Här kan du läsa hela Lars Ohlys tal från demonstrationerna i Alingsås och Göteborg.
Lars Ohly, Första maj 2009
Alingsås och Göteborg
Obs! Talade ordet gäller!
Friheten finns inte
Men frihet finns
frihet att inse
det nödvändiga
frihet att förhålla sig
till det nödvändiga
frihet att undgå
det onödiga
Dröm inte om Friheten
Använd
din frihet
Ingrid Sjöstrand
Kamrater, första maj-firare,
Det är kris i kapitalismen. En kris som högerpolitiker har förvärrat genom marknadsfundamentalism och avregleringsiver. Över hela världen står nyliberalerna vid skampålen. De är ansvariga för att krisen förvärrats och blivit svårare att hantera.
Genom avregleringar av finansmarknader har kortsiktighet och vinstmaximering belönats på bekostnad av långsiktighet och samhällsnytta. Genom avregleringar av samhällsnyttiga verksamheter och nya pensionssystem har allt större del av våra gemensamma resurser använts till spekulation i stället för till investeringar.
Den förhärskande ekonomisk-politiska doktrinen sedan 1980-talet har varit teorin om kapitalismens självreglerande förmåga. Penningpolitiken skall enligt dessa dogmer skötas av en från demokratin oberoende riksbank och finanspolitiken skall omgärdas av ett tvingande regelverk som begränsar politikens handlingsutrymme. Man har alltså avreglerat marknaden och satt grimma på demokratin. Detta är nyliberalismens kärna - att överlåta åt starka kapitalintressen att fatta beslut medan folkvalda tvingas stå vid sidan av och betrakta.
För några har detta inneburit ofattbar rikedom. Men det är metallarna i fordonsindustrin och undersköterskorna på äldreboendet som får betala för den ekonomiska elitens rofferi. Det är vanliga medborgare som förlorar jobben när direktörernas guldkantade pensionsavtal träder i kraft.
En orsak till krisens omfattning är att den gemensamma sektorn minskat som andel av ekonomin. Särskilt tydligt är detta i USA där välfärdsektorn är minimal. Ett system som finansierar sjukvård och övriga välfärdstjänster med privata försäkringar leder till stora orättvisor och skapar utrymme för enorm spekulation.
En stor och robust välfärdsektor är ett skydd mot spekulativt slöseri. Att den dessutom och som huvuduppgift garanterar människor rättvisa livsvillkor ger stabilitet och långsiktighet. Lärare och byggjobbare ska känna tryggheten med att den som blir sjuk och arbetslös kan ägna sig åt att komma tillbaka i arbete i stället för att behöva ägna all energi åt att överleva. Vänsterpolitik gör skillnad.
En stor andel hyresrätter är också en stabiliserande faktor i ett samhälle samtidigt som rörligheten på arbetsmarknaden ökar. Luftvärden blir inte till bubblor i ekonomin med hyresrätten som grund. Vänsterpolitik gör skillnad.
Vi behöver ett utbildningssystem och en offentlig kultursektor som gör människor bildade och bättre rustade att möta framtidens arbetsmarknad. Vi behöver en större del långsiktigt ägande och demokratisk styrning. Därför måste planerna på utförsäljning av SBAB och Nordea avbrytas, avregleringen av Apoteken avbrytas och SJ:s monopol på stomnätet behållas. Vänsterpolitik gör skillnad.
Vi vill ha ett nytt pensionssystem som inte bygger på spekulation och som inte gör pensionerna beroende av börsutvecklingen. Nu har de fyra högerpartierna tillsammans med socialdemokraterna beslutat att pensionerna ska sänkas med lite mindre 2010 än vad deras pensionssystem skulle innebära. Å andra sidan sänks pensionerna mer 2011 och 2012.
Detta är pensionssystemets haveri. Att fattiga pensionärer som dessutom betalar mer i skatt än vanliga löntagare nu ska få sänkt pension visar vilken usel överenskommelse socialdemokraterna och de borgerliga ingick. Vi behöver ett nytt hållbart pensionssystem som garanterar alla en värdig ålderdom! Vänsterpolitik gör skillnad.
I Island har en bylting genomförts. Bylting är isländska för revolution. Den nyliberala regeringen tvingades bort genom starka folkliga protester mot avregleringen av bankväsendet och de oansvariga lån som affärsbankerna gett utan säkerheter. I valet i lördags vann Vänsterpartiets systerparti, Vänstergröna, en stor framgång i Alltingsvalet tillsammans med socialdemokraterna.
