Därför vill vi gå till val på vinster i välfärden


Är frågan om vinster i välfärden verkligen den viktigaste frågan inför valet? Det kan naturligtvis diskuteras. Massarbetslöshet, galopperande klimatförändringar och akut bostadsbrist är bara några exempel på frågor som är minst lika viktiga i sak.

Men våra valutvärderingar och partikongresser har konstaterat gång på gång att vi måste prioritera bland alla våra viktiga frågor och förslag. Vi kan inte rada upp allt vi vill varje gång vi möter väljare eller intervjuas i media. Vi måste välja en fråga, ett perspektiv som dels är viktig i sig, dels säger något viktigt om vad vi vill med samhället.

Frågan om vinster i välfärden är just en sådan fråga. Att riskkapitalbolag kan tjäna miljarder på välfärden, samtidigt som allt fler ungar slås ut i skolan, vårdpersonalen går på knäna och äldre behandlas ovärdigt är tydliga exempel på vad som händer när girighet upphöjs till samhällets främsta drivkraft.

Den gemensamma välfärden är en av1900-talets största och viktigaste segrar för arbetar- och kvinnorörelsen. Välfärdstjänsterna blev inte bara en medborgerlig rättighet vi alla kan göra anspråk på. De blev också en frizon från det privata näringslivets inneboende logik att alltid maximera sina vinster. En hjärtsjuk direktör har varken mer eller mindre rätt till en operation i 100 000-kronorsklassen än en hotellstäderska. Just därför är båda beredda att vara med och betala – var och en utifrån sin förmåga.

Det är dessa principer som i grunden utmanas när vinstlogiken släppts in i välfärdssektorn. Nu ser vi hur elever bedöms efter hur lönsamma de är, hur vårdcentraler placeras efter var de kan generera mest överskott, och hur outbildade timvikarier ersätter fastanställd personal i omsorgen, eftersom de är billigare. Girigheten som drivkraft i vården, skolan och omsorgen är inte enbart ett slöseri med skattebetalarnas pengar. Det förstör också innehållet, ja själva meningen med den gemensamt finansierade välfärden.

Vårt fokus på att mota ut vinstintressena ur välfärdssektorn är ett tydligt ställningstagande om vilket slags samhälle vi vill ha; ett där människors förmåga till omtanke och gemenskap ersätter girighet och konkurrens som drivkrafter för samhällsutvecklingen.

Fokuset på vinstfrågan ger oss också tillfälle att tala högst konkret om hur vi vill förbättra skolan, vad vi vill satsa på i sjukvården och hur äldre ska få en bättre omsorg. Här har vi förslag både på riks- regional- och lokalnivå, och det är enkelt att knyta samman de olika nivåerna med den övergripande argumentationen för en välfärd fri från vinstintressen.

Svenska folket är engagerade i välfärdsfrågorna. Och en majoritet, till och med bland de borgerliga väljarna, ogillar att privata företag gör vinster på skolor och vårdcentraler. Vi står alltså för en linje i den här frågan som är betydligt mer populär än vad våra opinionssiffror hittills visar. Opinionsvindar kan inte vara den generellt styrande principen när vi gör våra politiska prioriteringar. Men att driva en linje som både är viktig och populär är naturligtvis en stor fördel.

Risken med ett så tydligt fokus är att vi uppfattas som ett enfrågeparti. Men den är trots allt ganska liten. Vänsterpartiet har och kommer alltid att ha en politik för alla områden. Vi kommer att debattera feminism, miljö, arbetsmarknad, utrikesfrågor, kultur och andra frågor också i denna valrörelse. Men är det något vi kan lära av både våra egna tidigare valrörelser och sakkunniga på området så är det detta: Valrörelser vinns av dem som lyckas övertyga människor om vad som är det stora problemet i samhället, inte av dem som levererar svar på flest frågor.

Moderaternas mångåriga fokus på ”arbetslinjen” har vunnit två val och rättfärdigat en lång katalog av reformer på snart sagt alla områden. Med frågan om vinster i välfärden kan vi definiera samhällets problem och vårt politiska projekt på motsvarande sätt.

Josefin Brink
Partistyrelsen