”Killarna vågar inte prata med oss”


Kedjor

Lars Kempe, Seko, och Jim Sundelin, Byggnads, är oroade över att många kollek­tivavtal kan vara papper utan värde. Upphandlingar med långa kedjor av företag under varann motverkar facklig organisering. Kollektivavtal, men inga medlemmar att företräda – det är ett växande problem för fackförbunden Byggnads och Seko.

Utländska byggföretag tecknar avtal som aldrig förr, men vad gör det när arbetskraften inte törs gå med i facket – och värst är det på de stora statliga infrastrukturprojekten. en 18 december 2014 stod Sundsvallsbron klar. Det är nästan svårt att greppa att det bara tog drygt två och ett halvt år att bygga den 2 109 meter långa betongkonstruktionen.

Den ser inte ut som något hafsjobb direkt – modern arkitektur med mörk betong och brutala stålkonstruktioner undertill. Men så landade Trafikverkets val av huvudentreprenörer också på två byggiganter med stor erfarenhet av avancerade infrastrukturprojekt i ryggen: de tyska byggföretagen Strabag och Max Bögl International S.E.

Nu var det ju i och för sig inte de som byggde Sundsvallsbron. Så fungerar det sällan på stora byggarbetsplatser. Huvudentreprenörerna har oftare rollen som byggledningsföretag, ibland helt utan egna byggnadsarbetare.

Strabag och Max Bögl International S.E tog in stora byggföretag som underentreprenörer. Dessa anlitade något mindre underentreprenörer som i sin tur också tog in underentreprenörer som bemannades av bemanningsföretag – med arbetskraft från utlandet. Gissa om Byggnads hade det rörigt att hålla kolla på alla företag?

När Trafikverket beställer byggen är det ofta väldigt stora infrastrukturprojekt som ska uppföras: tunnlar, broar, vägar och järnvägar. Hittills har man upphandlat enligt en lägstaprismodell.

Det gör att vinnande huvudentreprenörer kan ligga hundratals miljoner kronor i pris under den som kommer tvåa i tävlingen om de eftertraktade kontrakten. För att kunna räkna hem en vinst måste företagen kapa kostnader någonstans. Det är här de långa underentreprenörskedjorna kommer in i bilden. Arbetarna längst ner i kedjan är ofta utländsk arbetskraft vars arbetsgivare konkurrerar med lägre löner än de som byggnadsarbetare i svenska företag har.

Däremot har de utländska företagen ofta kollektivavtal med Byggnads eller Seko. Biljett till de stora jobben För att få göra jobb åt exempelvis Skanska krävs det ofta att underentreprenörerna har ett svenskt kollektivavtal. Avtalet blir som en biljett in på de stora svenska byggjättarnas underentreprenörslistor.

Men vad är ett kollektivavtal värt om arbetskraften helt står utanför facket? Svaret på den frågan var något som ombudsmännen på Byggnads region Mellannorrland fick klart för sig när de flängde omkring på Sundsvallsbron för att kontrollera att de utländska företagen, ofta med östeuropeisk arbetskraft, levde upp till det som stod i avtalet.
Jim Sundelin, ordförande, Byggnads region Mellannorrland, minns:

– Vi hade ingen kontroll över vilka som jobbade på bron. Trafikverket hade avsagt sig så gott som allt kontrollansvar. Vi fick vara rena arbetsmarknadspoliser. Även om vi hade avtal med de flesta företag som jobbade på bron saknade vi nästan helt medlemmar. Har du inga medlemmar i ett företag har du ingen att dubbelkolla med att avtalen följs. Får de rätt lön? Gör företagen otillåtna avdrag? Det var helt kaotiskt.

Sundsvallsbron var en del av ett större projekt där E4:an utanför Sundsvall drogs om. Seko organiserade arbetskraften som arbetade med själva vägbygget. Även om de hade det lugnare än Byggnads just där, tycker Lars Kempe, ombudsman på Seko i Sundsvall, att han ser en trend där utländska företag inte längre ser kollektivavtal som ett hinder – och då inte i positiv bemärkelse.

– Det är inget snack längre om att skriva avtal. De utländska bygg- och anläggningsföretagen skriver på vad vi än vill. Men problemet är att vi inte kan följa upp att avtalen följs. Utan medlemmar har vi ingen insyn. Även Jim Sundelin är inne på samma spår:

– Jag hjälper ju inte en icke-medlem. Jag kan ju inte företräda honom. Det är inget nytt. Det nya är att det kan vara ett helt företag där ingen är organiserad.
Han drar ett skräckexempel på hur det kan gå till:

– Ett byggföretag här i trakten lejde in en underentreprenör. Underentreprenören hade kollektivavtal med oss. När vi kom i kontakt med företaget visade det sig att de inte hade rätt lön och dåliga arbetsvillkor. Vi började prata med de anställda om medlemskap i Byggnads. Då blev två av arbetarna satta i husarrest.

Hur löstes det?

– Hur det löstes? De blev hemskickade till Polen. Det är bara ett exempel. Det finns fler exempel runt om i landet.

När bygget av Norra länken och Citybanan i Stockholm gick på högvarv arbetade ett stort antal utländska underentreprenörer och bemannings­företag som hade kollektivavtal med Byggnads eller Seko, men där inga eller väldigt få av arbetarna var med i facket.
Christer Bergk är ombudsman på Seko i Stockholm och ansvarade för avtalsbevakningen av bergarbetet på Norra länken. Enligt honom är det främst på de stora statliga infrastrukturprojekten som han stöter på utländska bergföretag med kollektivavtal men helt utan medlemmar i Seko.

