Vänsterpartiets feministiska resa i EU


Jämställdhetsutskottet i EU är inte längre en oansenlig grå station som makten passerar förbi. På knappt 20 år har Vänsterpartiet lyckats sätta genusglasögon på allt fler parlamentariker från hela Europa och tagit på sig uppdraget att föra feminismen framåt.  
– När jag var aktiv i folkomröstningen om euron hörde man ofta från ja-sidan att det var viktigt att vara med i EU just för att kunna påverka kvinnors rättigheter, men vilka är det som har drivit frågorna om kvinnors rättigheter i EU? Det är vi, den EU-kritiska svenska vänstern, säger Eva-Britt Svensson, legendarisk ordförande i Jämställdhetsutskottet.

I början av 1997 står en nykläckt svensk EU-parlamentariker i kammaren i Strasbourg och kräver att prostitutionen ska stoppas, eftersom den innebär våld mot kvinnor. Parlamentarikern heter Marianne Eriksson och är en av vänsterpartiets tre ledamöter, ersättare i Kvinnoutskottet, som det hette då, och ordinarie i utskottet för transport och turism. Häpenheten sprider sig bland de kostymklädda i bänkraderna. Många skruvar oroligt på sig. Vad säger kvinnan? Ska vi förbjuda prostitution?! Skrattsalvorna rullar mot Marianne Eriksson där hon står framför fondens sammetsprydda mörkblå väggprydnad, med sin ring av guldstjärnor.

1995 hade Sverige gått med i EU och samma år hölls FN:s stora kvinnokonferens i Peking, där mäns våld mot kvinnor uppmärksammades internationellt för första gången av många länder. Då skulle även EU-parlamentet yttra sig.

– Det var en väldig process om vilken partigrupp som den här initiativrapporten skulle tas i och bara det tog ju ett halvår. Jag tog med prostitutionsfrågan i den skriftliga rapporten för att uppmärksamma medlemsländernas regeringar och uppmanade till kriminalisering av kunderna. Då reserverade sig utskottet och jag blev ju galen, vi var ju också nya och oerfarna, berättar Marianne Eriksson.

Hon fick då tipset av svenska tolkar att man även kunde ta upp frågan som ett muntligt förslag i plenum och meddelade att hon skulle lägga ett muntligt ändringsförslag på sin egen rapport.

-Jag stod där i talarstolen och sa att jag vill uppmana medlemsländernas regeringar att kriminalisera kunderna inom prostitution. Det blev först ett försiktigt skratt från några få som satt närmast. Ja, det här har ni aldrig hört förut, tänkte jag och så sa jag det en gång till. Då garvade ju alla, det var det mest befängda de hade hört!

-Sedan kom den svenska sexköpslagen två år senare. Det var lite kul för att socialdemokraternas kvinnoförbund hade ju försökt få upp den på sin agenda. Jag tror att det här har bidragit till att både Sören Wibe och Maj-Britt Theorin skrev om det här internt, att jag hade tagit upp frågan.

I februari 2014 antar EU-parlamentet en rapport om prostitution, där svensk sexköpslagstiftning framhävs som ett av de mest effektiva verktygen för att stoppa efterfrågan. Både för prostitution och för trafficking.

– Jag blev ju väldigt förtjust över Honeyballrapporten som kom nu i början av året, att det fanns en majoritet för en sån uppfattning. Men det tog sin tid, från 1997 till 2014, säger Marianne Eriksson.

Det är ett envetet feministiskt arbete som Vänsterpartiet har bedrivit i EU.

– Det är inget man nyser fram, det är något man mal fram. Det bästa med att bli utskrattad där i början var att väldigt många journalister reagerade, för det är inte så vanligt att det skrattas i plenum under voteringstimmarna. Då började de undra vad som hänt, och jag blev intervjuad av både svenska, franska och tyska medier, och fick även kontakt med många kvinnoorganisationer. De var ju störtförtjusta.

Marianne Eriksson menar att det är bra när motståndet visar sig så att det blir skarpt läge.

– Sett på det viset var det det var det bästa utskott jag varit med om, säger hon. EU-parlamentet är bra på det sättet, det är tydligt, det är herrar där på högerkanten som är helt oförblommerade, de bara spottar rakt ut.
Vänsterpartiets kvinnoutskott, där Marianne Eriksson var med och där Ulla Hoffman satt som ordförande, började under 90-talet att arbeta efter en medveten strategi; det skulle vara kvinnorepresentation i förhållande till hur många kvinnor det fanns bland medlemmarna i partiet.

