Kämpar på Tjörn


Alma Sibrians politiska resa sträcker sig från inbördeskrigets El Salvador till kommunfullmäktige på Tjörn. Nu ligger fokus på nästa val.

Det är höst på Tjörn. Marken är vattensjuk efter det myckna regnandet senaste dygnen och fälten täcks av ett grått dis. Sommarens turisthorder och semesterfiranden känns långt borta. Ganska skönt tycker Vänsterpartiet Tjörns ordförande, Alma Sibrian, när vi träffar henne i hennes hem i Skärhamn.
– Sommaren är extrem, det är turister överallt. Ofta ser man ingen man känner nere på torget, alla lämnar och åker till andra ställen då.

Om några timmar ska hon iväg till jobbet som undersköterska på ett äldreboende i Skärhamn. Där har hon arbetat sedan hon och hennes familj flyttade till Tjörn i mitten av 1990-talet. Det var också där hon blev fackligt aktiv och sedan också skyddsombud.
– Jag trivs bra där, men det märks att de gamla är äldre och sjukare när de flyttar in på boendet nu än när jag började där. Det är ett ganska tungt jobb.
– Jag jobbar blandat dagar, kvällar och natt. Det funkar bra för mig, det ger omväxling. Och som skyddsombud känns det viktigt att jag träffar alla i personalen och inte bara de som jobbar till exempel dag.

Borgerligt styrd kommun
Alma Sibrian gick med i Vänsterpartiet inför valet 2014. Visserligen sympatiserade hon med partiet redan tidigare, men det fanns liksom inte någon synlig organisation på Tjörn. Men så kom hon i kontakt med Emilio Controneo, som tidigare var ordförande för föreningen. Sedan i vintras sitter hon i kommunfullmäktige. För Vänsterpartiet är det svårt att få genomslag på orten. Tjörn är en borgerligt styrd kommun, där Alliansen tillsammans med Miljöpartiet sitter på makten. Det märks, menar Alma Sibrian.
– Ibland känns det ganska tungt eftersom det är svårt att få igenom våra förslag. Vi har lagt två motioner, en om heltider inom vården och en om sex timmars arbetsdag för anställda inom äldreomsorgen. De kommer att tas upp i kommunstyrelsen nu på torsdag och vi räknar med att de röstas ned. Sen ska de upp i kommunfullmäktige i december och inte heller där har vi någon majoritet.

Finns knappt några heltider
Inte minst märker hon av det i jobbet som undersköterska på äldreboendet i Skärhamn. De politiska besluten går ner i verksamheten och påverkar de som arbetar. Alma Sibrian är tillsammans med en rad andra personer ansvarig för att lägga schema.
– Ibland känns det som att politikerna inte alls tänker på oss som arbetar inom vården. Det är som att vi är maskiner som inte påverkas om man ändrar våra förutsättningar. Till exempel finns knappt några heltider, utan de flesta arbetar deltid.
– Men en bra förändring är att vi har en schemagrupp nu, så vi lägger själva våra scheman. Det ger mer inflytande.

Men Alma Sibrian menar också att det finns fler som är vänster än man kan tro på Tjörn. Och att det handlar om att mobilisera.
– Jag märker att det finns många i Tjörns kommun som tycker som jag. De vet att det enda partiet som står upp för till exempel dem som jobbar i vården är Vänsterpartiet. Där finns det röster att hämta. Vi ska inte lägga energi på  högersidan, utan lägga fokus på att hitta de väljare som står till vänster.
– Sen tror jag att det finns en rädsla bland folk att få höra att de är kommunister när de berättar att de är vänster. Det har jag själv fått höra, även i kommunfullmäktige. Men jag är inte rädd, utan har skinn på näsan. Jag bad den personen att ta reda på fakta innan den uttalar sig. Jag står för vänster och de personerna får stå för sitt.

