Ingen vill prata om vinsten


Barnwebb

Efter riskkapitalbolagens intåg på skolmarknaden har debatten om vinstnivån i mindre skolor och förskolor kommit i skymundan. Men många av dessa har gjort sina ägare till mångmiljonärer på några år. Som lilla Labanskolan  i Uppsala som på fem år gjort en vinst på 21 miljoner kronor.

 

Att göra vinst på förskolebarn och ungdomars utbildning och fostran har varit problematiskt för alla inblandade allt sedan starten. För Social-demokraterna och Miljöpartiet – som svängt lite hit och dit genom åren beroenden på opinionen – för de borgerliga partierna och för skolbolagsdirektörer som fått allt svårare att för medborgarna visa på fördelarna med den så kallade valfrihetsrevolutionen inom skolan.
Efter att som skolreporter följt utvecklingen från de första Pysslingenförskolorna till riskkapitalbolagens framväxt och intervjuat många nya skolföretagare framkommer ett tydligt mönster: ingen vill tala om vinst.

 

Vinster, inget man vill skylta med
Företagare i andra branscher är ofta stolta när de går med vinst. De sätter gärna upp diplom på väggarna från ratinginstitut som visar soliditet och vinstmarginaler. Men under alla år har jag inte mött någon ägare till förskolor eller skolor som inte vridit sig besvärat när frågan om företagets vinst förts på tal.

 

En av de allra första skolbolagsdirektörer som jag intervjuade var Jan-Åke Ahlström som startade Utvecklingspedagogik AB 1993. Jan-Åke var ursprungligen slöjd­lärare och avancerade inom särskolan, som på den tiden hade landstingen som huvudman. Det här var i början av det som den borgerliga regeringen kallade val­frihets­revolution. För att få fart på revolutionen knoppades förskolor och skolor av till rektorer och förskole­chefer. Oftast billigt, långt under marknadsvärdet. Många helt nystartade företag kunde därför gå med höga vinster redan första verksamhetsåret. Det hände att första årets vinst var högre än vad de fått betala för hela skolföretaget.
Jan-Åke Ahlström tog chansen och övertog särskolan i Sollentuna. På frågan om den höga vinsten redan från starten ville Jan-Åke knappt tillstå att det var någon egentlig vinst. Den såg han främst som en buffert om något oförutsett skulle inträffa, om någon lärare skulle bli sjuk.

 

Sedan dess har företaget haft drygt 20 vinstrika år. Bara under åren 2011 till 2013 har Utvecklingspedagogik Sverige AB haft en sammanlagd vinst på omkring 17 miljoner. Det här är en vinstnivå som har varit ganska konstant allt sedan starten och som tickat in år efter år. Så visst finns det en buffert i dag om en lärare skulle bli sjuk. Mycket av pengarna har i dag samlats i det bolag som kort och gott heter Jan-Åke Ahlström AB. Här finns tillgångar på drygt 75 miljoner och mycket lite skulder. Skolverksamheten fortsätter i Utvecklingspedagogik AB där sönerna i dag är VD och vice VD.

 

Vinstnivå på topp
Det är främst riskkapitalbolagen som fått klä skott för vinstjakt. Men många mindre skolföretag har en vinstnivå som inte ens riskkapitalbolagen kan drömma om.
Jag ska återkomma till de riktigt vinst­rika företagen, men först en liten återblick om hur en alldeles unik skolmarknad kunnat växa fram i Sverige på bara 20 år. Mellan 1998 och 2012 har den skattefinansierade välfärden som drivs i privat regi ökat från 7 till 17 procent och omfattade 2012 över 100 miljarder.
Privatiseringsvågen startades 1992 av regeringen Bildt. Kom­munerna blev då tvungna att betala skolpeng till privata företag som ville starta en skola. När Socialdemokraterna återtog makten 1996 så skärptes reglerna, men samtidigt höjdes skolpengen från 85 procent – av vad en elev i den kommunala skolan kostar – till 100 procent.

 

Nu dyker riskkapitalbolagen upp
Drygt tio år dröjde det innan det första riskkapitalbolaget trädde in på skolmarknaden. Det var danska Axcel som köpte upp den vinstrika JB-koncernen. Det här var en tid när riskkapitalbolagen letade nya marknader. Efter finanskrisen fanns det många billiga företag som var öppna för uppköp. Riskkapitalbolagen köpte upp företag, sparkade personal, höjde vinsterna och sålde dem vidare efter några år.