– Sedan fick vi igenom att partiet skulle vara feministiskt på kongressen i Södertälje 1997, därefter kom vågen när alla skulle vara feminister, till och med Göran Persson kallade sig ju feminist!

Den interna processen i partiet har varit avgörande för den roll som Vänsterpartiet har kunnat spela i EU. Det behövdes. Kvinnoutskottet i parlamentet var utrotningshotat ända till mitten av 2000-talet.
– Efter varje val var det diskussion om det överhuvudtaget skulle finnas kvar.

2004 kom Eva-Britt Svensson till EU och jobbade ihop med först Jonas Sjöstedt och sedan med Jens Holm.

– Det fanns en hel del vi hade att kämpa emot, konstaterar Eva-Britt Svensson, vår mest uppburna svenska EU-parlamentariker överhuvudtaget. Hon var tidigare mest känd som ordförande i Nej till EU-kampanjen men blev nu en mycket tung politiker i EU-sammanhang. Eva-Britt fick som en av de första svenska parlamentarikerna ta över ordförandeklubban i ett utskott, just jämställdhetsutskottet. Hon var också GUE-NGL gruppens kandidat till talmansposten, utsågs till bästa EU-parlamentariker 2010 och fick även Roks pris för årets kvinnogärning 2009. I botten av hennes engagemang finns alltid feminismen med fokus framförallt på arbetet mot mäns våld mot kvinnor och för kvinnors rätt till sin kropp.

– Vi har verkligen gjort en feministisk resa i EU, från början och fram till nu. När min resolution kom skrattade man inte längre. Sexköpslagen är nu accepterad och många länder tar efter. Vi har jobbat intensivt för att lyfta frågan om det könsbaserade våldet och fått en stor acceptans. Abortfrågan är ett rött skynke i EU-parlamentet, men vi har förändrat skrivningarna i avgörande dokument från reproduktiv hälsa till reproduktiva rättigheter. Vi talar nu om kvinnors rätt att bestämma över sin kropp och sin graviditet, säger Eva-Britt Svensson.

”Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män” hade innan Eva Britt Svensson tillträdde som ordförande 2009 en ordförande, Anna Zoborska, som ansåg att abort inte skulle få förekomma ens vid våldtäkt. Under det tjeckiska ordförandeskapet ville man också ersätta målsättningen om utbyggd barnomsorg med ”det fullvärdiga alternativet, som är vård i hemmet”. Där fanns också ett betänkande från den socialdemokratiska partigruppen. Där föreslås att barnledighet skall vara detsamma som mammaledighet. Papporna var osynliga.

Eva-Britt kände sig ofta väldigt ensam bland de svenska ledamöterna när det gäller arbetet för jämställdhet.

– I några frågor har vi fått stöd från andra svenska partier, men de har ju inte varit aktiva. Det vågar jag påstå. Jag fick stöd i vissa omröstningar från socialdemokraterna, men det var ju ingen som var aktiv i frågorna. Jag tycker också att detta att vi fick ordförandeuppdraget i jämställdhetsutskottet visar att vi hade jobbat bra och att vi inte isolerade oss utan fick starkt stöd från många andra länder och därmed ökat inflytande.

Det är enbart tjänstemännen i kommissionen som får lämna förslag till lagstiftning, men betänkandet som Eva-Britt Svensson fick igenom i parlamentet om en rad skarpa skrivningar om hur vi ska bekämpa våld mot kvinnor, anses banbrytande. Med utgångspunkt från betänkandet kan man hela tiden ställa frågor till kommissionen om varför det inte kommer några förslag på det här området när parlamentet har en majoritet som tycker så här.

– En resolution är ju ett sätt att trycka på och då har man det som underlag för att kräva lagstiftning. I mitt betänkande finns det ju också angivet på vilka områden vi anser att vi skulle kunna få lagstiftning, säger Eva-Britt Svensson.

– Vår uppgift som parlamentariker är ju att få parlamentet med oss, sedan är det ju en annan sak att få de här manliga kommissionärerna att tycka att detta är prioriterade frågor, det är ett senare steg. Där är det ju Sveriges regering som borde trycka på, och alla parlamentarikerna borde trycka på.

Förutom det parlamentariska arbetet vill Eva-Britt lyfta fram hur Vänsterpartiet har knutit kvinnoorganisationer från hela världen till sig, och stöttat och hjälpt dem i deras arbete.

