En hållbar livsmedelsproduktion utan köttskatt


I Vänsterpartiets eko-ekoslutrapport, ”Politik för en rödgrön omställning”, är den ekonomiska politiken väl ihopbunden med den ekologiska. I avsnittet om hållbar matproduktion finns en del förslag som dock kan motverka sitt syfte.

Dagens livsmedelsproduktion är inte hållbar. Den förgiftar tusentals människor varje år, djur far illa och naturen skadas allvarligt. Strävan inom jordbruket har under lång tid varit att effektivisera och göra större enheter. Prispressen har under lång tid drivit lantbruket att minska sina kostnader utan att lantbrukarna för den delen får mer betalt idag än de fick för sina varor för 30 år sedan. Samhällets totala inflation innebär dock att priset på produkter ökar över tid, allt från traktorer till veterinärkostnader. Att inte livsmedelspriserna stiger i motsvarande grad skapar därför ett ekonomiskt glapp mellan inkomster och utgifter inom jordbruket.

Prispressen beror delvis på den globala konkurrensen, som gör att bönderna konkurrerar trots att de har olika geografiska förutsättningar och delvis på olika lagstiftningar och olika kostnadslägen i olika länder. Dessutom är livsmedelsmarknaden en av de mest avreglerade marknaderna som världen har idag. Det mesta från jordbruket köps och säljs på en internationell marknad där köparen har mycket stor makt i förhållande till säljaren. När mjölkpulvret i Nya Zeeland blir billigare påverkar det avräkningspriset på mjölkproduktionen i Ramsele. Den här utvecklingen har lett till att de svenska bönderna gärna sneglar på vilka andra regler som finns på andra ställen för att på så vis sänka sina kostnader. Om kossorna hålls inomhus, om lite fler djur kan få plats på samma yta, om lite fler starka kemikalier kan tillåtas, så kan några ören sparas in. Det är en osund väg som samhället därmed tvingar in jordbruket på och det leder bara till ännu sämre villkor för djuren och bönderna.

Att i detta läge införa en köttskatt kan tyckas logiskt då köttet blivit så billigt att det slösas med det. Västvärlden äter mer och mer kött. Ett mönster som behöver brytas. Köttproduktion leder till stora utsläpp av växthusgaser samt till avskogning av stora arealer för odlandet av foder till köttdjur. Men vad riskerar effekterna av en köttskatt bli förutom minskad köttkonsumtion? Det beror hur den utformas. Tanken är att ett högre pris skall leda till minskad konsumtion. Ett högre pris kan leda till en minskad konsumtion, men det kan också leda till ytterligare en prispress för bönderna. Straffskatten kommer då inte att användas till att få en bättre djuromsorg och bättre villkor för lantbruket utan det leder istället till sämre djurhållning och större jordbruksenheter. Vilket i sin tur leder till att färre jordbrukare fortsätter med sin verksamhet och lantbruket därmed i förlängningen riskerar att koncentreras till några få, extremt stora gårdar på bördiga områden i södra Sverige.

I stället behöver vi ställa höga djurskyddskrav och då betala ett högre pris för det köttet. Det är då viktigt att den offentliga maten inte har lägre krav än de svenska bönderna har. Det är helt oförsvarligt att det offentliga får köpa in produkter som aldrig skulle få lov att tillverkas i Sverige.

Det är helt tydligt att köttkonsumtionen behöver minskas, och det kött som äts bör vara där både hänsyn är tagen till djuren och naturen. För att öka kopplingen och förståelsen till det som äts behöver samhället vårda landsbygd och lokalt producera det som konsumeras i den mån det går. Detta innebär en återgång till den svenska självförsörjningspolitiken som nedmonterades under 1990-talet genom avregleringen av prisregleringen.

Fyra punkter för en hållbar livsmedelsproduktion

  • Öka Sveriges självförsörjningsgrad
  • Ge riktade stöd till lantbruket för att ge ersättning för att ställa om till en mer hållbar livsmedelsproduktion
  • Offentlig sektor måste i sina upphandlingar ha Svensk djurskyddslagstiftning som miniminivå
  • Stärk upp svensk djurskyddslagstiftning upp till ekologisk nivå

Christina Hedin