Etzlers svar duger inte


Alex_fuentes_f_JJ__2003

”Jag har inte skrivit ett enda ord om tendensfrihet”, säger Alex Fuentes från Socialistiska Partiet, SP, och inkommer med en replik till Aron Etzler där han vidareutvecklar sitt svar om hur vänstern bör ”podemiseras”.

Vänsterpartiets partisekreterare Aron Etzlers svar mitt inlägg inför Vänsterpartiets kongress är diskutabelt. Varför? Jo, Arons svar är inte ett svar på vad jag skriver i mitt inlägg. När jag skriver om det skriande behovet av en radikal mosaikvänster i Sverige handlar det om politik; om vilket politiskt alternativ som behövs idag i rådande samhällsläge. Det handlar om en politisk inriktning eller politisk strävan utifrån det extremt bekymmersamma läget vi befinner oss i – såväl i Europa som i Sverige.

Etzlers svar fokuserar på något annat, på ett demokratiskt centralistiskt perspektiv. Etzler skriver att jag ser ”att Vänsterpartiet kan bidra till att samla en motpol till högerkantringen genom att själv ta ett strategiskt kliv mot en mosaikvänster genom att öppna för s.k. tendensfrihet, det vill säga att ha en organisationsform som tillåter olika delar av partiet att ha sin egen plattform”. Vidare skriver Etzler: ”Själv tror jag tendensfrihet skulle betyda att vi drivs i en helt annan riktning” och att vi borde ”kunna enas om att graden av framgång inte hänger på tendensfriheten”.

Jag har inte skrivit ett enda ord om tendensfrihet. Han polemiserar därför här mot något som jag överhuvudtaget inte tar upp i mitt inlägg; han ger sig istället in i en polemik mot hundratals av Vänsterpartiets medlemmar, som har skrivit en motion om tendensfrihet. Jag finns inte med bland undertecknarna av motionen. Frågan om tendensfrihet är naturligtvis en viktig fråga, men jag har som sagt inte ens nämnt den i mitt inlägg. Tendensfrihet handlar om interndemokratiska förhållanden i en politisk organisation och inte om det jag skrev. Det är synd.

Jag tog upp socialdemokratins högervridning och totala anpassning till EU-elitens behov och den åtstramningspolitik som riktar sig mot de arbetande medan högern går ännu mer åt höger samtidigt som extremhögern går obehindrat framåt. Avsaknaden av ett trovärdigt alternativ till socialdemokraternas borgerliga politik liksom högerns och extremhögerns, är det som står på dagordningen. Varje sinnad vänstermänniska i Sverige är idag ytterst bekymrad över den nuvarande politiska utvecklingen. Många är rädda, konfunderade och många andra börjar inse att det inte längre duger med en passiv hållning. De senare uppfattar att de organisationer som finns idag inte motsvarar de behov som arbetar- och folkrörelsen står inför, dessa upplever att man måste göra något, att man måste samla vänsterfolk på bred front. Detta är av avgörande betydelse; att kunna läsa av stämningarna inom folkrörelsen och inom den breda vänstern, att kunna erbjuda just ett verktyg som inte finns men som måste byggas.

Det är därför jag anser att Vänsterpartiet kan utgöra ryggraden i en breddad mosaikvänster tillsammans med många andra som idag finns utanför partiet. Det är just här som jag menar att vi måste låta oss inspireras av framgångsrika erfarenheter runt om Europa (Podemos i Spanien, Bloco Esquerda i Portugal, Enhedslistan i Danmark osv).

Jag upprepar: det handlar på intet sätt om att kopiera andras erfarenheter, utan om att inspireras av det som är möjligt att göra under de specifika förhållanden som råder. Enligt min bestämda uppfattning måste vi inom vänstern podemisera vänstern om man så vill.

En ny radikal och bredare vänster skulle kunna utöva dragningskraft på alltfler med syfte att hejda högerns frammarsch. Enligt min mening handlar det inte bara om att flera medlemmar till V ska ”lägga sin röst på Vänsterpartiet”, som Aron skriver i sitt svar, utan om att Vänsterpartiet bör ta initiativ till att bidra till något nytt så att vi alla tillsammans förmår bygga den nya vänstern som behövs. Det handlar om att inge hopp hos alla som nu vill göra gemensam sak för att hindra den otäcka utvecklingen vi ser. Följaktligen handlar det om att tänka nytt och offensivt. Det är här som behovet om en mosaikvänster kommer in i bilden.

Så frågan är: ska Vänsterpartiet fortsätta som ett vanligt parlamentariskt parti eller ta ett stort kliv till en samlingsarena för alla krafter som motsätter sig dagens förödande kapitalism och vill verka för ett demokratiskt, jämlikt och solidariskt samhälle i socialistisk riktning?

Aron Etzler anser kanske att Vänsterpartiet är det partiet idag. Det är ju i så fall en ganska dyster föreställning om vårt samhälles mänskliga förmågor och möjligheter.