– Jag jobbade ju mycket ihop med katolska kvinnoorganisationer i Latinamerika för ett fritt val till exempel. När det var folkomröstnig i Portugal om abort var jag också aktiv. Vi har ett mycket bra samarbete internationellt med kvinnorörelsen.

Eva-Britt understryker att det ligger helt i linje med Vänsterpartiets politik, att, trots att vi var och är emot EU, så när folkomröstningen om medlemskap till EU sa ja och det blev en ny politisk arena, var det självklart att använda den arenan för att skapa så bra beslut som möjligt.

– Jag mötte aldrig något motstånd för att jag var EU- motståndare. Folk respekterade att vi inte ville föra mer makt till Bryssel. Vi behöver verkligen se till att stärka vänstern i EU och en röst på Vänsterpartiet gör skillnad, inte minst när det gäller de feministiska frågorna.

När Eva-Britt Svensson hoppade av EU-arbetet på grund av sjukdom 2011, fick Micke Gustafsson hoppa in och ta hennes plats, även som ordförande i utskottet. Och det med väldigt kort varsel.

– Det var jobbiga två månader när jag lovade överta Eva- Britts roll. Jag trodde inte att jag skulle bli utskottsordförande också, utan bara vara ledamot.Det var verkligen som att kliva in i alldeles för stora skor.

– Den tredje oktober 2011 kl 17.00… Micke Gustafsson berättar på telefon från Bryssel att han aldrig glömmer det datumet och den tiden. Bara en kvart senare, 17.15, skulle han dessutom leda ett koordinatorsammanträde.

– Det var en mardröm, men varje gång jag har det jobbigt nu tänker jag att det kan i alla fall inte vara lika illa som de där två månaderna 2011, och jag klarade det ju, säger Micke och skrattar lite.
Att svara på frågan om det går bakåt eller framåt för feminismen är intrikat, det är både och, menar Micke. Rörelsen har två spår.

– När länder drabbas av fattigdom som nu följer också kvinnohat, invandrarhat, homohat, det blir en social kris, därav hotet mot aborter och upphöjandet av traditionella könsmönster och kärnfamiljer. Därav misslyckande med Estrelarapporten. Den första rapport inom SRHR frågor som förlorats.

Lissbonfördraget innebär också att man tvingar alla länder att agera enligt samma agenda; den nyliberala. Med nödlånen följer hårda krav på åtstramningar av välfärden i de drabbade länderna, som Grekland.

– Välfärdsystemet är en grund för feminismen. Attackerna mot välfärdstaten som vi ser nu är en attack mot kvinnornas livsutrymme, säger Micke Gustafsson.

Tvärtom vad liberala debattörer hävdar har finanskrisen slungat tillbaka kvinnor. För vem måste gå hem och laga mat på lunchen när man tar bort skolluncherna i Grekland? Kvinnorna.

– Den nyliberala politiken är en antifeministisk politik och där behövs Vänstern mer än någonsin som motkraft, säger Micke Gustafsson.

För feminismen lever i EU och det svenska Vänsterpartiet är den starkaste motorn i hela parlamentet, menar Micke Gustafsson. Det ökande intresset för jämställdhet och feminism är mycket tydligt.

– Om vi får två mandat siktar vi på att Malin tar jämställdhet och jag utvecklingsutskottet. Det är samma frågor; kvinnors rätt till sin kropp, flickors rätt till utbildning, reproduktiva rättigheter, kvinnors möjligheter till försörjning, fast i en global kontext, inte inom EU bara.

Malin Björk, toppkandidat på EU-listan, betonar även hon den unika roll som svenska Vänsterpartiet har spelat när det gäller att sätta feminismen på dagordningen i parlamentet.

– Vi har alltid pratat om ekonomisk självständighet. I EU råder fortfarande hemmafruideal. Det är väldigt få partier överhuvudtaget, både bland borgerliga och socialistiska som har den här grundläggande förståelsen av maktskicket.

– Jag tvekar inte att säga att vi är det mest feministiska partiet i hela EU.
Malin Björk förklarar skillnaden mellan Vänsterpartiet och andra vänsterpartier med att vi gjorde en resa tidigare än andra och det har ökat medvetenheten när väl det var gjort.

– Vi har gått ifrån att låta feminismen vara ett sidospår till att se det som en lika viktig del som klasskampen.Vi har inte bara klassanalysen utan ser också kropparna, sexualiteten, att det finns fler maktordningar som samverkar för att minska kvinnors livsutrymme.

Ordförandeskapet i jämställdhetsutskottet har också varit oerhört viktigt och innebär stort förtroende, menar Malin.

