Är skogen det gröna guldet?


Sebastian Kirppu, skogsbiolog och tillhörande Vänsterpartiet i Malung, anar en oroande tendens – även inom vänstern: att skogen ses som det ”gröna guldet” som ska rädda oss undan eklogisk kollaps. Fel, skriver Kirppu.

Tallskog

Tallskog

I det senaste numret av tidningen Rött finns en artikel om Birger Lahti som sitter i riksdagen för Vänsterpartiet. Han talar om hur viktig naturen är för honom och hur viktig skogen är för vårt framtida klimatvänliga samhälle. Skogen har blivit det ”gröna guldet” som ska rädda oss undan klimathotet.  Detta är på mångas läppar, allt från politiker och klimatengagerade människor men framför allt driver skogsnäringen denna tes som om den vore en sanning. De menar att mer skogsavverkning kan rädda klimatet genom att ersätta fossila råvaror.

Virket kan ersätta oljeprodukter, man kan bygga hyreshus av trä, göra kläder av trä och tillverka biomassa. Skogen ska ge fler jobb samtidigt som miljömålen nås. Det sa Stefan Löfven i sitt vallöfte 2014. Fler som säger det är landsbygdsministern Sven-Erik Bucht, Skogsstyrelsen, Skogsindustrierna och Föreningen Skogen (en ideell förening som drivs av skogsnäringens företrädare).

Vid klimatmötet i Paris har Sverige skrivit under en deklaration för att förbättra situationen för världens skogar. Landsbygdsministern Sven-Erik Bucht säger i en kommentar att ”Vår skog gör stor klimatnytta och ska leda oss mot ett fossilfritt samhälle och en växande bioekonomi”. Detta går inte ihop med den kalhyggesavverkning som används i dag som ger stora utsläpp av växthusgaser. Det höga virkesuttaget motverkar även de miljömål som regeringen ska uppfylla. Skogsbruket sker redan på bekostnad av ekosystemet och den biologiska mångfalden. Vad kommer då inte ett ännu intensivare skogsbruk göra i framtiden?

Skogsnäringen använder felaktigt klimatet som ett vetenskapligt grundat argument för ett intensivare skogsbruk. Men inom forskningen råder stor osäkerhet om att ökad skogsproduktion kan rädda klimatet. Träet omvandlas bara i begränsad utsträckning till hus och byggnader, vilka under en längre tid kan binda kol. Vid avverkning lösgörs stora mängder växthusgaser. Den nedhuggna skogen kan inte binda kolet i marken. De träd som sedan planteras kan inte ta upp mer koldioxid än vad marken frigör. Studier vid Lunds universitet visar att det kan ta 30 år innan koldioxidutsläppen kompenserats av upptaget från de nya träden. Beroende på klimatläget kan det ta ännu längre tid.

Tallskog omvandlad till virkesåker/industriskog

Tallskog omvandlad till virkesåker/industriskog

En skog består inte bara av levande träd som ska ge virke, papper, biobränsle osv. Skogen är ett ekosystem med även döda träd och olika växter, djur, fåglar, svampar, lavar och andra organismer. Tar man bort träden försvinner förutsättningarna för ett fungerande ekosystem. Ett fungerande ekosystem har större chanser att anpassa sig till klimatförändringar. Det är troligen vår civilisations bästa medhjälpare i kampen mot klimathotet.

De som påstår att ” det gröna guldet” är räddningen för klimatet, bör erkänna de negativa effekterna av nuvarande skogsbruk. Då skulle debatten bli mer konstruktiv. Risken är att den brukade delen av skogslandskapet utarmas ännu mer och att trycket ökar på de få kvarvarande äldre skogar med värdefull biologisk mångfald så att de också avverkas. Skogsbruket är redan den största enskilda orsaken till att många av skogens arter finns på Rödlistan över hotade arter.

De som förespråkar att skogen ska användas för att ersätta fossila råvaror bör ta andra miljömål i åtanke innan de bestämmer sig för att driva skogsnäringens agenda för ett intensivare skogsbruk. Tre av sexton av de demokratiskt beslutade miljömålen är särskilt viktiga för en ekologisk hållbar framtid i vårt skogslandskap: ”Levande Skogar”, ”Levande sjöar och vattendrag” samt ”Ett rikt djur och växtliv”. Men det blir svårt att nå dessa mål om skogen endast ska användas med förhoppningen att klimathotet kan avvärjas.

Visst ska vi bruka skogen, men inte på det sätt som svensk skogsindustri gör idag. Kalhyggesskogsbruket föröder både vårt gemensamma naturarv och vårt kulturarv. Det avverkas så mycket att det knappt blir någon natur över och intressen som den samiska rennäringen, friluftsliv och naturturism hamnar i marginalen. Att öka intensiteten i brukandet, räddar inte klimatet, det bäddar bara för en snabbare ekologisk kollaps.