Huvudmålet behöver vara att det fossila stannar i marken


M.von KnorringVänsterpartiet börjar sakta byta spår till en klimatlinje, men ibland önskar vi oss kvar i det gamla. Det syns till exempel i hur både punktprogrammet och Emmas artikel duckar för en del av de nya frågor en klimatlinje ställer oss inför”. Det skriver Mikael von Knorring ledamot i ekoeko-arbetsgruppen i ett svar till Emma Wallrup.

Emma Wallrup från partistyrelsen skriverdebattsidan om arbetet med ekoeko, och hur resonemangen gick först i arbetsgruppen där vi satt tillsammans och sedan i partistyrelsen. Artikeln är full av goda slutsatser, t ex om vikten av cirkulär ekonomi och omställda transporter. Den slutar också med ett bra ställningstagande för att uppgiften framförallt är att se till att det fossila stannar i marken. Det betyder mycket, för det är en förvånansvärt ny syn på energifrågorna i Vänsterpartiet. Under en lång period satte vi tvärtom stängd kärnkraft före allt annat.

Vänsterpartiet börjar sakta byta spår till en klimatlinje, men ibland önskar vi oss kvar i det gamla. Det syns till exempel i hur både punktprogrammet och Emmas artikel duckar för en del av de nya frågor en klimatlinje ställer oss inför.

Kommer världen kunna fasa ut hela sitt fossilberoende med sol- och vindkraft? De står idag för mindre än 1 procent av världens primärenergi. Det fossila står för över 80 procent. IPCC är tydliga här: de skriver att den samlade forskningen visar att världen skulle ha betydligt svårare att fasa ut det fossila utan ny kärnkraft. Emmas artikel undviker det, och utgår istället från ett par studier från Chalmers (se Hedenus 2014). De innehåller ett scenario helt utan kärnkraft – men det Emma inte skriver är att det scenariot förbrukar mycket mer fossila bränslen än alla andra scenarion. År 2100 skulle världen ha uppåt 30 000 TWh fossil elproduktion, dubbelt så mycket som idag. Det är väl snarast en dystopi?

Med en strategi som använder sol-, vind- och kärnkraft tillsammans, når samma studier de lägsta nivåerna fossil el, omkring 5 000 TWh. Den strategin ser också ut att kosta betydligt mindre. Resultaten från Chalmers visar alltså samma sak som IPCC säger. Det spelar roll vilket vi tror är det större problemet.

Så långt jag kan se är konsekvenserna av det fossila på en helt annan nivå, en skillnad på säg 100-1. Klimatförändringarna orsakar redan idag 150 000 dödsfall varje år enligt WHO, trots att de knappt börjat. De riskerar ekosystem över hela jorden. Luftföroreningarna är en av de största dödsorsakerna i världen. Det finns inga konsekvenser av kärnkraft som är i samma sorts skala.

Prioritering spelar roll. Överallt där kärnkraften stängs, kraschar klimatmålen. Tyskland har efter 15 år av Energiewende fortfarande lika stor fossil elproduktion som när de började. Japan bygger just nu 45 nya kolkraftverk, vilket bland annat beror på att vänstern lagt sitt krut på stängd kärnkraft. I Kalifornien och Vermont har stängd kärnkraft ersatts av fossilgas. Det är oförsvarbara vägval i klimatförändringarnas tid.

Vi behöver vara större än så. Klimatförändringarna kräver självprövning, också för oss i vänstern. Vi behöver låta målet att det fossila stannar i marken gå först. Punktprogrammet är ett stort steg framåt på den vägen. Från den gamla huvuduppgiften att stänga kärnkraften (60 TWh), börjar vi tvärtom prioritera att fasa ut det fossila (170-180 TWh). Det händer förstås stora saker i det skiftet. Vi behöver t ex mycket mer el, för att kunna elektrifiera transporter och industri. Ska allt det komma från vind-, sol- och vågkraft räcker inte vattenkraften på långa vägar för att täcka upp i t ex vindstilla vinterveckor. Det öppnar dörren på vid gavel för fossilgasintressena.

Vänsterpartiet har en lång, dålig historia av att förespråka fossilgas. Vi hejade på när fossilgasbolagen etablerade sig i Sverige 1985, för att det skulle kunna stänga kärnkraft. Först långt in på 1990-talet var klimatfrågan stark nog för att pressa oss ur det tankesättet. Rester av det finns fortfarande kvar. Senast 2009 såg vi mellan fingrarna med det nya fossilgasverket i Öresund. Det ersatte stängd kärnkraft med klimatutsläpp på över en miljon ton varje år.

Det är dags att sätta punkt för den historien. Att stänga dörren för fossilgasen är ett strategiskt vägval. Vi behöver kunna visa att det energisystem vi föreslår går ihop med det. Själv får jag inte ihop de siffrorna utan ny kärnkraft. Därför tror jag att vi behöver se över synen på kärnkraft också i Sverige, och hitta en pragmatisk linje. Bygger vi ut fler gasverk och drar nya rör, rullar vi ut röda mattan för fossilkapitalet.

Uppgiften är, som Emma skrev, framförallt att se till att det fossila stannar i marken. Det kommer behövas backas upp med starkare skrivningar i punktprogrammet.