En av parollerna i valkampanjen har varit "Låt inte dem som förvärrat krisen ta ansvar för att städa upp efter sina egna misslyckanden". Samma sak kan sägas i Sverige: Låt inte dem som stått för nyliberal marknadsfundamentalism vara dem som styr Sverige i framtiden! Vi behöver en bylting också i Sverige! En ny majoritet för rättvisa, solidaritet och hållbarhet.
Första maj-firare,
Högerregeringen försöker inbilla oss att det är ansvarsfull ekonomisk politik att rulla tummarna i stället för att bekämpa arbetslösheten. Det är nonsens. Vi har en regering som lyssnar på varje lobbygrupp som vill ha sänkt skatt, vi har en regering som genomför lånefinansierade skattesänkningar för de redan rikaste, vi har en regering som gett den rikaste tiondelen 40 % av skattesänkningarna. Det är ansvarslöst både för att det ökar orättvisorna och för att det leder till nedskärningar i välfärden.
Nu behövs en kraftsamling mot arbetslösheten. Det håller inte att bromsa i uppförsbacke. Det är ansvarslöst att låtsas som om inget kan göras. Det är ansvarslöst att se på när uppsägningar sker av lärare, sjuksköterskor, undersköterskor, förskollärare. Det är ansvarslöst att inte göra allt för att öka sysselsättningen och minska arbetslösheten.
Att ta bort förmögenhetsskatten och sänka skatten för de högst avlönade ger ingen eller liten effekt på efterfrågan av varor och tjänster. De redan rika använder i stället de pengar som högeralliansen så generöst kastar efter dem till att spara eller spekulera.
Men dessa skattesänkningar har också betalats av arbetslösa, sjuka, pensionärer och studerande. Antalet barn som växer upp i fattigdom har ökat. Antalet människor som tvingas söka försörjningsstöd har exploderat. 600 000 människor har lämnat A-kassan och står utan ett bra försäkringsskydd när varslen nu ökar.
Högerns Sverige är ett land där fattigdomen ökar och klyftorna mellan rika och fattiga växer. Inkomstskillnaderna i Sverige har aldrig varit större sedan SCB började mäta dem för drygt trettio år sedan.
Rättvisa är produktivt. Därför behövs en radikal omfördelning från rika till fattiga, från män till kvinnor. Vi behöver bättre villkor för pensionärer, arbetslösa, sjuka och studeranden. Då kommer pengarna direkt att gå in i ekonomin i form av efterfrågan av varor och tjänster som ska produceras, transporteras och försäljas. Rättvisa skapar jobb!
Och det är vår viktigaste uppgift just nu: Att forma en politik för fler jobb. Vi måste få fart på bygg- och anläggningssektorn genom att tidigarelägga investeringar i järnvägar och förnybar energi. Nu är tid att ställa om till mer klimatsmarta lösningar. Vi måste stimulera byggandet av hyresrätter så att vi bygger bort bostadsbristen i fler än hälften av landets kommuner. Vi behöver en stimulans för energieffektiviseringar och upprustning också av flerfamiljshus.
Vi måste möta krisen i välfärden med en offensiv politik som inte bara ser till att behålla de anställda inom vård, skola, kultur och omsorg. Vi måste också anställa fler för att möta behoven av mindre antal elever i varje klass, fler undersköterskor i äldreomsorgen och mindre barngrupper på dagis.
En lärare som får behålla sitt jobb kan fortsätta konsumera, bidra till att hjulen snurrar och utför samtidigt ett för samhället viktigt och nödvändigt jobb. En direktör som får sänkt skatt ökar istället sitt sparande, och får inte fart på ekonomin utan ökar bara klyftorna. Reinfeldt väljer skattesänkningar för direktören istället för fler lärare i skolan.
Regeringen predikar ett hopplöshetens evangelium i dessa kristider. Regeringen verkar ha gett upp. Jag har ett budskap till Fredrik Reinfeldt: Om inte ni vill regera landet finns det tre rödgröna partier som står redo att ta över landet redan imorgon. Med en vänsterpolitik som gör skillnad.
Vi vet att arbetslöshet inte är gratis. Det kostar i mänskliga tragedier såväl som i minskad tillväxt. Det som gör oss rikare är sysselsättning, utbildning och produktion. Att investera gör oss inte fattigare - tvärtom!