– När Eva-Britt fick den posten betydde det enormt mycket.Inte nog med att hon var så tydlig, när hon mötte motstånd rörde hon sig inte ur fläcken. Eva-Britt har den förmågan även i andra frågor, hon är en oerhört tung politiker.

Från att ha varit ett nedgånget utskott har vi arbetat medvetet strategiskt i uppförsbacken. Bildat nödvändiga allianser med de frivilliga, bemött EPP:s abortmotstånd.

– Nu har jämställdhetsutskottet en betydligt högre status. Det är vår förtjänst. Vi har varit framgångsrika, säger Malin Björk.

Att de konservativa fortfarande sitter och hurrar i plenum när de lyckats rösta ner ett progressivt förslag för att öka jämställdheten, som skedde även detta år, kan också tolkas som att de här krafterna synliggörs.

– Det är så mycket känslor inblandade, men det betyder också att vi haft framgång. Det är mycket hat, det är otäckt, men det går inte att nonchalera feminismen längre eller bara tiga. Och när motståndet visar sig kan man också addressera det och arbeta mot det, säger Malin Björk.

Att feminismen är uppe till debatt skapar också intresse och nya anhängare.

– De andra vänsterpartierna har ju sett hur systematiskt och ihärdigt vi arbetar med feminismen. Det råder inget tvivel om att Vänsterpartiet är feministiskt i EU, säger Malin Björk.

Exempel på feministiska framgångar Vänsterpartiet har drivit fram i EU:

  • Förslag på lagstiftning om våld mot kvinnor (Eva-Britt Svenssons rapport som också finns som bok, läs här: http://eu.vansterpartiet.se/files/2013/03/EU-Kvinnovåld_low.pdf) till kommissionen, dvs med krav på att kommissionen ska återkomma med ett lagförslag för miniminivåer kring våld mot kvinnor. Detta har ännu inte hänt. Därför antogs ytterligare en rapport på samma tema i februari/mars, honeyballrapporten.
  • Fått igenom (icke lagstiftande) rapport om kön, klimat och ekonomi som också ifrågasätter tillväxtideologin (http://eu.vansterpartiet.se/files/2013/03/Klimat-ekonomi-kön.pdf)
  • Parlamentet säger vid olika tillfällen (bl.a. i Eva-Britt Svenssons rapport) att prostitution är våld mot kvinnor
  • Vänsterpartiet ligger bakom att skrivningar om kvinnor och våld mot kvinnor finns med i ”Europeiska skyddsordern” som innebär att man får ta med sig ett skydd från ett EU-land till ett annat, till exempel en gömd kvinna ska ha rätt till samma skydd i alla EU:s länder som i hemlandet.
  • Trots att den stora SRHR-rapporten röstades ner finns SRHR-frågor och abort nämnda i flera andra rapporter.

Personfakta:


Marianne Eriksson, 62 år. Europaparlamentariker 1995-2004, 1 vice ordförande i Vänsterpartiet 1999-2004 , Fick ROKS pris för Årets kvinnogärning 2002.

Eva- Britt Svensson, 67 år. Europaparlamentariker, ordförande för Jämställdhetsutskottet 2004-2011, tidigare kanslisekreterare i Växjö, ordförande i Folkrörelsen Nej till EU under folkomröstningarna om EU och euron. GUE/ NGL:s kandidat som talman 2009. Fick ROKS pris för Årets kvinnogärning 2009. Eva-Britt Kandiderar till riksdagen 2014, på första plats på Vänsterpartiets riksdagslista i Kronoberg

Mikael Gustafsson, 48 år. Europaparlamentariker, ordförande i jämställdhetsutskottet 2011-2014. Tidigare bl.a. ledamot och ordförande i Vänsterpartiets programkommission

Malin Björk, 42 år. Kommer från: Västra Frölunda, bor nu i Bryssel. Etta på Vänsterpartiets EU-lista inför EU-valet 2014
Arbetar nu som politisk funktionär för GUE/NGL i EU-parlamentet. Tidigare arbetade hon 10 år för European Womens Lobby och som projektledare för European Antipoverty Network. Feministisk aktivist som var med och startade och drev det feministiskt-lesbiska nätmagasinet Scumgrrrls och den webbaserade nyhetsbyrån Penelopes

En kommentar till “Vänsterpartiets feministiska resa i EU”

  1. Johan Lönnroth

    Mycket bra! Feminister i andra EU-länder blir nog mycket besvikna om Sverige lämnar EU