Landsbygden drabbas när storregioner bildas


Kajsa Fredholm

Kajsa Fredholm

”Vi vill att besluten om framtida storregioner ska ligga hos de folkvalda i respektive län/region – inte bestämmas ”uppifrån” hos regering och riksdag”. Det skriver vänsterpartisterna Kajsa Fredholm och Nadja Svensson och hoppas på en initierad debatt.

Det hastar på i storregionfrågan, inga partier vill ha den på bordet vid ett val. Många resonerar som så att det kommer ändå att bli storregioner, så vi lägger oss i frågan. Vi anser dock att frågan är för viktig för att hanteras på det sättet och har därför skrivit en motion till kongressen. Vi tror att landsbygden, områden utanför centralorter, riskerar att missgynnas av en storregionbildning. Vi ser inte heller att nuvarande ekonomiska kris inom hälso- och sjukvården kommer att lösas av en storregionbildning.Vi har argumenten och hoppas på en intressant diskussion.

Det planeras att dela in Sverige storregioner. Regeringen har satt ner foten och arbetet pågår för fullt. Målet är att minst halvera antalet landsting/regioner.

Idag har vi ett 20-tal landsting/regioner varav två är nybildade storregioner, Västra Götaland och Skåneregionen. Vi anser att frågan om att besluta om ett eventuellt bildande av storregioner ska ligga hos de folkvalda i respektive län/region, inte bestämmas ”uppifrån” hos regering och riksdag.

Nadja Svensson

Nadja Svensson

Regionernas storlek har diskuterats till och från de senaste femtio åren. Argumenten för att bilda större regioner, både befolkningsmässigt och geografiskt har varit effektivitet och ekonomisk lönsamhet. De aktuella argumenten denna gång är, enligt regeringen:

1. Det är en av de nödvändigaste strukturreformer som Sverige har om vi ska lyckas modernisera den offentliga sektorn så att vi i även fortsättningen kan ha världens bästa förvaltning.
2. Storregioner behövs för att få en effektiv och likvärdig verksamhet av hälso- och sjukvård och kollektivtrafik i hela landet.
3. Storregioner kommer att lösa nuvarande landstings och regioners ekonomiska problem genom bättre kompetensförsörjning och stordriftsfördelar.

Vi menar, att vi bör angripa frågan om regionernas storlek främst utifrån ett demokratiskt perspektiv. De folkvaldas representation i en storregion missgynnar, i synnerhet, små kommuner som ofta är landsbygdskommuner och bidrar därmed till ett försämrat demokratiskt inflytande.

Vi kan se att både större kommuner och förvaltningsområden har minskat både tillgången till service och antalet arbetsplatser utanför länens och kommunernas centralorter. De små orterna och landsbygdens befolkning har sett sitt inflytande minska. Vi behöver värna den nordiska samhällsmodellen, som innebär en stark lokal demokrati i hela landet där medborgarnas tillgång till grundläggande rättigheter är både tillgänglig och väl spridd.

Idag löser vi problemen med små befolkningsunderlag för service och behov av en fungerande infrastruktur i landet med samverkan över alla gränser. Bra exempel på detta är gemensamma energilösningar som Dalakraft i kommunerna samt regionsjukvården. Även om vi får storregioner och en centraliserad maktapparat i en ny fast struktur går det ändå inte att lösa dagens stora utmaningar, som kräver nationella perspektiv och investeringar. Lösningen är inte att binda sig i en ny fast struktur som bildandet av storregioner skulle innebära.

Vi menar, att det är bättre att fortsätta att använda oss av den demokratiska samverkansmodell som sedan länge används och fortsätta att utveckla den för att ta oss an de framtida gemensamma infrastrukturbehoven.

Arbetet med att koncentrera/effektivisera den högspecialiserade vården pågår redan idag inom ramen för de existerande samarbetsformerna mellan regioner och landsting. Dessa samarbetsformer går mycket väl att vidareutveckla utan bildande av storregioner.

Det finns en väsentlig risk för att bildandet av storregioner skulle minska närheten till akutsjukhus samt att primärvården drabbas negativt för dem som bor utanför centralorterna. Det skulle kraftigt försämra tillgängligheten och allas rätt till vård på lika villkor i landet.

Människor som bor på landsbygden är de som blir hårdast drabbade. De ekonomiska underskotten inom hälso- och sjukvården beror inte enbart på bristande effektiviseringar. Vi anser även att det förekommer en underfinansiering från statligt håll. Det problemet löser vi inte med bildandet av storregioner.