Blev gerillasoldat
Hennes politiska och fackliga engagemang startade inte i Tjörn, utan långt tidigare – ute på landsbygden i hemlandet El Salvador. Alma Sibrian blev gerillasoldat som 15-åring. Det var då hon gick med i vänstergerillan FMLN för att strida mot militärjuntan som styrde landet.
– Jag lämnade mitt hem när jag var 15 år och flyttade med gerillan upp i bergen. Det var efter att militären attackerat vår by och bränt alla hus. De hade fått reda på att många hos oss hjälpte gerillan. Vi fick fly genom bergen för att hitta någonstans att gömma oss. Mina föräldrar stannade i en annan by och jag gick med i gerillan.
– Jag är inte bra på datum, men det datumet minns jag. Det var den 31 oktober 1980. Min barndomsby finns inte ens på kartan längre, nu är det bara skog där.

Då hade inbördeskriget mellan gerillan och juntan pågått i ett år. Fler skulle följa.
– Även efter det att vi flytt var mamma och pappa utsatta, bara av den anledningen att de kom från vår lilla by. Alla därifrån sågs som terrorister, även om till exempel min mamma aldrig gjort något. Folk angav varandra. Det var många som försvann under de där åren. Jag har två syskon som försvann under kriget, vi har aldrig hittat dem igen.

Vid köksbordet i villan i Skärhamn känns inbördeskriget i El Salvador, som varade i 13 år, långt borta. Det har gått många år. Men sonen är trots allt född i ett fängelse för politiska fångar.
– Jag var gravid i nionde månaden då jag fängslades av militären. Under häktningsperioden kände jag mig väldigt utsatt och fick stå ut med både fysisk och psykisk tortyr.
– Jag är inte troende, men under den perioden bad jag nästan varje dag. Jag bad för att det skulle gå bra för mitt barn och att han skulle födas i fängelset och inte i häktet.

De kom till Sverige 1988, först till Surahammar, men ganska snart flyttade den lilla familjen till Lysekil, där de hade vänner från El Salvador.
– När vi kom till Sverige studerade jag och min man. Vi pendlade till Uddevalla varje dag, så vår son fick ta hand om sin lillasyster en del, hämta henne på dagis och så.

Mycket att lära sig
Det var intensiva år. På grund av kriget hade Alma Sibrian endast gått några år i skola, så det var mycket som skulle in.
– Jag läste till undersköterska och min man läste till snickare. I och med att det var långt till skolan i El Salvador började jag inte förrän jag var tio. Och sen bröt kriget ut fyra år senare.
– I gerillan var jag sjukvårdare och fick lära mig en del. Bland annat att lägga om sår, ge mediciner och annat. Det var många som fick denguefeber, men vi visste hur man skulle medicinera det. Många infekterade sår också, människor gick i dagar med blöta skor.

Idag bor båda barnen inne i Göteborg och Alma Sibrian har blivit mormor. Det syns i vardagsrummet, där en glad leksakshund i plast står på en babyfilt i ett av hörnen. Förutom familjen och det fackliga tar arbetet med Vänsterpartiet en hel del tid. När Emilio Controneo, Vänsterpartiet Tjörns förra ordförande, flyttade klev Alma Sibrian in och tog över hans plats som ordförande i föreningen.
– När jag blev invald i styrelsen var vi fyra. Sedan flyttade alla och jag var själv ett tag. Men nu är vi tre styrelseledamöter igen och har tre nya medlemmar på ingång. Om några veckor ska vi ha medlemsmöte och äta middag på en restaurang här i Skärhamn.

Jubileum
Nästa år är det inte bara val, utan också jubileum för Alma Sibrian och hennes familj. Medan El Salvador länge har befunnit sig i en våldsspiral är livet på Tjörn desto lugnare.
– Nästa år har jag bott i Sverige i 30 år. På innersidan av mig själv känner jag mig som nästan samma person, men jag har ändå anpassat mig ganska mycket till Sverige. Jag är mer bekväm nu än vad jag var förut. Men jag har samma ideologi, avslutar Alma Sibrian.

Text: Maria Carlsson
Foto: Olof Ohlsson