Internfeminism – så funkar det!


Ida-Gabrielsson-foto-Kalle-Larsson

Vänsterpartiet har inget kvinnoförbund och det är ett medvetet val skriver Ida Gabrielsson, ordförande för kvinnonätverket tillika partistyrelseledamot, och påpekar att män måste ta större ansvar för det internfeministiska arbetet.

Till skillnad mot de andra politiska partierna i riksdagen har Vänsterpartiet inget kvinnoförbund. Det är ett medvetet val som bland annat handlar om att vi inte vill att de utåtriktade feministiska politiska frågorna ska flytta från ett statusfyllt organ som partistyrelsen är till ett mindre statusfyllt organs som ett kvinnoförbund skulle riskera att vara.

Däremot har vi sedan efter kongressen 2012 haft ett kvinnonätverk. Nätverket har jobbat för att stärka kvinnor internt i partiet och på flera områden har vi lyckats. Det gäller exempelvis representation där Vänsterpartiet gått ifrån en fördelning där 60 procent av våra kommunstyrelseledamöter var män till att vara i princip jämn. Vi har också som första parti valt en majoritet kvinnor i kommuner, landsting/regioner och riksdag.  Detta är ett gott resultat som uppnåtts tack vare medvetna beslut av partiet och arbetet utifrån dessa.

Svårigheten är dock inte främst att uppnå resultat utan att bibehålla det man uppnått. Självklart ska vi leta efter nya utmaningar och saker att förbättra i det internfeministiska arbetet, men mycket handlar om att hålla fast och orka göra samma sak igen och igen för att garantera att en backlash inte sker. Det går inte att luta sig tillbaka och tro att det vi nu lyckats med kommer att bestå utan avsevärda ansträngningar och idogt arbete. De strukturer som finns i samhället och vårt parti kommer snabbt att bryta ner de internfeministiska framgångarna om de inte befästs.

Statistik visar att kvinnor oftare lämnar sina uppdrag i förtid, så om vi ska behålla de goda resultaten genom en hel mandatperiod krävs det särskilda insatser. Under 2015 genomförde kvinnonätverket fem regionala utbildningar för kvinnor i ledande ställning.  Utvärderingarna av dessa var mycket positiva. Därför kommer vi att göra detta till en återkommande institution i partiet som genomförs de år det inte är kongress.

En viktig del av det internfeministiska arbetet är att lyfta fram och öka statusen på det arbete som kvinnor utför i partiet, såväl historiskt som idag. Att göra det innebär att kvinnors arbete och insatser synliggörs och erkänns som väsentligt partiarbete, och det hjälper till att skapa förebilder i partiet. Styrgruppen för partiets kvinnonätverk har inlett arbetet med att ta fram en jubileumsbok inför partiets hundraårsfirande, där kvinnors insatser genom partihistorien lyfts fram.

Män i partiet måste ta ett större ansvar för det internfeministiska arbetet. Det är inte så bra om nästan alla kvinnor blir upptagna av att prata om själva rätten att få prata och därför inte har tid eller möjlighet att prata exempelvis ekonomisk politik eller stadgefrågor. Det handlar om att kvinnor ska få ta ett större utrymme men också om att män måste backa undan och lämna plats.

Internfeminism handlar om att se de gemensamma intressen som alla kvinnor i partiet har av att kvinnor inte systematiskt underordnas män, utan har lika möjligheter att påverka partiets politik och tillträde i partiet till positioner och makt. För att det ska bli möjligt måste ett systerskap kvinnor emellan utvecklas, som handlar om att vi hjälper och stödjer varandra, oavsett åsiktsskillnader i politiska frågor i övrigt.  Det handlar också om att bredda gruppen kvinnor så att alla känner sig inkluderade och representerade. Därför planeras bland annat en träff för LO-kvinnor att genomföras under den kommande perioden.

Min förhoppning är att kongressen blir en internfeministisk framgång. Det handlar om många saker, bland annat om hur vi fördelar talarutrymmet, vilka vi lyssnar på och hur vi bemöter varandra under debatter och vid sidan av dessa. Före kongressen kommer detta perspektiv att vara bärande på alla ombudsträffar. Kvinnonätverket organiserar också under kongressen förträffar för kvinnor, som syftar till att inspirera till att ta plats och stärka självförtroendet, och för män, där man diskuterar vad var och en kan göra för att ta ansvar för en mer jämställd kongress. Nätverket kommer under kongressen också att finnas till hand på särskild plats för att coacha kvinnliga talare och debattörer som så önskar. Självfallet gäller också för denna kongress det som numera, efter många års arbete, ses som självklart – att en majoritet av de som väljs till olika positioner skall vara kvinnor.

Kongressen är alltid ett viktigt tillfälle att flytta fram de internfeministiska positionerna, men minst lika viktigt är det att arbetet fortsätter därefter, i partistyrelsen och andra kongressvalda organ såväl som i alla distrikt och partiföreningar runt om i landet.