Låg kvalitet ger klirr i kassan


Sten Svensson

Det finns skolkoncerner vars affärsidé går ut på att erbjuda utbildningar av låg kvalitet. Trots svidande kritik och vitesförelägganden från Skolinspektion så fortsätter allt som om inget hänt. Vinsterna frodas.

Inom skolvärlden råder det huggsexa på studiemotiverade elever som kräver lite stöd. Men det finns skolkoncerner vars affärsidé går ut på den totala motsatsen, nämligen att rekrytera de elever som ingen annan bryr sig om och erbjuda dem en utbildning av låg kvalitet. Dessa koncerner har satsat på gymnasieskolans yrkesprogram, lärlingsutbildningen och introduktionsprogrammen.

Praktiska gymnasiet och yrkesgymnasiet är två  skolkoncerner som gör just detta. I dagsläget dominerar de båda gymnasieskolans lärlingsprogram och i fjol gick hälften av eleverna i årskurs ett i någon av de två bolagens skolor. Det är en lönsam affär – båda koncernerna har en dubbelt så hög vinstmarginal som andra skolkoncerner.

Sten Svensson, mångårig chefredaktör för Lärarnas tidning och utredare fann i sin utredning om vinsterna i skolan att de höga vinsterna här främst beror på att skolorna har låg lärartäthet, få anställda har lärarutbildning, låg tillgång till utrustade verkstäder, avsaknad av utrustning, få special- och modersmålslärare, samt minimal elevvård. Samtidigt är stadsbidragen extra höga inom yrkesprogrammen och lärlingsutbildningen.
– Kommunerna har oftast den utrustning som krävs. De har inga incitament att barn plocka ut maximalt med pengar. När det gäller till exempel Praktiska får de betalt för samma utrustningsnivå som de kommunala skolorna har. Men eleverna får inte tillgång till verkstäder och utrustning i nivå med de kommunala skolorna, säger Sten Svensson.

Ekonomiska morötter

Lärlingsutbildningen har länge haft en undanskymd roll i Sverige. Men det var en utbildningsform som skolminister Jan Björlund prioriterade när den borgerliga regeringen tillträdde och som bygger på att eleven gör  minst hälften av utbildningen ute på företag. I början var de få som ville bli lärlingar och det skedde många avhopp, därför infördes rejäla ekonomiska morötter. För kommunen kostar en bygglärling – som är den vanligaste lärlingsformen – ungefär dubbelt så mycket som en elev på byggprogrammet.

Ett tag dominerade skolkoncernen Baggium/Praktiska med nästan 60 procent av marknaden och de var dubbelt så stora som kommunernas verksamhet tillsammans. I början av 2010-talet sjönk antalet gymnasieelever samtidigt som den snabba tillväxten av privata gymnasieskolor ledde till en stor överetablering. Detta ledde till att bland andra skolkoncernen JB och sammanlagt ett 40-tal skolor gick i konkurs. Baggiums verksamhet – som Praktiska då hette – hamnade under samma tid i vanrykte. I en granskning av SVT framkommer samtidigt som förslaget fick hård kritik av skolinspektionen tog ägarna ut mångmiljonvinster. Den före detta S-politikern Ole Sahlsten och hans partner beslutade sig då för att sälja Baggium till det norska riskkapitalbolaget FSN Capital Enligt SVT var försäljningssumman 170 miljoner kronor.

Men bekymren fortsatte under de nya ägarna. Bolaget fick stänga åtta skolor och ytterligare en stängdes av Skolinspektionen på grund av stora kvalitetsbrister. När underlaget minskade kraftigt inom yrkes- och lärlingsutbildningarna ändrade praktiska inriktningen och utökade inom introduktionsprogrammet för nyanlända. Samtidigt fortsatte Skolverkets allvarliga kritik mot en rad av företagets skolor under 2014 med höga vitesförelägganden. Under 2015 – ett år då koncernen uppvisade en vinstmarginal på över tio procent och gjorde 60 miljoner i vinst – fick tio av skolorna förelägganden om viten på sammanlagt 8 650 000 kronor. Efter kritiken stängde företaget sina skolor i Gnesta och Uppsala.

