”Under åtta år har företagens väl och ve varit viktigare än personalen”


Kommunal ordförande_web

Lagen om valfrihetssystem (LOV) innebär inte att alla som vill ska få sälja tjänster. Offentlig upphandling betyder inte att kommunerna måste köpa det som är billigast. Annelie Nordström, ordförande i Kommunal, är milt sagt kritisk till hur den offentliga upphandlingen sköts. I många kommuner har lagstiftningen krympt friheten för politisk planering.

Att förstå juridiken kring offentlig upphandling är inte lätt. Medan vissa menar att det är förbjudet att kräva kollektivavtal, hävdar andra att det är möjligt. Annelie Nordström är upprörd över att den förra regeringen inte ens brydde sig om att få frågan prövad
– Jag kan inte tolka det på annat sätt än att de inte vill ha kollektivavtal, säger hon.

Från fackligt håll menar både LO, TCO och Saco att alla som levererar tjänster till offentlig sektor ska tvingas visa att de erbjuder de anställda samma villkor som finns i kollektivavtalen. Det vill också regeringen som har tillsatt en utredning för att bland annat titta på hur sådana krav kan föras in i de nya upphandlingslagarna som ska komma. Den utredningen ska vara klar i höst. I dagens upphandlingskrav står det oftast att den som säljer tjänster ska kunna visa att de har ”kollektivavtalsliknande” avtal. Den skrivningen tycker inte Annelie Nordström är bra eftersom den är svår att tolka:

– Antingen följer villkoren kollektivavtalen eller så gör de inte det. Vi säger att det ska vara krav på ”villkor enligt kollektivavtal” och att upphandlade företag måste kontrolleras så att de håller vad de lovat.

Personalen ska följa med!
Kommunal försöker värna anställningstryggheten genom att bland annat kräva att nya entreprenörer ska ta över personalen. Framgången vid Region Dalarnas upphandling av kollektivtrafik är ett bra exempel på att det är möjligt. Där fick Kommunal Bergslagen nyligen politikerna att ändra kraven i upphandlingen så att den nya entreprenören måste ta över personalen.

– Det är inte rimligt att de anställda ska behöva söka sitt jobb varje gång en ny entreprenör vinner en upphandling. Så fort vi fick veta vad som var på gång tog vi kontakt och lyckades så småningom övertala politikerna att återgå till den ursprungliga överenskommelsen, säger Cilla Rohdin, ordförande i Kommunal Bergslagen.
I dag är ordningen återställd och Cilla Rohdin beskriver händelsen som en stor seger som ”återigen visar att det fackliga arbetet faktiskt ger resultat”.

Anledningen till att politikerna från början valde att stryka kravet var att både regionens och Dalatrafiks jurister varnade för ett överklagande, som i sin tur skulle betyda att upphandlingen inte skulle hinna bli klar i tid.
Någon månad senare hänvisar regionens ordförande Leif Nilsson (S) till en ny juridisk tolkning av ett EU-direktiv som gör det möjligt att ställa krav på att en ny entreprenör också ska ta över personalen.
I en artikel på regionens hemsida säger han att ”lagstiftningen är knepig och vad vi vet är det här inte prövat tidigare men våra jurister säger att det är möjligt och då vill vi göra det här”.

Även om både Cilla Rhodin och Annelie Nordström är nöjda med beslutet i Dalarna vill de inte att det ska vara så här.
– De som handlar upp tjänster måste lyssna på oss som vet hur verkligheten ser ut och vad som behövs för att kunna leverera en bra verksamhet. Även om själva upphandlingen styrs av strikta regler, är det ju inte förbjudet att prata oss i god tid före upphandlingen, säger Cilla Rhodin.
– Om vi inte lyssnar på varandra blir det lätt dåliga beslut som skapar osäkerhet och otrygghet, vilket i sin tur leder till sämre kvalitet för dem som vi är till för.

– Här kan man lugnt säga att det finns en stor förbättringspotential, säger hon.
Resonemanget ovan gäller oavsett om upphandlingen handlar om lokaltrafik, bygg eller hemtjänst och kravet måste följa med hela vägen.
– Om det bara ska gälla i första ledet av en lång entreprenörskedja är det inte mycket värt, säger Annelie Nordström.

