Det är vi som ger hopp om ett bättre liv!


Genom valplattformen kan vi väcka hopp och bygga en starkare vänster. Nicklas Lundström, partistyrelsens redaktionskommitté för valplattformen, visar på vikten av att valplattformen innehåller en vision om ett bättre samhälle.

Jag ser inte på vår valplattform som ett massutdelningsmaterial i valrörelsen. För låt oss vara ärliga, ganska få osäkra väljare tar sig igenom ett sådant dokument, än mindre från flera partier. För den specialintresserade är det dock viktigt. Och för oss själva är det ännu viktigare. Det är bland annat genom valplattformen som vi kan forma en ny retorik och ett nytt tilltal för att bygga en starkare vänster. Jag kommer här att ta upp något som jag ser som avgörande – vi måste inge människor hopp för att kunna bli en större rörelse.

Många av oss som älskar rättvisa och jämlikhet kan känna viss hopplöshet när vi ser oss om i världen. Trots att Sverige är rikare än någonsin så finns det stora brister i välfärden och trygghetssystemen. Klyftorna har länge ökat i Sverige och föräldrarnas bakgrund spelar allt större roll för barns skolresultat, hälsa och framtid. Antalet miljardärer och det enorma kapital och makt de kontrollerar ökar också rekordsnabbt. Feminismen som ändå fortsatt att göra framsteg i vår del av världen möts nu av horder av hatande nättroll. I europeiska länder legaliseras prostitution medan aborträtten inskränks. I USA blev Donald jävla Trump president och i hela västvärlden växer nu rent rasistiska partier och får allt oftare regeringsmakten.

Även den som inte är jätteintresserad av politik kan oftast se den ökade ojämlikheten i sin vardag. Påtagliga försämringar gällande arbetsvillkor, löner, hyror och huspriser, arbetslöshet, sjukförsäkring och välfärd känns inpå bara kroppen även när makten säger att ekonomin går fantastiskt. Men ofta är det otydligt vartåt ilskan och kraven på förändring ska riktas. I brist på politiska alternativ kan den till och med hamna hos rasistiska partier.

Det är här vi i Vänsterpartiet måste ta på oss en delvis ny roll. För i vår tid finns det många exempel på vänsterrörelser med visioner om ett annat samhälle som faktiskt lyckas mobilisera 100 000-tals människor och vinna stort stöd, både i och utanför parlamenten. Även om de lokala förutsättningarna är olika så har Syriza, Podemos, Sanders, Melenchon och Corbyn mycket gemensamt. Och i grunden finns just hoppet om att det går att förändra. Våra samhällen är idag så rika att det via ekonomisk omfördelning går att lösa de flesta av vanliga människors problem. Och det enda politiska parti som idag har en vision om jämlikhet och är berett att driva den ekonomiska politik som krävs är faktiskt vi.

I valplattformen blundar vi inte för samhällsproblem som bostadsbrist, otrygga arbetsvillkor eller kriminalitet utan bekräftar problemen och ger hopp om att de går att lösa. Men bara som en del i ett större samhällsprojekt där jämlikhet och fördelning står i centrum både som mål och medel. Det hoppet formulerar vi inte bäst via tekniska lösningar och detaljerade förslag utan framförallt via ett folkligt språk som fokuserar på känslor. När människor är arga på orättvisor så måste det vara vi som kanaliserar och omvandlar den känslan till en hoppfullhet om att det går att lösa problemen.

En annan sak som präglat de progressiva framgångsexemplen i västvärlden är förmågan att bygga breda och inkluderande rörelser. Ofta har dessa mobiliseringar skett på ett annat sätt än enbart i de parlamentariskt präglade partistrukturerna. I Melenchons fall genom en ny vänsterrörelse, i Corbyns och Sanders fall till stor del genom mobilisering utanför det egna partiet. Podemos lyckades samla mångskiftande nya och gamla och regionala progressiva rörelser under ett gemensamt paraply.

Den breda progressiva rörelsen i Sverige är långt större och starkare än enbart Vänsterpartiet. Här finns allt från de stora och resursstarka fackföreningarna till mångfalden av feministiska organisationer och miljörörelser. Och dessutom hundratals mindre sakfråge- och lokala föreningar. Jämlikheten är den idé som enklast kan förena alla dessa. Den är vår grund som vänsterparti och måste bli den pånyttfödda vänsterrörelses livsluft. För att vi ska kunna bli en enad och bred vänsterkraft krävs det förändring också av oss. Vi måste vara mer toleranta, öppna, folkliga och inbjudande. Ingen ska känna att man inte kan gå med i – eller i värsta fall ens rösta på vänstern – för att man inte studerat Marx och Butler. Först då kan vi med självförtroende hävda att vi är den nya enande kraften för ett jämlikt samhälle efter att Socialdemokraterna sedan länge övergett den ambitionen.

Idén om en ekonomi för alla – inte bara dom rika har potentialen att både väcka hopp och ena vänstern. Nu är det upp till dig, mig och alla de andra 17 000 vänsterpartisterna att börja bygga den massrörelse som kan bygga världens mest jämlika land.

Nicklas Lundström, partistyrelsens redaktionskommitté för valplattformen