Kompetens och solidaritet inom och bortom klasskampen


Inlägget lyfter några av mina reservationer i hoppet om att kongressen landar i andra beslut än vad programkommissionen (PK) gjorde. Det skriver Jessika Svensson, (V) Krokom och ledamot i Vänsterpartiets programkommission.

Jessika SvenssonInlägget lyfter några av mina reservationer i hoppet om att kongressen landar i andra beslut än vad programkommissionen (PK) gjorde.

De rör huvudsakligen ämnen som -enligt mig- inte behandlats tillräckligt och där partiprogrammet borde revideras. Diskussionerna i PK har varit, om inte heta så åtminstone rumstempererade och kamratliga, precis som det ska vara. Störst intresse har det funnits kring arbetsmarknad och klasskamp. Viktiga ämnen. Men andra frågor, som diskussion om miljö, feminism och normbrytande funktionalitet ses lite som särintressen istället för att vara en självklar del i analysen. Det tycker jag är olyckligt. Inte minst ur strategiskt perspektiv.

PK har haft fokus på strategidelen och har inte velat ändra övriga programmet, förutom avsnittet om rasism. Jag tycker att det är viktigt att strategin är en logisk följd av beskrivningarna tidigare i programmet och att det som står i bakgrunden är uppdaterat och relevant.

1. Erkänn samer som ursprungsbefolkning. I partiprogrammet står inget om att samer är Sveriges ursprungsbefolkning. Samer nämns bara som en av flera nationella minoriteter under rubriken ”nationella minoriteter”. Vänsterpartiet driver frågan att Sverige ska skriva på konventionen om ursprungsbefolkningars rättigheter och stärka sametinget vilket gör att motion 124 ligger i linje med vår förda politik. Inte minst för oss som verkar i samiska förvaltningskommuner vill kunna visa att vi är ett parti som vet skillnaden mellan nationell minoritet och ursprungsbefolkning. Om vårt partiprogram bara beskriver nationella minoriteter utan att lyfta samers position som ursprungsbefolkning visar vi bristande kunskap och omdöme och får ta på skämshatten. I ett globalt perspektiv är det undermåligt hur samernas rättigheter diskuteras i Sverige. Därför bifall till motion 124 som vill lägga till rubriken ”Sveriges ursprungsbefolkning – samers rättigheter” och brödtexten: ”Samer är Sveriges ursprungsbefolkning och har historiskt utsatts av oförrätter av den svenska staten. Sametingets självbestämmande bör förstärkas. Sverige måste prioritera arbetet med att ratificera konventionen ILO 169 om ursprungsfolk och stamfolks rättigheter”.

2. Sluta osynliggöra personer med normbrytande funktionalitet. Samma sak gäller funkiskampen: vi har bra politik (även om den behöver prioriteras mer), men den är helt osynlig i programmet. Det gäller både bakgrunden men inte minst i strategidelen. Det finns flera motioner i ämnet och PK avslår alla. Jag reserverar mig till förmån för B 71 som vill införa meningen ”Vänsterpartiet ser rättigheter för personer med normbrytande funktionalitet inom välfärdssystemet som en viktig strategisk del i vårt politiska arbete för demokrati”.  Det är en kort mening som visar att vi ser frågan som strategiskt viktig. Det är angeläget, inte minst med tanke på att nedskärningarna fortsatt med den rödgröna regeringen. Denna korta mening betyder mycket för att synliggöra att vi inte kan acceptera att samhället skär ned på rättigheter för en grupp vars rättigheter ständigt attackeras och nedprioriteras.

3. Lyft feminismen. Feminismen är ett av två ideologiska ben vi står på (med ekologin som grund). Vårt parti som har den bästa feministiska politiken. Men det finns också en otydlighet med vad vi menar med feminism och vår syn på ett feministiskt samhälle. Utan mål är det svårt att bygga en strategi.

Tydligast syns det i programmet där vi har ett stycke som heter ”Det socialistiska målet och vägarna dit”. Feminism är inte inkluderat och ett eget stycke för feminism finns inte. Att avgöra vad som är vårt feministiska mål och vägarna dit är en central, men stor fråga. Därför bör nästa PK få i uppdrag att förstärka/göra om stycket för att tydliggöra vårt feministiska mål och vägarna dit. PK fick uppdrag 2012 att se över socialistiska strategier: nästa PK borde få uppdrag att ta sig an programmet ur feministisk synvinkel.

Jag uppfattar det som att frågor kring andra maktordningar som normbrytande funktionalitet, hbtq-frågor, rasism och även feminism ofta möter på patrull i partiet i en rädsla för att hamna i livstilism eller identitetspolitik. Den ingången är olycklig och onödig. Vi ska vara ett parti som är relevant för människor och människor upplever diskriminering och förtryck utifrån flera aspekter. Maktaxlarna kön och klass är grunden i vår politik, men om vi inte hanterar ideologins relevans för grupper som drabbas hårdare än andra av dessa strukturer gör vi oss en otjänst och tappar allierade. Dessutom är det osolidariskt. Vår analys förstärks om vi ser hur kapitalism och patriarkat drabbar till exempel personer med normbrytande funktionalitet, extra utsatthet för våld och det faktum att denna grupp oftast återfinns längst ned i inkomstfördelningen är tecken på att vi måste agera.

Vi har inte heller lyckats att göra programmet läsbart och tillgängligt. Vår politik och vår ideologi förtjänar att finnas i en mer tillgänglig och läsbar form.

Jag hoppas kongressen vågar föra en radikal klasspolitik, förstår de konflikter som finns inbyggda i kapitalismen men samtidigt klarar av att vara feministiskt skarpa och solidariska med de grupper som drabbas hårdast av den politik som förs.