Kommunen KAN bestämma
Ett annat problem orsakas av Lagen om valfrihetssystem (LOV) som, enligt Annelie Nordström, har lett till att många kommuner handlar upp orimligt många företag.

– De verkar ha glömt att de kan bestämma hur mycket valfrihet de ska erbjuda och hur många och vilka som ska få erbjuda tjänster. Enligt Annelie Nordström är det knappast någon vinst för de som på Södermalm i Stockholm kan välja mellan 109 olika hemtjänstföretag. Extra bekymrad blir hon eftersom 40 procent av företagen inom hemtjänsten i Stockholm saknar kollektivavtal. Att dessutom var tredje anställd inom äldreomsorg är visstidsanställd – i en bransch där det är brist på folk – är obegripligt.
Hon missar därför inget tillfälle att peppa sina medlemmar att hålla ihop, ställa krav och ta in vikarier när någon är borta.

– Det är brist på utbildad personal så förhandlingsläget borde vara gott. Men många medlemmar som arbetar i privata företag är rädda för att berätta hur de har det eftersom de saknar meddelarfrihet.

Eftersom det är frivilligt för kommuner att anta LOV och att lägga ut verksamheter på entreprenad, är Annelie Nordström förvånad över att ingen på allvar har utvärderat om det i alla lägen är funktionellt och rimligt.
– Det är komplicerat att ”beställa” verksamheter som hemtjänst, personlig assistans och gruppboenden eftersom 90 procent av kostnaderna går till personal.

Eftersom det är svårt att bedöma brukarnas behov är det också svårt att mäta tjänsterna. Hon tror inte heller att det är möjligt att skapa ett kvalitetssystem som fungerar i praktiken eftersom det helt enkelt inte fungerar att skapa lönsamhet genom att minska personalen.
– Om det finns tolv personal på ett boende så fungerar verksamheten även om två är sjuka. Med fem anställda hinner de tre som är kvar inte hjälpa de gamla upp ur sängen, säger hon och döljer inte sin irritation över det hon kallar det en ”täckmantel för valfrihet”.

– Under åtta år har företagens väl och ve varit viktigare än personalen.
Hon retar sig också på att Statistiska centralbyrån inte har fått i uppdrag att följa upp verksamheten och att det inte finns något offentligt utförarregister.

– Eftersom detta är lätt att göra, är anledningen troligen att den förra regeringen helt enkelt inte ville att verksamheten skulle vara transparent, säger hon.

”Pengarna rinner iväg”
I väntan på centrala beslut råder Annelie Nordström alla politiker att verka där de står.
– Det finns inget som hindrar en kommun att göra ett register och följa upp och kontrollera upphandlande företag. Kommunerna är skyldiga att planera för äldreomsorg men många verkar ha taggat ned och ser sig i första hand som upphandlare av tjänster.
– Ingen tvingar kommunerna att handla upp tjänster inom äldreomsorgen – ändå gör alla det.

Hur mycket det kostar att administrera den offentliga upphandlingen i Sverige verkar varken arbetsgivarorganisationen Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) eller någon annan veta. Men i en debattartikel i DN den 26 september 2013 skriver Christina Ramberg, professor i civilrätt vid Stockholms universitet, och Ilmar Reepalu, tidigare kommunstyrelseordförande i Malmö: ”Skattebetalarnas pengar rinner iväg på grund av administrativt dyra och långsamma inköpsprocesser. En hel del skattemedel bortslösas på meningslösa juridiska tvister när LOU-upphandlingar överklagas”.

Samtidigt som detta sker är ekonomin ofta underordnad kvaliteten när det handlar om själva verksamheten.
Annelie Nordströms förklaring är att många lokala och regionala politiker har gått på SKL:s ”skrämselpropaganda”.

– De flesta är säkert goda och engagerade människor, men de får hicka och spader inför tanken på kostnaden för alla äldre som kommer att behöva omsorg i framtiden.
Något som, enligt Annelie Nordström, inte kan vara en omöjlig uppgift att lösa. Om viljan finns.

– Vi lyckades bygga ut barnomsorg för alla – och notan för det plus utbyggnaden av personlig assistans och gymnasiereformen är redan betalad. Vad säger att vi inte klarar ytterligare en reform?
Alternativet är att vissa får betala ur egen ficka, och vad händer då med dem som inte klarar det?

 

Text: Birgita Klepke Foto: Hasse Hedström