Kommentarer till Vänsterpartiets ekologisk-ekonomiska punktprogram


Kommentarer till Vänsterpartiets ekologisk-ekonomiska punktprogram: CCS-teknik och kärnkraft är motsatsen till förnybar energiförsörjning. Det skriver Kaj Andersson, (V), Härryda.

Vad gäller punkt 37 och 38, om CCS-tekniken: Koldioxidinfångning och lagring är en hägring. Denna teknik är en utvecklingslinje som framförallt
fossilbolagen har ägnat mycket intresse och lagt ner mycket resurser i, med avsikt att kunna fortsätta fossilutvinningen. Inte minst Vattenfall, i ett försök att göra brunkolsbrytningen acceptabel.

Framstegen har uteblivit. Kostnaderna förknippade med CCS bedöms av många initierade som alltför höga. Därför kommer denna teknik inte att kunna hindra hotet mot utflyttning av svensk basindustri. Dessutom – inga större försök med CCS-tekniken har genomförts i vårt land. Vilka krav
ställer tekniken på geologi? Min uppfattning är att förutsättningarna saknas för att genomföra detta.

Om satsningar på CCS-tekniken trots allt genomförs framgångsrikt, kommer detta enbart att leda till att fossilbolagen fortsätter exploatera fossila resurser. Därför anser jag att partiet inte ska främja denna onödiga, dyra och förmodligen omöjliga teknik. Satsa istället resurserna på att minska
energiåtgången, öka takten i förnybara bränslen, satsa på väte inom metallurgin och utnyttja energibärare från t ex pyrolys av uttjänta däck med mera, under en övergångsperiod inom cementindustrin. Men sluta framförallt tro att CCS kan vara en hållbar lösning för energitunga exportbranscher.

Slutligen, punkt 70 om avveckling av kärnkraften: Så har då det parti som var mest pålitligt under antikärnkraftskampanjen 1980 (Folkkampanjen mot kärnkraft) intagit den position som moderaterna stod för då, om programmet punkt 70 bifalls av kongressen. Kan det verkligen bli så? Verkligheten är ju densamma, bortsett från två verkligt stora kärnkraftshaverier – Tjernobyl och Fukushima, med tusentals dödsoffer och tusentaltals kvadratkilometer förbjuden och besmittad mark som följd, med radioaktiva utsläpp över kontinenter och hav. Den kunskap vi då fick om hela urancykelns konsekvenser har glömts bort. Uranbrytningens konsekvenser, upparbetningens risker, och slutförvaret – som ännu inte lösts i Sverige – har uppenbarligen inte tagits med när programförslaget ser ut som det gör.

Om man ska gå på den linje som förslaget är, ska vi då avskaffa effektskatten, fortsätta subventionera kärnkraften, och därmed ytterligare fördröja de förnybara energibärarna? Kärnkraft – Nej Tack!