 

När det blev svårare att hitta företag att köpa upp så vände sig riskkapitalbolagen mot välfärdsmarknaden. Affärsmodellen är att bara gå in med en mycket liten andel egna pengar. Lånade pengar ger en mycket högre utväxling på det satsade kapitalet när företagen säljs vidare. Nackdelen är att skolor som blir uppköpta blir sårbara eftersom belåningsgraden blir mycket hög. Belåningsgraden för Academedia – den i särklass största skolkoncernen – som ägs av riskapitalbolaget EQT, är 130 procent. Det är cirka tre gånger så hög belåningsgrad som företagen på Stockholmsbörsen har.
Under 2012 tilltog kritiken mot riskkapitalbolagens strategi att gå in i välfärdsbolag och skolor med siktet att snabbt sälja dem vidare. Den framtid som målats upp när Bildtregeringen startade sin välfärdsrevolution visade allt större sprickor. Privata förskolor och skolor skulle få nya pedagogiska modeller att blomstra och ge lärare och föräldrar små lokala alternativ till den allmänna skolan. Så blev inte fallet. Det blev framför allt aktiebolagsskolorna som ökade. I samma takt som valfrihetsrevolutionen brett ut har skolresultaten fallit som en sten. Skolverket har samtidigt konstaterat att ojämlikheten ökat.

 

En SOM-undersökning 2012 visade att 62 procent tyckte att det var en bra idé att förbjuda vinstutdelning i vård, skola och omsorg. Bara 16 procent tyckte att det var en dålig idé. De förändrade opinionsvindarna skakade även om borgerligheten. Jan Björklund och Fredrik Reinfeldt började tala om att införa regler som garanterade långsiktigt ägande, men mötte motstånd från bland annat Annie Lööf. På grund av oenigheten sköts Ägarprövningsutredningen upp till efter valet 2014.

 

Ytterligare en motgång för friskoleförespråkarna var JB-koncernens konkurs våren 2013, bara någon månad före skolavslutningarna. Skolinspektionen hade flera gånger riktat stark kritik mot kvalitén på många av koncernens 36 skolor.
De tidigare ägarna hade lämnat skolorna mycket förmögna. Enligt SVT:s dokumentär Skolfesten lyfte de 250 miljoner ur företaget innan det överläts till det danska riskkapitalbolaget Axcel. Till tidningen Dagens Industri säger konkursförvaltaren att JB Educations tidigare ägargrupp tjänat nästan en halv miljard.
I april i fjol valde Axcel att inte rädda skolan från konkurs och koncernen föll ihop som ett korthus och lämnade efter sig en miljard i obetalda räkningar och elever som stod utan skola.

 

Nästan 70 procent emot
En SOM-undersökning från 2014 visade att opinionsvindarna mot vinstuttag i välfärden nu hade ökat till nästan 70 procent.
Medan striden om riskkapitalisternas intåg på skolmarknaden pågick kunde många av de mindre företagen inom förskola och skola fortsätta att ha ännu högre vinstnivåer utan att det skapade någon större debatt. Jan-Åke Ahlströms särskola och skola för elever i behov av särskilt stöd fortsatte i såväl låg- som högkonjuktur att samla stora vinster på hög.
Att starta skolor för barn som behöver extra stöd innebär en möjlighet att göra mycket stora vinster. Om man ser till vinstnivån så är Utvecklingspedagogik AB inte ens en av de vinstrikaste skolorna.
Vanliga fristående aktiebolagsskolor har i allmänhet i betydligt lägre grad tillgång till speciallärare, specialpedagoger och skolpsykologer än offentligt drivna skolor.

 

Joacim Ramberg, doktorand i specialpedagogik vid Stockholms universitet, har undersökt tillgången på specialpedagoger och speciallärare på kommunala gymnasieskolor. Studien visar att i 90 procent av de kommunala gymnasieskolorna har eleverna tillgång till speciallärare eller specialpedagog, jämfört med bara drygt 30 procent i de fristående.
I vanliga skolor ligger ersättningen för att erbjuda specialpedagogiskt stöd ofta med i den allmänna elevpengen. När det gäller specialskolor så utgår särskilda medel. Ofta ser man att en del av detta stöd snarare hamnar hos skolans ägare än i extra resurser till eleverna.

