Är vänstern redo att motarbeta funkofobin?


mattias_porträtt5Mattias Annwall, ordförande för Vänsterpartiet Ekerö och diagnostiserad med ADD och Aspergers syndrom, vädjar till alla vänsterpartister att också stå på de ”osynligt” funktionsnedsatta människornas sida.

Inför Vänsterpartiets kongress i Örebro har jag en stilla vädjan till er därute som refererar till er själva som vänsterpartister. Den består i huvudsak av att ni och jag från och med i år och framåt kan komma överens om att vara tydligare med att vi står på de osynligt såväl som på de synligt funktionsnedsatta människornas sida.

Inom vänstern är vi sedan länge uttalade antirasister inte sant? Nu är så också tiden mogen för att vi även står för att vi är ”antifunkofober”. För att tydliggöra vad jag far efter så vill jag beskriva några faktorer i vårt samhälle år 2016 som ter sig diskriminerande gentemot många av de individer och familjer som lever med olika typer av neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.

Varför jag väljer att ta just denna grupp ”funkisar” som exempel beror på att jag själv är en av dem. Nåväl. Såhär kan det dessvärre se ut:

– I dagens Sverige läggs det lagförslag om att tvångsomhänderta barn på grund av att de är autistiska.
– I dagens Sverige finns det skolor och privatpersoner som inte kan ett dugg om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och orosanmäler till Socialtjänsten i stället för att ta reda på fakta.
– I dagens Sverige arbetar det personer hos socialtjänsten som ska utreda dessa orosanmälningar som inte heller kan något om de olika typerna av neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.
– I dagens Sverige bereds personer som talar om oss tolkningsföreträde och deras ord väger tyngre än våra egna.
– I dagens Sverige kan ett fackförbund för lärare (Lärarnas Riksförbund)dela texter om helvetesföräldrar och ouppfostrade barn på Facebook samtidigt som barn och ungdomar med funktionsnedsättningar tvingas till otillgängliga skolor, mår dåligt och till slut inte kan gå till skolan.

Dessa och många andra exempel på diskriminering är totalt oacceptabla. Vi som på olika vis verkar inom vänstern och säger oss värna alla människors lika värde och olika behov, behöver samtidigt ständigt vara beredda på att motarbeta dessa funkofoba fördomar i vårt samhälle. Liksom aktivt arbeta för att synliggöra och avstigmatisera dessa individer som allt som oftast lever i en tillvaro där de upprepade gånger möts av en oförstående och diskriminerande omgivning.

Det är därför enligt min uppfattning eftersträvansvärt att Vänsterpartiet verkar för att bidra till att samhället får upp ögonen ytterligare för dessa utsatta grupper som upplever olika former av diskriminering i vardagen. I skolan. På arbetsplatsen. I kollektivtrafiken. Oavsett situation riskerar nämligen den funktionsnedsatte falla offer för den allt mer utbredda funkofobin.

Det är av stor och allvarsam vikt att vi i Vänsterpartiet går i bräschen för antifunkofobin och lyfter frågan i massmedia, i våra respektive sociala medier, genom våra riksdags-, landstings- och kommunpolitiker såväl som i vårt partiprogram och talar för alla ”funkisars” sak, för att därigenom ifrågasätta och debattera funkofobin som råder i samhället av i dag. Det är min och många av mina partikamraters önskan.

(Debattartikeln har tidigare publicerats på dagensarena.se)