Avveckla kärnkraften – men först det fossila


Rikard WarleniusSynen på kärnkraft skiljer oss åt, skriver Rikard Warlenius, humanekolog och Vänsterpartist tillika ledamot i programgruppen som tagit fram det ekologisk-ekonomiska punktprogrammet.

När Vänsterpartiets ekologisk-ekonomiska programgrupp (Ekoeko) diskuterade Sveriges framtida energiförsörjning var vi alla överens om att den mest prioriterade uppgiften är att sluta använda fossila bränslen, men i synen på kärnkraften skiljde vi oss åt. Någon ville bygga ut kärnkraften ytterligare, några ville avveckla den snabbt, några ville avveckla men i en takt som möjliggör en snabb utfasning av det fossila: en avveckling med förnuft, om man så vill. Denna kompromisslinje segrade (eventuella likheter med kärnkraftsomröstningen 1980 är helt oavsiktliga).

Denna vänsterpartistiska motsvarighet till folkomröstningens linje två innebär att vi även fortsättningsvis är väldigt kritiska till kärnkraften. I Ekoekos slutrapport skriver vi bland annat att kärnkraften är en osäker och dyr energikälla. Efter Harrisburg, Tjernobyl och Fukushima känner vi alla till riskerna. Även problemen med slutförvaring är olösta. Men till skillnad från 1980, då partiet kampanjade för en snabbavveckling av kärnkraften, vet vi nu att klimathotet har ännu större risker och kostnader, och måste därför avvecklingen av det fossila prioriteras högre.

En del, bland annat Emma Wallrup, menar att det inte finns en sådan motsättning, att vi snabbt kan ersätta både kärnkraft och fossila bränslen med förnybar energi. Personligen tror jag inte det. Vi kan till exempel se att Tysklands på många sätt storartade energiomställning fortfarande inte har lett till minskade utsläpp av växthusgaser. Medan världens totala utsläpp stod stilla 2015, ökade Tysklands med någon procent. Som Mikael von Knorring påpekade i sin replik till Emma Wallrup bygger Japan nu dussintals nya kolkraftverk för att kunna stänga av kärnkraften. Det är helt fel väg att gå.

Men det väsentliga här är att Ekoekos skrivningar faktiskt inte tar ställning till om det finns en motsättning mellan att avveckla kärnkraften och det fossila. Där konstateras att ”vi vill ha en successiv avveckling av kärnkraften i takt med att det förnybara byggs ut”. Vi uttalar oss alltså inte om själva takten (speed metal eller smäktande ballad?), bara om prioriteringsordningen. Vi utesluter dock att bygga nya kärnkraftverk, och skriver att Sverige senast år 2040 ska ha ett helt förnybart energisystem. Men om Emma Wallrup har rätt i att det inte finns någon motsättning och vi kan ersätta både det fossila och kärnkraften i punktempo långt före 2040 så är det givetvis att föredra.

Många av Mikael von Knorrings argument för utbyggd kärnkraft handlar om den globala energisituationen. Även Ekoeko konstaterar att olika länder har olika förutsättningar att producera utsläppsfri energi, men menar att åtminstone Sverige har ypperligt goda förutsättningar att bygga upp ett helt förnybart energisystem.

Just därför kan och bör vi också fortsätta exportera energi. Sveriges kanske största klimatnytta görs när vår export av nästan utsläppsfri el leder till fossila kolpannor släcks i våra grannländer. Under senare tid har Sveriges exporterat 10-20 terrawattimmar per år, vilket har lett till minskade utsläpp i våra grannländer med uppemot 10 miljoner ton koldioxid. Det motsvarar mer än en sjättedel av hela Sveriges utsläpp!

Detta måste vi också ta hänsyn till när vi fattar beslut om kärnkraften. Å ena sidan är det inget argument för att bygga mer kärnkraft i Sverige. Om andra länder behöver kärnkraft för att kunna fasa ut det fossila är det ju idealt sett bättre att de själva utvecklar den kapaciteten. Men å andra sidan vore det väldigt oansvarigt att bortse från den stora klimatnytta som Sveriges elexport gör under en övergångsfas. Därför skriver vi i ekoeko-programmet att ”avvecklingen bör ta hänsyn till den svenska kärnkraftens möjlighet att bidra till minskade utsläpp från fossila kraftverk på den nordeuropeiska elmarknaden”.

Summa summarum innebär Ekoekos ”linje två”, som jag uppfattar den, att Sverige ska maxa utbyggnaden av förnybar energi. I takt med att det sker ska vi, så snabbt som någonsin går, fasa ut fossila bränslen, fortsätta hjälpa våra grannländer i deras klimatomställning och därefter (men allra senast 2040) även stänga ner kärnkraften.