Rederi använde polis mot personalen


trio-igen

Fredag kväll den 29 juli 23.30 bromsar två piketbussar med poliser in på kajen framför Nationalmuseum i Stockholm och tio-tolv poliser stormar in på ångfartyget Norrskär.

Även rederiets ledning, vd:n Anette Schilde och vice vd Paul Ekwall, dyker upp.

Poliserna är uppenbart taggade och vill veta ”var festen är” och ”vilka som är obehöriga.” Men där fanns varken det ena eller andra, bara personal som äter nattskaffning.
Det visade sig senare vara vd:n själv som ringt in larmet.

Polisen undrar också varför det finns folk ombord och befälhavaren Mårten Werle förklarar då att personalen slutat arbeta för dagen, men att de som ska upp tidigt bor ombord. Polisen frågar hur länge det pågått att folk bott ombord.
Kaptenen svarar att det pågått sedan 1910.

Polisen kontrollerar alla närvarande, men anser inte att det är en polisiär fråga eller olagligt att ta en öl efter jobbet och lämnar snart fartyget. En polisanmälan har nu upprättats mot rederiet, på inrådan av polisen, då det är olagligt att kalla på polis utan skäl. Staten är målsägare.

Men vd:n Anette Schilde vill inte ge sig ens när polisen gett sig av utan menar att en av personerna på båten visst var obehörig och att kaptenen ljugit. Samtalet finns inspelat.

– Det är helt ofattbart, säger hon. Du kan ju inte tala sanning någon gång. Varför ljuger du och säger att han är maskinist. Han jobbar inte åt oss!
Han har jobbat både här och på Storskär, säger kaptenen.
– Det gör han inte.
– Men vem ska då vara maskinist nästa vecka?
– Menar du att du ljuger om att han jobbar här. Han jobbar inte här!
Befälhavaren upprepar lugnt:
– Vem ska vara maskinist nästa vecka då?

Det är förstås den ”obekante” maskinisten. Men trots att det blir uppenbart att det är Anette Schilde som glömt vilka som jobbar eller ska jobba på fartygen, så ber hon inte om ursäkt. Varken då eller senare.

Nästa morgon kommer istället två polisbilar och en polisbåt efter en anmälan om att befälhavaren kan vara berusad. En blåsning visar att han är helt nykter.
Vd:n Anette Schilde säger till tidningen Skärgården att hon inte vet vad som föranlett den kontrollen, men tidningen får bekräftat att larmen till polisen kom från Annette Schilde själv.

Några dagar senare diskuterar Anette Schilde personalen med en annan chef och säger: ”De (besättningarna på ångfartygen) ska bort. Jag skiter i facket och vad alla säger. Jag kan betala dem. Så funkar jag.” Också det finns på band.

Det nya rederiet gör entré
Det var den 15 april i år som företaget TRSM tog över driften av landstingets fartyg. Besättningarna skulle övertas, men administrationen skars ner. Nu skulle vd:n själv ha hand om bokningarna i de båda båtrestaurangerna.
När servisen efter ett tag påpekar att bokningssystemet inte fungerar så bra, att gäster som bokat inte finns med, så får de bara ovett. En får höra att hon inte ska vara ”uppkäftig.”

När jag intervjuar personalen på Norrskär tidigt i augusti, tycker de att företagsledningens inställning till personalen är obegriplig.
– Det konstiga är ju att bolaget förlorar på om inte bokningarna fungerar. Men istället för att åtgärda problemet, så anklagar de personalen för att ha en ”attityd”, säger maskinisten Jesper Werle.

Företagsledningen är också upprörd över att besättningarna bor ombord. Men jobbet kan avslutas på på en avlägsen ö vid 23-tiden och båten avgå klockan sex eller sju nästa morgon. Så besättning har bott på båtarna i över hundra år.
Detta var en nyhet för den ledning som landstinget valt ut som mest lämpad att sköta skärgårdstrafiken.

Möjligheten att laga riktig mat ombord på de ibland sju dagar långa passen ska också bort enligt ledningen.
Den facklige förtroendemannen blir uppmanad att inte informera de timanställda om sina fackliga rättigheter ombord.
Övertidstimmar stryks egenhändigt av VD:n.
En servitris som arbetat i företaget i 16 år kallas till ”utvecklingssamtal” där hon får reda på att ingen av hennes kolleger gillar henne.
– Vi tycker jättemycket om henne allihop, säger matrosen Jens Törnqvist. Men det är så dom jobbar, försöker slå in kilar.

Det som verkar smärta mest är ändå att de anställda aldrig tillfrågas om något, trots att många har lång erfarenhet. Ledningen ger bara order.
– Det är aldrig någon dialog om någonting, säger Daniel Estius, eldare och facklig förtroendeman.

”Ledningen är obegriplig”
Det är uppenbart att allt som hänt tärt hårt på arbetsglädjen. Kaptenen på Norrskär och flera andra är sjukskrivna. Kontroll och misstroende har varit företagets främsta arbetsredskap.
Och ledningen framstår dessutom som obegriplig.