 

Några exempel:
Labanskolan är en liten privatägd särskola i Uppsala som hade 14 elever när jag besökte skolan för drygt ett år sedan. De senaste fem åren har företaget gjort en sammanlagd vinst på drygt 21 miljoner kronor. Varje elev på skolan har alltså inneburit omkring 300 000 kronor per år i ren vinst.
Under 2010 delade bolaget ut sex miljoner från företaget, som då fortfarande hade två ägare. Från starten 1999 till och med 2013 hade företaget sammanlagt dragit in nästan 35 miljoner kronor i vinst.
Av bolagsvinsten har ägaren Age Sanner Persson och den förre delägaren Annika Isaksson sedan starten delat ut nästan tio miljoner kronor till sig själva i aktieutdelning.

 

Labanskolan har även varit frikostig med pensionsavsättningar. Fram till och med 2010 hade företaget avsatt nästan 8,5 miljoner i pension till ägarna.
Vid reportaget på Labanskolan frågade jag ägaren om hon förstod att företagets höga vinster kunde ifrågasättas.
– Det är okej om verksamheten får det den ska ha och om föräldrarna är nöjda, sa Age Sanner Persson.

 

För några år sedan köpte hon ut den andra delägaren. Köpesumman är hemlig. Hon säger sig inte bry sig om utomståendes synpunkter på skolans höga vinster, utan framhåller att det viktiga är verksamhetens kvalitet, som hon menar inte påverkas av vinstuttagen.
– Jag har inte startat skolan för vinsternas skull. Det har bara blivit så, menar hon.

Tomas Hjelström är ekonomie doktor vid Handelshögskolan i Stockholm och specialiserad på företagsvärdering och redovisningsfrågor. Han säger att Labanskolans vinstnivå är hög, men att det inte är ovanligt med mycket lönsamma företag inom den sektor som delvis har privatiserats. Hans uppskattning är att ett företag som Labanskolan kan säljas för 20-25 miljoner kronor.

 

Magitaskolan i Liljeholmen är en resursskola som vänder sig till barn med bland annat neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och har ett trettiotal elever. Skolan har under flera år haft vinstmarginaler på omkring 70 procent. Av varje hundralapp som kommit in i företaget har 70 kronor alltså varit vinst – bara 30 kronor har använts till barnens verksamhet. Ägarna plockade under 2013 ut nästan 17 miljoner i aktieutdelning, innan de sålde företaget för en okänd summa. I december hotade Skolinspektionen med att stänga skolan om inte en rad allvarliga brister åtgärdades. Eleverna får bland annat inte rätt stöd och det finns inga specialpedagoger. Eftersom skolans profil är just specialpedagogik är denna brist särskilt allvarlig, menar Skolinspektionen.

 

Skolan ägs i dag av Team Olivia, som köpte Magitaskolan av Margareta Melander och Bengt Eckerrot under 2013. Skolans rektor menar att kritiken om vinstuttagen borde riktas mot dem.
Men en blick på den senaste årsredovisningen visar att vinstnivån fortfarande är mycket hög. Vinstmarginalen har visserligen sjunkit under andra halvan av 2013 – då Olivia tog över Magitaskolan – men den var fortfarande på drygt 40 procent. Vinsten var på nästan 2, 7 miljoner kronor under den del av året då Olivia drivit skolan. Och Skolverkets kritik riktar sig mot hur verksamheten ser ut i slutet av 2014.
Att Team Olivia inte har något emot att tjäna mycket pengar på ungdomar med Aspergers syndom visar ett annat företag i koncernen. Viljan Asperger Centrum hade en vinst på drygt sex miljoner och en vinstmarginal på 25 procent under 2013.

