Inför en nationell riksdagslista


 

TobiasSmedberg (2)Det finns flera, avgörande fördelar med nationell riksdagslista skriver Tobias Smedberg, V, Uppsala och ser en kongressbeslutad nationell riksdagslista som en hävstång för popularitet och större politiskt genomslag.

De ledamöter som representerar vårt parti i riksdagen får ytterst stor betydelse för våra möjligheter att nå politisk framgång, men också för våra möjligheter att öka i popularitet och trovärdighet. Riksdagsledamotens röst är ofta den röst som representerar vårt parti i relation till väljarna. Med en kongressbeslutad nationell lista till riksdagen kan vi samordna oss bättre, vässa våra riksdagsgrupp och på det sättet bidra till större politiskt genomslag och ökad popularitet.

Med en nationell lista, eller möjligtvis flera, når vi en rad fördelar: Vi kan välja en riksdagsgrupp som med säkerhet uppfyller vårt stadgekrav om minst 50 procent kvinnor. Det är idag omöjligt att garantera sådant utfall. Vi kan i själva verket få en mycket stor majoritet män i riksdagsgruppen även om varje enskilt distrikt har fler kvinnor än män på listorna.

Vi kan välja en riksdagsgrupp där ledamöternas bakgrund kompletterar varandra. Där ledamöternas kompetenser matchar mot de krav som kommer att ställas på gruppen. Vi slipper att som idag riskera få en riksdagsgrupp som uteslutande består av ledamöter med kulturpolitiska intressen men helt saknar intressen och kunskaper om arbetsrätt.

Vi kan välja en riksdagsgrupp som har en starkare förankring i hela partiet. Det ger medlemmarna möjlighet att via sina ombud uttrycka sina synpunkter kring hela riksdagsgruppen och inte bara den eller de ledamöter som kommer från ens eget distrikt. Genom att flytta beslut om riksdagslistan från distrikten till kongressen ges distrikten alltså de facto större inflytande än idag.

Vi kan låta duktiga kandidater få en chans att bli invalda oavsett var i landet de har sin hemvist. Idag saknar flera distrikt ledamöter i riksdagen och den mest populära kandidaten kan hamna utanför riksdagen enbart på grund av att hen kommer från ”fel” distrikt.

Ledamöterna blir valda i ett nationellt forum vilket är rimligt då ledamoten sedan kommer att ha ett nationellt uppdrag. Idag förutsätts tillexempel en ledamot i försvarsutskottet hantera frågor som rör kärnkraftssäkerhet i syd lika bra som arméförbandsfrågor i norr, oavsett vilket distrikt som röstat fram denne ledamot.

En ytterligare fördel är att de mycket komplexa frågor som en valberedning ställs inför kan kanaliseras till en gemensam valberedning. Detta ger valberedarna större möjlighet att få stöd i att sätta sig in i de kriterier som är relevanta för riksdagsuppdraget och det ger dem större möjlighet att jämföra kandidaterna mot varandra.

Slutligen. Att bli vald av kongressen kan komma att innebära att ledamöter premieras som, utöver en möjlighet att blicka över ett bredare politiskt spektrum än de frågor som är relevanta i hemmadistriktet, också har förmågan att göra sig populära. Det är svårare att bli omtyckt av en kongress än ett distrikt. Och den färdigheten är just en sådan färdighet vi behöver bland våra riksdagsledamöter.

På årets kongress har partiet möjlighet att fatta beslut om att utveckla vårt sätt att ta fram riksdagslistor. En utveckling som gör att riksdagsgruppen kan nyttjas som en hävstång i vårt arbete att bli mer populära och få ett större politiskt genomslag genom gruppens ökade samlade kompetens. Jag hoppas att kongressen tar den chansen.