Från folkrörelseparti till ett tomt kampanjparti?


Bengt SundellPartier som är tomma skal, som ekar tomma i korridorerna, är definitivt ingen ”förtröstan inför framtiden”. Bengt Sundell, Vänsterpartiet Liljeholmen – Hägersten, oroar sig över att Vänsterpartiet tar formen av ett tomt kampanjparti.

17 april 2013 hade tidningen Dagens Samhälle följande rubrikMedlemmarna flyr partierna – 57 % borta på 20 år”. 300 000 medlemmar har försvunnit.  97 % är inte med i något parti. 1989 var 13 % med i ett politiskt parti. 2013 var den siffran 5 %. Andelen aktiva var 2013 1 %.

Siffror och statistik från böcker som ”Folkrörelser – skärp er”, “Den nya överklassen” och “Den härskande klassen. En bok om Sveriges politiska elit” (författare Bengt Ericsson) gör gällande att ju färre medlemmar desto högre bidrag från stat och kommun/landsting och medborgarna (70-80 %). 2015 fick partierna 758 miljoner kronor. Varav 15 miljoner gick till kvinnoförbunden.  Medlemsavgifterna står idag för 3 % av partiernas intäkter. Bidrag från företag och privatpersoner står för 4 %.

Medlemmar och aktiva är partiernas elittrupper, skillnaderna är stora vad gäller åsikter, inkomst och utbildning mot övriga. Fler medlemmar har en anställning av partierna. Engagemanget har blivit ett yrke som betalar sig bra. Detta medför att partiledningarna med riksdagsgrupp-partistyrelse-distriktstyrelse-kommunfullmäktige, tar för sig utan något folkligt mandat – utan förankring.

Totalt får riksdagspartierna ett bidrag från medborgarna på 1,2 miljarder (under mandatperioden 5 miljarder). Det börjar likna situationen som i Svenska kyrkan. Medlemmarna sviker; finner ingen delaktighet och motivation att engagera sig.

Enligt tidningen ETC 8/9 2016 hade Vänsterpartiet 2015 intäkter på ca 40 miljoner kronor. Varav 1,4 miljoner kom från medlemsavgifter. Det är 2 år kvar till nästa val 2018. Valanalyser för Vänsterpartiet från valet 2014 visar ett spretigt mönster, som är värt att titta närmare på.

Partistyrelsen skriver i april 2015 ”Bilden av vårt parti som obetydligt, bakåtsträvande, demokratiskt tveksamt och orealistiskt har inte bara spridits av våra politiska motståndare, den har också bekräftats av oss själva när vi aldrig talat om för väljarna att vi genomfört något bra…eller längta tillbaka till något gammalt och förlorat”.  Det skulle underlätta förståelsen av partistyrelsens analys om de kunde exemplifiera.

I rapportenVinnande kampanjer, förlorade val”(Mittuniversitetet 2015) säger Bo Leinerdal (V) ”någonting hände där som gjorde att vi inte gick i mål… vi har varit väldigt otydliga… målsättningen var att vi skulle bli tydligare och många kanske tyckte att vi blev för tydliga…” Kan någon förklara, vad han menar? I Katalys valutvärdering säger partisekreteraren Aron Etzlerdet saknades tydliga konflikter… men att vi har byggt någonting och en förtröstan inför framtiden”.

I valet 2014 samlade SD lika många röster som Vänsterpartiet från LO medlemmar. Klassröstningen har minskat, höger – vänsterkonflikterna har minskat. Nu söker sig alla partier mot mitten – det är där medelklassväljarna finns. Den politiska partieliten fjärmar sig mer och mer från medborgarna/väljarna, och med på vagnen finns lobbyister, policyprofessionella; de som har politik som yrke som betalar sig bra.

2013 bodde 5 av 349 riksdagsledamöter i s.k. ”utsatta områden”. En riksdag utan folkligt mandat är en farlig utveckling. Partier som är tomma skal, som ekar tomma i korridorerna, är definitivt ingen ”förtröstan inför framtiden”.

Jag vill föra vidare tre reflektioner, som jag hoppas att ledningen för Vänsterpartiet tar till sig:

  1. Vanligt folk behöver skäl att engagera sig och de behöver framförallt ideologiska skäl.
  2. Människor vill se ett resultat av sitt engagemang – även på kort sikt.
  3. Klass är viktigt. Människor är inga opolitiska varelser.

Det gäller bara att se elefanten i rummet och det gäller att börja nu!