 

Led brist på det mesta
Kristinaskolan i Täby vänder sig till barn med autismspektrumstörning. För några år sedan konstaterade Skolinspektionen att Kristinaskolan led brist på det mesta. I en mycket lång rapport konstaterades att lärare var obehöriga, att det var oklart vem som var rektor och till och med vilka elever som gick på skolan.
Ett par veckor efter Skolinspektionens besök tömdes bolaget på pengar, nästan 10,5 miljoner. Pengarna har ägaren Ove Åstrand samlat i Foped AB, där även hans hustru Berit Åstrand sitter i styrelsen. Hon har varit rektor för Kristinaskolan genom åren. Sedan 2006 har en femtedel av omsättningen – totalt 31 miljoner kronor – gått till aktieutdelningar och koncernbidrag. Under 2013 fanns omkring 27 miljoner överförda till Foped AB och nästan inga skulder.

 

Skolan ska enligt uppgift fått nya ägare i fjol, men Skolinspektionen konstaterade att Kristinaskolan för bara drygt ett halvår sedan hade allvarliga brister som måste åtgärdas.
En annan skola med specialpedagogisk inriktning är Move och Walk i Sverige AB som driver särskola. Vinstmarginalen var nästan 40 procent och vinsten efter finansnetto var drygt 3,5 miljoner 2013.
Aspdammskolan AB i Stockholm, vänder sig till elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Skolan har 2011 till 2013 haft rörelsemarginaler på mellan 27 till 40 procent. Före­tagets resultat före finansnetto var 2012 nästan 2,7 miljoner på en omsättning på drygt 6,8 miljoner kronor. Det fanns då sju anställda enligt årsredovisningen, vilket innebar att varje anställd drog in en vinst till företaget på drygt 380 000 kronor.

 

Det startade med förskolan
Men även vanliga förskolor kan vara mycket lönsamma för sina ägare. Stora ekonomiska klipp gjorde de chefer inom förskolor som i starten fick ta över kommunala förskolor.

 

De fristående förskolorna har under senare år i debatten om vinster hamnat lite i skuggan av skolorna – trots att det var i förskolan som valfrihetsrevolutionen startade. Kanske beror detta på att det inte på samma sätt framgår om förskoleföretagen uppfyller det de lovat.
När det gäller skolor kan föräldrar åtminstone delvis jämföra kvalitet på olika skolor. Men förskolans läroplan är mind­re detaljerade och det finns inga direkta mål som eleverna ska uppfylla.

 

Liksom i skolan är det personalkostnader som är den stora kostnaden. Privata förskolor – liksom skolor – har generellt både lägre personaltäthet och färre med lärarutbildning. En annan större kostnad i förskolan är mat och förbrukningsartiklar som blöjor.

 

Det kan vara svårt att som förälder värdera vikten av personaltäthet och utbildade förskollärare. Men ingen förälder tolererar att deras barn får bristfällig mat eller att barnen får gå i blöta blöjor.

 

Det var möjligtvis därför upprördheten blev stor när Uppdrag granskning i fjol avslöjade en rad missförhållanden vid Hälsans förskola i Stockholm. I reportaget framkom att det i budgeten bara fanns nio kronor per dag och barn till mat, att det knappt fanns några leksaker och det sparades in på blöjor. Ibland fick barnen vatten och knäckebröd till frukost. En rad anmälningar kom in till stadens inspektörer. Grundare och styrelseordförande är Bijan Fahimi som har suttit i styrelsen för Folkpartiet, Almega och Svenskt Näringsliv.
I en artikel i Dagens Samhälle berättar företagets VD att de gått med cirka sju miljoner i vinst efter skatt sedan starten. Men inget annat hände efter kritiken än att ägarna fick förnyat förtroende och förlängda kontrakt. Det är mycket ovanligt att förskolor eller skolor stängs trots uppenbara brister. Företagen kan ofta strunta i påpekanden utan att något händer eller skriva att man är på väg att ändra det som man fått kritik för.

 

Som på många andra orter i landet så ville allianspartierna i Stockholm skynda på privatiseringen genom avknoppning av förskolor. Till exempel fick förskolechefen i Årsta – Lena Ström – ta över fyra förskolor för drygt 600 000 kronor. Första verksamhetsåret gjorde förskolan – Kulturkrabaten AB – en vinst på 3 228 000 kronor. Lena Ström tog samma år ut 3  200 000 i vinst, gav sig själv en lön på en halv miljon samt avsatte 900  000 i pensionsavsättningar och styrelsearvoden. Under åren 2008 till 2013 har vinsten per år varit mellan cirka två miljoner till drygt 5, 5 miljoner. Den sammanlagda vinsten under dessa år är cirka 20 miljoner kronor. Ända sedan övertagandet 2008 har föräldrar anmält fel och brister i verksamheten och stadens inspektörer har flera gånger beslutat om förelägganden och varningar.