Värre än befarat

Efter att Sten Svensson presenterat sin rapport om bland annat Praktiska gymnasiet blev han kontaktad av flera lärare och skolledare från Praktiska gymnasiet.
– De påpekade att situationen var mycket värre än vad jag återgett. De gav bilden av skolor där allt handlar om pengar och där rektorerna ofta byts varje år. Rektorerna försöker få ordning på verksamheten och när inte detta går lämnar de skolorna.

Lärarna, som mycket ofta är obehöriga, vågar inget säga – då riskerar de att mista jobbet, säger Sten Svensson. De som kontaktar honom beskriver en verksamhet med usel kvalitet som saknar pengar till utrustning eller läromedel. När skolorna fått mördande kritik och hot om vite får de ett antal månader på sig att rätta till bristerna.
– När Skolinspektionen kommer tillbaka har de fixat till det på olika sätt. Ofta kosmetiskt. På en skola som kritiserades för att den saknade skolbibliotek arrangerades ett sådant till återbesöket. När Skolinspektionen varit där så plockades det  ned.

En annan skola kritiserades för att det inte fanns någon kurator.
– Rektorn tog då ett foto från internet. Satte upp bilden på dörren och skrev kurator. De som driver Praktiska är helt oseriösa berättar lärare för mig, säger Sten Svensson.

Beskyller föräldrar

Sten Svensson frågade lärarna och skolledarna varför inte elever och föräldrar i högre utsträckning protesterat.
– Det hände att det kom föräldrar som undrade vad som pågick till skolorna. Men då fick föräldrarna höra att det berodde på eleven eller att föräldrarna inte höll ordning på sina barn. Skolan var det aldrig fel på. Dessutom menade lärarna att föräldrarna inte hade något annat val än att acceptera skolans förklaringar. De vet att utan gymnasiebetyg får deras barn inget jobb, därför höll de tyst.
– Det här är elever som har lägst betyg av alla elever i gymnasieskolan De som går introduktionsprogrammet har kommit från grundskolan utan godkända betyg. De kommer inte in någon annanstans. De har ingen stark föräldragrupp bakom sig. Och inspektionerna kommer år efter år med ungefär samma kritik. Men ingenting händer egentligen.
– När vi skrev om detta på DN debatt fick vi stöd från regeringen och flera ledarsifor. Men sedan har inget hänt. Skolinspektionen gör inspektioner, men efter tre månader är skolorna tillbaka på ruta ett igen, säger Sten Svensson lite uppgivet.

Samtidigt tror han inte att det går att reformera systemet bara genom att införa skarpare regler och en mer effektiv Skolinspektion.
– Huvuduppdraget för ett aktiebolag är att gå med vinst. I grundskolan skapas vinsten genom att ha en positivt segregerat elevurval med låg lärartäthet. Affärsidén där är segregation. I gymnasieskolan finns lite olika affärsidéer, men vinstkraven är desamma.

Går runt tillståndskravet

Det andra företaget som han undersökt – Yrkesgymnasiet inom Thoréngruppen – blev uppmärksammat för ett par år sedan då de ansökte om att få starta tio nya gymnasieskolor och 18 grundskolor. Skolinspektionen avslog samtliga ansökningar med motiveringen att uppgifterna de framförde i ansökan inte var trovärdiga – alltså att de ljög i sin ansökan. Det var inte första gången. Företaget påstod 2013 att de hade praktikplatser till sina elever, men när Skolinspektionen kontaktade praktikföretagen visade det sig inte stämma.

Men 2015 hittade Thoréngruppen en möjlighet att expandera utan att behöva ansöka om tillstånd hos Skolinspektionen. De köpte den konkurshotade skolkoncernen Karl-Oskar utbildning. När ett skolföretag köper ett annat skolföretag behövs inga tillstånd från Skolverket. Samma år inspekterade Skolininspektionen återigen verksamheten vid Thoréngruppens yrkesgymnasier. De fann så allvarliga brister att företaget förlades ett vite på sammanlagt 2,7 miljoner kronor.

Enligt marknadsförespråkarnas teorier skulle misskötta skolor som Praktiska och Yrkesgymnasiet snabbt slås ut. Istället har de blivit marknadsledande inom sin nisch.
– I valfrihetens namn erbjuder vi elever en undermålig utbildning, trots att vi till samma kostnad skulle kunna erbjuda en utbildning av hög kvalitet. Aktiebolagens rätt till vinst sätts före elevernas rätt till en god utbildning, säger Sten Svensson.

Text och foto: Hasse Hedström

Skriv en kommentar