Efterlyses: en radikal mosaikvänster


Alex_fuentes_f_JJ__2003

”Vänsterpartiet kan utgöra ryggraden i en breddad mosaikvänster genom att välkomna andra progressiva krafter och rörelser in i partiet för att göra gemensam sak under samma tak”, det skriver Alex Fuentes från Socialistiska Partiet, SP, och efterlyser ett brett samarbete.

Socialdemokratins stora tid i Europa är sedan länge förbi. Dess successiva högervridning i regeringsställning och förlamning av fackföreningsrörelsen ser vi i land efter land. Vänstern kan inte passivt fortsätta att se hur nyliberalismens åtstramningspolitik leder de arbetande och alla som missgynnas av kapitalismens kris in i fördärvet. Denna högerkurs är inte förutbestämd; saker och ting kan förändras, det är inte bara nödvändigt utan också möjligt.

Borgerligheten i Europa har under senaste tiden fått se nya partibildningar till vänster om socialdemokratin och drabbats av nervsammanbrott. Ett sådant exempel är etablissemangets och EU-elitens agerande i förhållande Syriza och Podemos. Grunden för bildandet av partikonstellationer som Podemos i Spanien, Syriza i Grekland, Bloco Esquerda i Portugal, Enhedslistan i Danmark med flera utgörs av protestföreteelser där människor fått nog och bestämt sig för att skapa nya verktyg i kampen mot nyliberalismen. I varje land råder en specifik situation och att bara kopiera andras projekt vore korkat. Men det vi ser i dessa länder är å andra sidan ingen anomali. Där har vänstern utgått från rådande förhållanden och agerat därefter.

Ett sådant gemensamt förhållande är det växande missnöjet mot socialdemokratins totala anpassning till högerkrafterna som fått en helt ny dimension med regeringens imitation av Sverigedemokraterna i flyktingfrågan. Ytterligare en gräns har passerats. Den senaste skandalen kring Kommunal, som också domineras av socialdemokratin, är exempel som pekar på samma bedrövliga inriktning. Socialdemokraterna desarmerar och passiviserar fackföreningsfolk när behovet är det motsatta. Den nuvarande regeringskoalitionen misskrediteras alltmer och de främsta vinnarna är högerkrafterna.

Vi förstår alla att det krävs en politisk motoffensiv. Även i Sverige växer förutsättningarna att inspireras av de breda vänsterframryckningarna på andra håll i Europa och samla till ett trovärdigt alternativ till all form av borgerlig politik. Även vi behöver en förenad radikal mosaikvänster som kan sätta fotfolket i rörelse. Kan andra socialister göra det runt omkring i Europa kan vi också här hemma, för att parafrasera den bortgångne Björn Afzelius.

Denna möjlighet att skapa en historiskt ny formation kan inte förverkligas utan Vänsterpartiet. Vänsterpartiet ville ingå i regeringen, men Löfvén nobbade direkt efter valnatten. Tack vare det slapp V ta ansvar för den nuvarande alltmer borgerliga och flyktingfientliga regeringspolitiken. Vi kan inte fortsätta som hittills och hoppas på att nå någon procent ytterligare i ett riksdagsval för att sedan administrera en borgerlig S-politik. Vi måste förändra själva förutsättningarna.

Vänsterpartiet kan utgöra ryggraden i en breddad mosaikvänster genom att välkomna andra progressiva krafter och rörelser in i partiet för att göra gemensam sak under samma tak.
Miljöaktivister är besvikna på Miljöpartiets ständiga anpassningar till socialdemokraterna som i sin tur anpassar sig till de borgerliga som i sin tur anpassar sig till de bruna. Vänsterfeminister i FI riskerar idag att marginaliseras och behöver välkomnas till en bredare plattform, antirasistiska aktivister utanför partipolitiken behöver en radikal politisk vänster som motpol till etablissemangets överströmning till SD-lägret. Demokratiskt sinnade fackföreningsaktivister behöver en gemensam vänster för att stärka medlemsdemokratin, rensa ut skandaliserande byråkratprivilegier och bygga kämpande fackföreningar.

En radikal mosaikvänster, en osjälvisk partikonstellation som förenar socialister, demokrater och aktivister av olika schatteringar och utgår ifrån en pluralistisk hållning, har prövats i andra länder och pekar framåt.

Vi står inför en strategisk utmaning och kan inte bli kvar i det gamla. Det politiska livet i Europa kastas om inför våra ögon. En bruntonad höger av 1930-talstyp äter sin in mot makten överallt, även här i Sverige. Då gäller inget ”business as usual”. Då måste vi söka oss samman och hämta all kraft vi förmår underifrån, från hela den brokiga och reellt radikala samhällsaktivism som i vardagen försöker försvara humanitet, ansvar och solidaritet mellan människor.

Vänsterpartiet kan bidra till att samla en sådan samhällskraft som motpol till högerkantringen genom att själv ta ett strategiskt kliv mot en mosaikvänster av den nya typ vi ser växa fram på så många håll. Tillsammans med de pluralistiska vänsterkrafterna i Europa kan vi stå emot högeroffensiven, förändra förutsättningarna och bryta vägar ut ur den nyliberala kapitalismens återvändsgränd.