innebär att bolag som idag gör stora vinster skulle tvingas återinvestera det mesta av dessa i verksamheten. Inte helt olikt det förslag Vänsterpartiet från början lade när vi fick igång hela debatten om vinster i välfärden. Men utredningens förslag är något snävare än Vänsterpartiets genom att en mindre andel av kapitalet beräknas i utredningens modell jämfört med Vänsterpartiets. Exakt hur regeringens konkreta proposition ska se ut förhandlar regeringen och Vänsterpartiet alltså om nu.

Rekordmånga remissvar har kommit in vilka visar på den politiska sprängkraften i frågan. Allra flest har kommit i form av gräsrotssvar som – ofta via LO:s eller Skiftets kampanjer – stödjer förslaget i stort. Men många svar är istället mycket negativa och kommer via näringslivets kampanjorganisationer. Bland mera traditionella remissinstanser är rösterna delade. Exempelvis LO, PRO och lärarförbunden är positiva i stora drag, medan näringslivet särskilt, men också många myndigheter och även tjänstemannafackförbund är kritiska. Det finns positiva röster bland ideella organisationer, som Svenska kyrkan som anser ”att det finns ett behov av att säkerställa att offentliga medel används till det de är avsedda för”. Men generellt så är många av de ideella kritiska. Inte mot en vinstreglering i sig utan mot att den omfattar även dem. De menar i flera fall att den tekniska utformningen på förslaget gör det svårare för dem att expandera och verka än vad fallet är idag.

Ett av syftena i direktiven till utredningen var att stärka de ideella gentemot de kommersiella företagen. I och med att den orättvisa konkurrensen från de senare begränsas så menar vi också att detta också sker. Men vi har även öppnat för att göra särskilda åtgärder som ytterligare stärker de ideellas möjligheter att verka. Hur remissvaren ska hanteras förhandlar regeringen och Vänsterpartiet om nu.

Förhandlingarna kommer att fortsätta tills en proposition kan läggas fram till riksdagen. Vi kommer att fortsätta vara tydliga och förvänta oss att vinstöverenskommelsen ska gälla: Välfärden är ingen marknad. Skattemedel ska användas till just den verksamhet de är avsedda för. Och överskott ska som huvudregel återinvesteras i verksamheten. Och vi kommer tillsammans med alla de som i verkligheten upplevt problemen med vinstjakten i välfärden att se till att de partier som motsätter sig förslaget i riksdagen får betala ett högt politiskt pris för att de går emot sina väljare i denna viktiga fråga.

Ulla Andersson,ekonomiskpolitisk talesperson och förhandlare

Ali Esbati, arbetsmarknadspolitisk talesperson och förhandlare