Den stora sysselsättningsbluffen


Den enda sysselsättningseffekten av regeringens politik torde vara att man skattesubventionerat fram eller möjligen bara synliggjort tjänstefolk till en förhållandevis välbeställda medelklass. I övrigt har ingen kunnat visa att regeringspolitiken haft någon påtaglig sysselsättningseffekt.

Förändringar i sysselsättningen har att göra med helt andra faktorer, främst befolkningstillväxt, konjunkturläge och frånvaro. Men regeringen väljer förstås siffror som man hoppas ska  få  den egna politiken att verka lyckad och framhåller gärna att det januari 2014 var  178 000 fler sysselsatta än januari 2007 och 41 000 fler än förra året. Låt oss granska den siffran.

Regeringen undviker helst  att  uppmärksamma den ännu större ökningen av antalet personer som behöver ett arbete.  I januari 2014 var det 282 000 fler än i  januari  2007 och 57 000 fler än i fjol . Trots fler sysselsatta så var därför antalet arbetslösa 105 000 fler jämfört med 2007 och 16 000 fler än 2013. Andelen arbetslösa var i januari 2014 8,6 procent jämfört med 6,9 procent 2007 och 8,4 procent förra året.

Regeringen är inte heller så tydlig med att  den sysselsättning man (enligt EU-standard)  redovisar avser personer mellan 15 och 74 år. Detta sätt att redovisa bidrar till att blåsa upp sysselsättningen och underskatta arbetslösheten. Av sysselsättningsökning mellan 2007 och 2014 inträffade  42 procent inom åldersgruppen 65-74 år, dvs bland potentiella pensionärer som valde att bli kvar i sina tidigare jobb på hel- eller deltid.  Bland 16-64-åringarna ökade sysselsättningen jämfört med 2007 endast med 102 000, alltså  75 000 färre än den uppgift regeringen väljer att använda. Ökningen av antalet i den åldern som behövde ett jobb var dubbelt så stor. Även sysselsättningsökningen på 41 000 sedan ifjol utgörs  till drygt en fjärdedel av ökad sysselsättning bland personer 65-74 år.

Regeringen undviker dessutom gärna att klargöra det faktum att ökad frånvaro från jobbet ökar sysselsättningen. Frånvaro bland personer med en anställning (som räknas som sysselsatta) innebär att de flesta arbetsgivare tar in vikarier (som också räknas som sysselsatta). Och detta är precis vad som har inträffat.  Om vi håller oss till personer mellan 16 och 64 år så hade antalet frånvarande bland de anställda ökat med 255 000  jämfört  2007, och 109 800 jömfört med förra året. Den omskrutna sysselsättningstillväxten  jämfört med åren 2007 liksom  2013 beror alltså till mycket stor del på ökad frånvaro.

Slutligen  varierar arbetslösheten kraftigt mellan olika åldersgrupper. I januari 2014 är arbetslösheten bland de yngsta,  15-19 år, 32,7 procent och bland 20-24-åringar 21 procent, i båda fall fem procent- enheter mer än 2007. Bland 25-54-åringar är 7 procent arbetslösa jämfört med 5,3 procent 2007 och 6,5 procent ifjol.  Endast bland 55-64-åringar har andelen arbetslösa som nu är 5,7 procent varit något sånär stabil. Bland 65-74-åringar redovisas av naturliga skäl ingen som arbetslös

Alltså: Ökningen av antalet sysselsatta beror till stor del på ökande frånvaro bland dem som har ett jobb. Tillväxten av jobb har varit helt otillräcklig för att hindra en kraftig ökning av arbetslösheten i synnerhet bland ungdomar. Den enda ökningen av andelen som är sysselsatta finner vi bland befolk-ningen över 55 år, i synnerhet de över 65. Detta är resultatet av sju svåra år med borgerligt  styre.

Bo Lundgren
Hägersten