– Att följa upp löner blir problematiskt. Arbetsgivaren kan ju sitta och säga vad som helst. Skillnaden är att på svenska företag kan vi kräva in lönespecifikationer, men på utländska företag finns det ofta ett motstånd att redovisa lön på individnivå.

Christer Berg berättar om ett tjeckiskt företag som förvisso lät honom se på lönespecifikationerna, som var på tjeckiska. Han tilläts inte ta med sig papperna från kontoret. Det företaget hade kollektivavtal men ingen av bergarbetarna var medlemmar i Seko.

Och om du hade haft medlemmar på företagen?

– Då hade jag ju kunna vända mig till dem på ett annat sätt och ställa frågor. Ofta när det är lite konstigt på ett företag är arbetarna också rädda för att prata med facket. Det är på de stora statliga projekten som de här problemen finns. Det är min erfarenhet.

De ombudsmän RÖTT talar med är också tydliga med att förklara att det inte enbart är utländska företag där facket har svårt att få medlemmar. Det finns även svenska företag som på olika sätt fuskar för att kringgå kollektivavtalet och på så sätt konkurrera på ojämlika villkor. Tomas Kullberg var regionalt skyddsombud för Byggnads på Citybanan i Stockholm. Han vittnar också om en rädsla bland byggnadsarbetare att tala öppet med facket.

– Företagen säger att de följer avtalet, men det är väldigt svårt för oss att kontrollera. Killarna som är anställda på de här mindre utländska företagen vågar inte prata med oss. Det är det som är problemet. Vi får ingen info. Ett exempel är bemanningsföretaget ICDS som hade arbetskraft på Citybanan. Enligt Tomas Kullberg fick Byggnads flera signaler på att anställda som kontaktat facket skickats hem.

– Så fort någon anställd har pratat med facket har de blivit hemskickade. Det är ingenting som vi har kunnat göra något åt. Killarna vågar inte bli medlemmar hos oss. Huvudentreprenören ska ansvara Sedan mars 2014 finns det ett huvudentreprenörsansvar inskrivet i byggavtalet. Förenklat går det ut på att om det misstänks att en underentreprenör inte följer avtalet ska huvudentreprenören tillsammans med Byggnads granska det misstänkta företaget. Visar det sig, exempelvis, att anställda inte fått rätt lön, riskerar huvudentreprenören i slutändan att få betala det som arbetarna gått miste om.

Men huvudentreprenörsansvaret finns enbart i byggavtalet. Seko saknar ännu den möjligheten. Ombudsmän som RÖTT talat med tror däremot att oseriösa underentreprenörer alltid kommer att hitta vägar att kringgå kollektivavtalet. Att inte ha medlemmar kommer också i framtiden att vara ett effektivt sätt att hindra Byggnads från att få signaler om dåliga arbetsförhållanden.

Trafikverket ställer inte krav på kollektivavtal när man gör sina upphandlingar. Orsaken är att det går mot gällande EU-regler, menar verket. Däremot ställer man krav på kollektivavtalsliknande villkor. Det man däremot inte gör är att ta på sig ett fullständigt ansvar att alla företag på verkets skattefinansierade mångmiljardbyggen följer lagar och regler.

Så här säger Katarina Norén, inköpsdirektör på Trafikverket, om verkets syn på ansvar i hela underentreprenörsledet:

– Det är viktigt att vi inte tar över huvudentreprenörens kontrollplikt. Gör vi för många kontroller riskerar vi att ta över ansvaret rent juridiskt. Vi köper den tjänsten av huvudentreprenörerna, men ska självklart regelbundet följa upp att de följer kontraktskraven.

 

Arbetsgivarens öga och öra

Det är inte bara på Trafikverkets projekt som det finns företag med kollektivavtal men där hela eller stora delar av arbetsstyrkan står utanför facket.
Roland Ljungdell, ombudsman på Byggnads region Skåne, har som ansvar att teckna kollektivavtal med utländska företag.

– De stora svenska byggföretagen anlitar ofta underentreprenörer. För att slippa problem med facket vill de att underentreprenörerna tecknar avtal med Byggnads.

Han berättar att det är viktigt att få till ett möte med arbetskraften redan när avtalet skrivs. Syftet är att informera om vilka rättigheter och skyldigheter ett kollektivavtal faktiskt ger de anställda. Roland Ljungdell, liksom flera andra ombudsmän som RÖTT talar med, vittnar om att det på dessa möten ofta finns en person, som är utskickad från arbetsgivaren och som håller koll på att arbetskraften inte blir för vänligt inställd till facket och svarar ”korrekt” om de får frågor om lön.
– Det gäller att hitta den personen och få honom att lämna lokalen. Sen vågar killarna prata med oss.

Men Roland Ljungdell har ändå förståelse för att byggnadsarbetarna inte ställer till med ”problem” för sin arbetsgivare.
– Blir de lovade 50 eller 75 kronor i handen är ju det bättre än att jobba för 25 kronor i timmen hemma. Även om jag då kommer och säger att de ska tjäna ännu mer kan jag förstå att de inte berättar vad de faktiskt tjänar. Då riskerar de att skickas hem.

 

Vi får fortsätta organisera

Jim Sundelin som minns kaoset från Sundsvallsbron är ändå positiv när har får frågan om inte kollektivavtalen riskerar att eka tomma om vissa företag helt saknar medlemmar, framförallt om de anställda ibland hotas från att gå med i Byggnads.

–  I och med huvudentreprenörsansvaret har vi fått arbetsgivarna att gå med på att granska sina egna underentreprenörsled. Sedan måste vi som fack fortsätta att vara på arbetsplatser och kämpa för att också organisera den här arbetskraften.

Text: Peter Leander Foto: Olle Melkerhed