 

Man ”väljer” den som finns ledig
Maria, som heter något annat, har haft sitt barn på en av Kulturkrabatens förskolor. När hon och hennes man flyttade till Stockholm var Kulturkrabaten enda förskolan där det fanns en ledig plats.
– Så är det nog för många föräldrar. Det är inte frågan om att välja och vraka, man tar den förskoleplats som finns ledig, säger hon.
Hon besökte förskolan och försökte få reda på vilken pedagogik de använde. Hon hade svårt att få svar på sina frågor samtidigt som de försäkrade att de följde läroplanen.

 

Hennes barn är tryggt och glad till sin natur så hon var egentligen aldrig orolig för barnets utveckling.
– Men det var mycket svårt att framföra synpunkter. På föräldramötena var personalen passiv. De hänvisade till ledningen. Samtidigt fick vi aldrig träffa ägaren – Lena Ström. Hon gjorde sig osynlig.
Inte ens när det stormade som värst informerades föräldrarna. När förskolan fick svidande kritik efter en inspektion och massmedia samtidigt redovisade miljonvinster var det ingen som kunde berätta vad som pågick. Det ledde till att hon tyckte synd om personalen. Hon förstod att de saknade makt att påverka något i sin vardag. Hon såg att många mådde dåligt.
Det var smutsig, slitet och stökigt på förskolan. Föräldrar förstod inte hur det gick ihop med företagets höga vinster. Hon tror få föräldrar klarar att sätta sig in i förskolans bokslut innan de väljer förskoleplats, de studerar det nöjdindex som finns på Stockholms stads hemsida.

– Men många kan ändå inte välja, de är i akut behov av en förskoleplats, säger Maria som i dag är mycket nöjd med sin nya förskoleplats i en kommunal förskola.
Text & foto: Hasse Hedström

 

Det finns många fler förskolor bara i stockholmsområdet som gjort sina ägare till mångmiljonärer på några år. Här ett axplock:

Upptäckarna AB I Älvsjö, sålde Stockholm fyra förskolor för 805  000 kronor till två förskolechefer som startade Upptäckarna AB. Fram till 2012 har de två ägarna plockat ut 9 miljoner av de 16,9 miljoner som företaget haft i vinst.

 

Förskolan Fyrtornet Förskolan Fyrtornet i Kista har under sex år fram till och med 2013 gjort en sammanlagt vinst på cirka 20 miljoner kronor. De senaste tre åren har företaget varje år levererat en stadig vinst på omkring 3,5 miljoner kronor. Vinstmarginalen på 25 procent innebär alltså att var fjärde skattekrona som kommer in i företaget är vinst.

 

Förskolan Kul AB Ägarna till Förskolan Kul AB kan skratta hela vägen till banken. De tre åren 2011 till 2013 låg vinstmarginalen på mellan 14 till drygt 30 procent. Den sammanlagda vinsten sedan starten är cirka 15 miljoner. Excolere AB Excolere AB bedriver förskolor i Fittja, Hässelby och Bredäng om sammanlagt cirka 100 barn. Företaget är mycket lönsamt med en vinstmarginal på omkring 30 procent under åren 2011–13. Sammanlagd vinst dessa tre år blev nästan 7 miljoner.

Förskolan Solåsen AB Förskolan som ligger i Kista har bara åtta anställda och en omsättning på omkring 5 miljoner. Vinstnivån har legat stadigt på omkring en miljon per år 2011–13. VD-lönen har legat på 750 000–800 000 kronor per år och drygt 1,3 miljoner har delats ut som vinst under perioden.

 

 

Förskolan Drömmarnas gård Förskolan Drömmarnas gård i Hjulsta. På en omsättning på cirka 9 miljoner 2011–13 var 2,3 miljoner vinst, en vinstmarginal på omkring 25 procent.

 

Förskolan Vetenskaparna AB Startade 2013. På första årets omsättning på drygt fyra miljoner var vinsten drygt 900 000. En vinstmarginal på drygt 30 procent. De två aktieägarna beslutade också om en aktieutdelning på 200000 kronor.

 

Hasse Hedström