Makten över arbetsmarknaden och arbetslivet – en strategisk fråga


”Arbetsplatserna och arbetsmarknaden är – och kommer att vara – ett av de viktigaste områdena för att ändra styrkeförhållandena i samhället”. Det skriver Lars Bjuström, ledamot i Vänsterpartiets programkommission. I artikeln redogör han för programkommissionens förslag till strategiska huvudlinjer som rör arbetsmarknaden.

Programkommissionen skriver i programförslaget ”I lönearbetet tar sig maktförhållanden kopplat till klassamhälle sina tydligaste uttryck och dessa reproduceras senare i samhället i stort.” Precis så är det.

Förhållandena på våra jobb är avgörande för hur vi kan leva hela våra liv. Vad vi orkar. Vad vi har råd med. Hur vi kan planera våra liv. På jobbet placeras vi in i en makthierarki och det kan betyda att våra möjligheter att påverka ens de mest självklara saker tas ifrån oss, men också att vår självkänsla gröps ur. Men arbetet kan också ge oss möjligheter att bidra till viktiga verksamheter och utveckling och dessutom egen försörjning och självständighet.

Otrygghet och stora löneskillnader stärker kapitalismen och på samma sätt kan en maktförskjutning och minskade löneskillnader försvaga kapitalismen. Därför är förhållandena på arbetsplatserna och makten på arbetsmarknaden en strategiskt viktig fråga i en förändring i socialistisk riktning. Det har också våra motståndare förstått.

Därför möts krav på demokratiseringar och bättre villkor på arbetsplatserna med hårdnackat motstånd. Just nu pågår en bred kampanj för att sänka de lägsta lönerna och ytterligare öka orättvisorna. Lönefrågan är därför en strategiskt viktig fråga som handlar om mer än rättvisa löner. Det handlar om en strategi för ökat kunskaps- och förädlingsinnehåll i produktionen och arbetslivet.

Dock; den viktigaste maktfrågan på arbetsmarknaden idag, liksom tidigare, är arbete åt alla. Under de senaste årtiondena har nyliberala idéer gjort massarbetslösheten permanent. Den höga arbetslösheten har inneburit att arbetsgivarnas makt ökat och att anställningarna därmed blivit allt otryggare. Korta anställningar som i praktiken helt saknar anställningstrygghet, outsourcing och arbetsgivare som friskriver sig från ansvar genom kedjor av kontrakt med underleverantörer, är några exempel på hur anställningstryggheten försvunnit eller försvagats.

Försvagad trygghet påverkar hela situationen på arbetsplatsen, inte minst genom att många inte vågar säga ifrån om missförhållanden.

För att bryta massarbetslösheten krävs en omläggning av den ekonomiska politiken och en uppgörelse med de nyliberala idéer som fått styra. Full sysselsättning ska vara det övergripande målet för såväl finans- som penningpolitik.

Genom fackligt arbete och mobilisering på arbetsplatserna kan villkoren ändras mer beständigt och grundläggande än vad som är möjligt genom lagstiftning. Därför är Vänsterpartiets strategi att genomföra reformer som stärker fackföreningsrörelsen och underlättar organisering.

Arbetsrättslagstiftningens uppgift blir i hög grad att garantera rätten och möjligheten att sluta kollektivavtal och därmed möjlighet att tillkämpa sig inflytande och rättigheter som arbetsgivarna aldrig skulle ha gett frivilligt. Vänsterpartiet arbetar för en förstärkt arbetsrätt som innebär tryggare anställningar, högre krav på arbetsmiljön och en starkare ställning för kollektivavtalen. Tillsvidareanställningen som norm på arbetsmarknaden måste återupprättas.

En liberaliserad lagstiftning om arbetskraftsinvandring har försvagat situationen för många migranter. Det har skapat ett beroende av arbetsköparna och ett ofritt arbete, vilket är orimligt att lagstiftningen medverkar till.

Arbetstiden har alltid varit en del av kampen på arbetsplatserna och minskad arbetstid har setts som viktiga framsteg. De senaste decennierna har arbetstiden inte förkortats i samma takt som produktiviteten har ökat. Det har lett till att vinstandelen av produktionen har ökat kraftigt de senaste trettio åren. Med en kortare arbetsdag kan en större del av förädlingsvärdet tillfalla de arbetande och tiden till fritid, hemarbete och vila ökar. Kampen för kortare arbetstid kan bli en av de viktigaste frågorna för makten på arbetsmarknaden men också  för att driva på andra samhällsförändringar.

Arbetsplatserna och arbetsmarknaden är och kommer att vara ett av de viktigaste områdena för att ändra styrkeförhållandena i samhället, men det är också ett område där konkreta förändringar kan göra livet rikare och friare för fler. Därför har de här frågorna en given plats i våra strategiska huvudlinjer.