– Båtarna är i fint skick och de avgår i tid. Vi har ju samma mål som ledningen, att gästerna ska vara mätta och belåtna och matsalarna fulla. Om vi påpekar något så är det ju för att vi vill att det ska fungera ännu bättre. De borde tycka att det är bra att vi engagerar oss i jobbet. Men de verkar inte alls glada över det.

– Kanske hoppas de kunna byta ut oss. Vi är ju dyrare än en nyanställd… Eller så ogillar de att vi håller på våra rättigheter?
– Kanske handlar det bara om att de vill kuva oss till ”tystnad och lydnad”, föreslår någon annan.
De sitter tysta och en stund och funderar.
– Ibland känns det faktiskt som om de är avundsjuka på att vi trivs så bra på jobbet, säger maskinisten till slut.
De andra skrattar. Men de ser ändå inte glada ut.

Den 11 augusti har så ledningen ett första ”dialogmöte” med personalen. Ledningen får då veta att det inte finns något som helst förtroende kvar för dem. Och att personalen är helt enig om det.
Situationen har blivit helt ohållbar.

Dagen efter meddelas att ledningen avgår och att majoritets­ägaren i TRSM, Gotlandsbolaget, tar över. En ny ledning är utsedd.
– Att vi vann den här striden beror naturligtvis på gemenskap och sammanhållning. Gotlandsbolaget var medvetna om allvaret. Vi talade med en röst och den var så tydlig att det räckte med ett enda möte för att Gotlandsbolaget skulle avsluta skräckväldet, säger Daniel Estius.

Chang Strömberg, ombudsman på SEKO Sjöfolk kommenterar också:
– Avgången var väntad och bara en tidsfråga. Enligt vår uppfattning var de inkompetenta att driva ett rederi och att ha hand om en personal på 150 personer.

– Vi var lika oroliga då upphandlingen pågick, just eftersom de saknade erfarenhet. Den enda som hade det, var den operativa chefen Kent Dahlberg, men han fick sparken av sina delägarkolleger.

Dimmig framtid

Chang Strömberg berättar vidare att just Kent Dahlberg stämt parterna i aktieöverlåtelsen (alltså för försäljningen av aktierna till Gotlandsbolaget) bland annat för att de inte följt aktieägaravtalet om hembud. Bolagsverket har därför meddelat att de inte registrerar några ändringar av bolagets styrelse innan Tingsrätten meddelat dom. Detta kan medföra problem för Gotlandsbolaget. För trots att de utsett en styrelseordförande, så sitter idag formellt sett endast Anette Schilde och Paul Ekwall, i TRSM:s styrelse (de som alltså avgått) tillsammans med två arbetstagarrepresentanter. De senare fick plats i styrelsen först när facket hotat om skadestånd för lagbrott.

Idag finns också ett överklagande av landstingets upphandling från det förra rederiet som menar att det var oriktigt att ge trafikuppdraget till TRSM.
En dom vad gäller den saken kommer förmodligen nu i september i Kammarrätten. Domen kan då överklagas av båda parter till Hovrätten.

Möjligheten för nuvarande bolag att bedriva verksamheten framöver verkar minst sagt oklar. Måttlig eller dålig sikt råder, som det brukar heta i Sjörapporten. TV-serien Rederiet kan i vilket fall här få en mängd uppslag för en ny säsong.

Text & foto: Losita Garcia

 

rl-loggo

Notis: Efter polisrazzian tog sig vice vd Paul Ekwall in i en av manskapets hytter. Detta har han inte rätt till då de är att betrakta som tillfälliga hem och han är nu anmäld för hemfridsbrott av SEKO Sjöfolk. Endast befälhavaren har rätt till inspektion och då bara om synnerliga skäl föreligger.

I hytten passade Paul Ekwall på att riva ner besättningsmannens dekal, som var Röda Lanternan.

RÖTT har tidigare berättat om SEKO Sjöfolks strejk i skärgården, då man försvarade sina tarifflöner. Den innebär att alla har samma lön, eldare som servitris och matros. Bara antal år som anställd gör skillnad. Systemet gör att det blir helt jämställda löner. Av de fast anställda på fartygen är hundra procent fackligt anslutna.

Sommaren 2013 åter-bildades också Röda Lanternan, en socialistisk sjömansförening som står nära Vänsterpartiet.

 

UPPHANDLING TILL VARJE PRIS

I november 2015 kom beslutet om vilka bolag som vunnit upphandlingen av skärgårdstrafiken i Stockholm. En förvånad omvärld tog då emot beskedet att det helt nystartade bussbolaget TRSM Group 1, med endast en busslinje, tog hem de två största trafikområdena.

