Leriga stövlar i kommunhuset


Christine Bagger är lantbruksintresserad sedan barnsben. Men på senare år har hon också blivit en politiker att räkna med. Hon har flera politiska uppdrag både på kommun- och distriktnivå. Och målet är solklart: Christine Bagger ska in i riksdagen.

 

På gården i Skinnskatteberg, nordväst om Västerås, pickar de kinesiska hönsen på marken och fåglarna kvittrar. Våren nalkas runt det faluröda huset. Här bor Christine Bagger som på några år tagit på sig en hel drös med uppdrag i Vänsterpartiet. Hon kom in i politiken på grund av Reinfeldt och Alliansen.
– Alla orättvisor, den försämrade a-kassan, jobbskatteavdragen, FAS 3, jakten på sjuka – det blev bara sämre för de som redan hade de dåligt ställt.

Först gick Christine Bagger med i Socialdemokraterna, men när Håkan Juholt petades fick hon nog och lämnade partiet. Istället blev hon aktiv i Vänsterpartiet där hon genast kände sig mycket mer välkomnad och hörd. Under valet 2014 var hon på ett årsmöte för Vänsterpartiets partiförening i Skinnskatteberg – och halkade in på kommunlistan.
– Efter valet fick jag en plats i miljö- och byggnadsnämnden. Sen har det bara rullat på.

Och det har rullat på med råge. Idag är Christine Bagger sekreterare för partiföreningen i Skinnskatteberg, ledamot i distriktsstyrelsen för Västmanland, ledamot i miljö- och byggnadsnämnden, ledamot i kommunstyrelsen, ersättare i kommunfullmäktige och hon sitter även med i budgetberedningen.
– Det är ärofyllt, framförallt att sitta i kommunstyrelsen. Man kan säga vad man tycker och förhoppningsvis lyssnar de på en. Det är drivkraften, säger hon.

I Skinnskatteberg är de rödgröna större än Alliansen, ändå är det Alliansen som styr med hjälp av Sverigedemokraterna.
– Det är konstigt att till exempel Liberalerna säger att de inte ska styra med hjälp av SD, men sen gör deras partiföreningar exakt det. Det är väldigt obehagligt.

Ger inte upp

Christine Bagger beskriver sig själv som självständig, nyfiken och envis. Och envisheten är ett stort plus i politiken. Hon är inte någon som ger upp.
– Jag lämnade in en motion om HBTQ-certifiering av kommunen som nyligen fick avslag. Nu försöker jag driva det på andra sätt och kommer att framföra det i kommunfullmäktige. Jag vill också få med mig sossarna och förhoppningsvis kan vi få med det i budgetberedningen, det är ju inte en stor kostnad. Jag tycker det är viktigt, vi behöver en likabehandlingsplan, säger hon bestämt.

Christine Bagger har ett starkt rättvisepatos. Hon driver flera frågor som har med tillgänglighet och solidaritet att göra i kommunen. En aktuell fråga är minoritetsflaggning på flaggdagarna. Men ibland tar motionerna väldigt lång tid på sig.
– Det går inte fort i den här kommunen med Alliansstyret. Borås har fått igenom minoritetsflaggning, men här i Skinnskatteberg har det gått ett år sen jag lämnade in motionen och den har fortfarande inte behandlats. I distriktsstyrelsen är hon med i en kampanjgrupp som påbörjat ett länsövergripande arbete för att hjälpa de tio partiföreningarna som finns i distriktet. Hon är också med i arbetet att föra samman distriktet och partiföreningarna mer, något som sätts igång nästa år.
– Vi behöver knyta distriktet närmare partiföreningarna, så distriktsstyrelsen inte blir så isolerad. Det ska vara en enhet. Vi har åkt runt och träffat alla partiföreningar vilket har varit jätteroligt!

HBTQ och jordbruk

I ett större perspektiv vill Christine Bagger jobba med HBTQ- och jordbruksfrågor:
– Jag vill till exempel driva transpersoners rättigheter men också andra HBTQ-frågor. Sen vill jag jobba med jordbruksfrågor. Att få mer närodlat och fler småbruk. Vi lever farligt med jordbrukspolitiken idag, det är inte bra med så stora enheter. Om det skulle hända en katatrof av något slag kan det slå ut hela jordbruksenheten.

All tid utöver politiken går åt att vara ute hos djuren och ”pula i jorden”. På gårdens 16 hektar bor det bland annat 23 tackor, fem lamm, två baggar, två katter, en hund och ett 60-tal färgglada kinesiska höns.
– På gården ser man direkta resultat. I politiken finns inga direkta resultat, det går långsamt, säger Christine Bagger och ser ut över gården. Hon säger att hon kommer behöva sälja några av tackorna eftersom politiken kräver så mycket av henne.

Ett beslut som inte är lätt, då det uppstår ett starkt band till djuren.
– De är ju mina tjejer. Men politiken tar väldigt mycket tid.

Och politiken behöver få ta mycket tid. För Christine Bagger drömmer om att komma in i riksdagen.
– Jag har redan provsuttit Stig Henrikssons stol när han visade oss runt i riksdagen. Då sa jag till Stig att jag lämnar fan inte den här stolen, säger hon och skrattar.

Text och bild: Agnes Stuber

Skriv en kommentar