Bussbolaget har nu kastat in handduken efter en sällsynt turbulent historia. Bolaget meddelade den 2 mars 2016 att: ”Verksamheten upphör idag. Medarbetarna inom Air Shuttle har varslats. Totalt berörs cirka 50 anställda av avvecklingen.”

Så var det med det. Ägarna hade fått korn på en mycket bättre affär.
Chansen gavs då de borgerliga partierna ville ha en mer ”dynamisk utveckling” av skärgårdstrafiken. Något nytt och piggare än avläggarna till Waxholmsbolaget måste in.

Att de båda som sitter i styrelsen i i TRSM Group inte hade någon större erfarenhet av sjötrafik var inte något hinder.
Inte heller att bolaget till en början inte kunde presentera en bankgaranti för personalens innestående löner. (När 51 procent av aktierna såldes till Gotlandsbolaget var det antagligen för att få någon ekonomi att visa upp.)
Nej, man ville så gärna ge uppdraget till detta bussbolag att landstinget till slut använde sig av direktupphandling, vilket är emot reglerna.

Hur kan Landstinget som ska ansvara för stockholmarnas 17 skärgårdsfartyg och cirka 150 anställda, upphandla ett företag med så tveksam bakgrund?

–  Politikernas plan verkar ha varit  att skrota Waxholmsbolaget (ett bolag styrt mer direkt av landstinget). Det är nu gjort, Waxholmsbolaget är idag bara ett varumärke utan innehåll. Varken teknisk eller nautisk kompetens finns kvar hos trafikförvaltningen i Stockholms läns landsting. Hur ska de då veta vad de ska upphandla kan man fråga sig?, säger Daniel Estius.

Det händer hela tiden
Väl fungerande offentlig verksamhet ska till varje pris ut på marknaden och till stora kostnader. Varför? Det är EU-regler och Lagen om offentlig upphandling som styr. Tanken är att det ska bli billigare och bättre än om det drivs av stat, landsting och kommun. Men blir det verkligen det?
Upphandlingar är långa och dyra processer. Sedan ska verksamheterna kontrolleras (vilket också ska bekostas med offentliga medel). Ändå lyckas man inte.

Nyss upphandlades ett företag för att reparera Södertäljebron, trots att en av delägarna stod åtalad av Stockholms Stad under själva upphandlingen. Åtalet gällde förskingring med hjälp av falska fakturor på drygt 24 miljoner. Fyra personer dömdes men mannen ifråga frikändes i brist på bevis. Nu fick han ”bara” fängelse och näringsförbud i tre år för skattebrott. Ändå får hans bolag ett kontrakt av Trafikverket, värt 47 miljoner. Ändå anses han kababel att leda reparationsarbetet av denna viktiga bro.

Nu uppstår istället en dyrbar försening, då en av bolagets underleverantörer blir fockad för undermåligt svetsarbete. Bristerna gällde den bärande balk som ska hålla bron uppe. Förseningen kan orsaka stora kostnader för hela regionen. Trots det anser Trafikverket att huvudentreprenören skött sitt arbete bra.

Men är det inte just huvudentreprenören som upphandlat och som ansvarar för att underentreprenören kan sitt jobb? (I detta fall ett bolag startat först 2015 och som inte ens har presenterat ett bokslut.)
Men kanske var de billigast?

Det verkar vara en oundviklig följd av systemet att de som upphandlar vill försvara sin upphandling. De som företräder oss, och godkänner, vill självklart inte erkänna när fel har begåtts.
Systemfelen åtgärdas därför inte och kan kanske inte heller alltid det. Med total kontroll skulle upphandlingarna förmodligen bli orimligt dyra. Så det hela upprepas om och om igen.

För det är både rejäla företag och rena lycksökare som dras till den stora lukrativa kaka som heter stat, landsting och kommuner. RÖTT har tidigare berättat om hur offentliga upphandlingar i praktiken understödjer kriminella och/eller ojusta företag.

Företag som inte betalar schyssta löner, eller skatt är naturligtvis billigare – och blir då lättare upphandlade. Men eftersom stat, kommun och landsting förstått att det kan vara något skumt om företagen är snorbilliga, så har även de kriminella lärt sig det. Nu kan anbuden se bättre ut, men det betyder ju inte automatiskt att pengarna går till löner och skatt. För att säkerställa det behövs väldigt mycket kontroll. Något som våra myndigheter har svårt att hinna med eller som är för kostsamma.

Inte råd att kolla
I Trafikverkets fall (Södertäljebron) hade man därför som policy att inte kolla minoritetsägare. Så trots att mannen med näringsförbud ägde 49,9 procent, slank han igenom.

När det blir fel vet vi i alla fall vilka som får betala notan: det är ju skattepengar från början till slut.

Betalare är också de medarbetare som ingår i upphandlingarna eller som blir arbetslösa på grund av dem, de som kan ha jobbat med verksamheten i tio, tjugo eller trettio år, men som i vilket fall aldrig tillfrågas.

Losita Garcia

Skriv en kommentar