Vi vet också att arbetslösheten bidrar till att omfördela makt och inkomster i samhället från de lågavlönade till de redan rika. Med hög arbetslöshet tvingas fackföreningsrörelsen till lönesänkningsavtal samtidigt som aktieägarna ser till att sko sig även i dåliga tider. Och fartblinda direktörer har helt tappat verklighetsförankringen när de kräver löneökningar, bonusar och pensionsavtal som inte har något med arbetsinsatsen att göra.
Hela bonusdebatten är märklig i sig. Människor anställs väl för att de har rätt kompetens och för att arbetsgivaren tror att den personen kommer att göra sitt bästa på jobbet? Det är väl rimligt att kräva.
Men det finns en liten grupp av extremt högavlönade män som inte nöjer sig med lönen för att göra sitt bästa. De behöver en extra morot också, en liten fin bonus. Men visst måste det vara en felrekrytering om man anställer någon som inte gör sitt bästa för den lön han får - det borde väl vara grund för avsked? Så säg upp de högavlönade direktörerna, anställ folk som gör sitt bästa för att förtjäna sin lön! Och det finns oerhört många som gör det - i princip alla andra!
Direktörernas bonussystem är faktiskt ganska lika min blindtarm som jag tog bort för ett par veckor sen: De är onödiga, smärtsamma och borde opereras bort snarast möjligt.
Att Maud Olofsson tjänar 138 500 kr i månaden är förstås uppseendeväckande. Men det är faktiskt ett mindre problem i ett centerparti som domineras av Stureplanstänkande och den girighet som präglar överklassens miljöer.
Det är ett mycket större problem när företrädare för arbetarrörelsen och vänstern jämför sig med direktörerna i näringslivet och banker.
Arbetarrörelsens företrädare måste veta vilka de företräder. Vi ska vara stolta över att företräda undersköterskor och transportarbetare.
Men då kan vi inte stillatigande acceptera att riksdagsledamöter och ministrar tjänar hur mycket som helst. Vi kan inte acceptera att företrädare för arbetarrörelsen tycker det är rimligt med miljonlöner.
Vi i Vänsterpartiet har flera gånger föreslagit att riksdagsledamöternas arvoden ska sänkas till 41 000 kronor per månad. Det tror jag de flesta skulle kunna svälta sig fram på. Det innebär en lönesänkning med 13 500 kronor i månaden. Tyvärr har vi inte fått med oss de andra partierna på en sådan sänkning.
EU-kommissionären Margot Wallström har tjänat 25 miljoner kronor under sin tid som tjänsteman inom EU och kan se fram emot 22 miljoner i pension - trots att hon borde ha femton år kvar till pensionsåldern. Slutsatsen av detta borde bli att vi dels tar avstånd från en union där sådana löner ses som rimliga för topptjänstemän, dels att vi kräver att våra företrädare aktivt motarbetar dessa fantasilöner.
Nu har socialdemokrater och borgare röstat igenom nya löner och villkor för EU-parlamentariker som innebär att de kommer att få ut motsvarande 145 000 kronor i månaden - efter skatt. En EU-parlamentariker kommer att tjäna lika mycket som tio vårdbiträden. Det är helt orimligt!
Den sjunde juni har vi alla möjligheten att bestämma vilka vi ska skicka till EU-parlamentet de närmaste fem åren. Ska vi skicka dit folk som tycker det är helt rimligt att tjäna 145 000 skattefritt i månaden och får generösa pensionsvillkor dessutom? Eller ska vi skicka dit Eva Britt Svensson?
Vänsterpartiets EU-parlamentariker Eva-Britt Svensson tycker att hon tjänar för mycket redan innan den enorma lönehöjningen. Därför skänker hon mer än en halv miljon kronor per år till vänsterpartiets EU-kritiska arbete, till kvinnojourer, miljöorganisationer och solidaritetsgrupper.
År efter år fortsätter Eva-Britt att leva som en vanlig löntagare och vägrar bli en del av en ekonomisk och politisk elit som helt tappar förankringen i vanliga människors vardag. Eva-Britt är ett föredöme för alla förtroendevalda och företrädare inom arbetarrörelsen. Jag är stolt över att hon står först på vår lista till EU-parlamentsvalet!
Men mötesdeltagare,
Det är inte bara för att Eva-Britt är en utmärkt person som ni ska rösta på Vänsterpartiet i valet sjunde juni. Hon - och alla andra på vår lista - står för den bästa politiken också.
I EU-parlamentet behövs det folk som törs säga ifrån och inte accepterar diktat från EU-byråkratin. Där behövs personer som granskar EU med kritiska vänsterögon i stället för att lägga sig platt som de EU-positiva ja-sägarna oftast gör. Vi får inte överlåta åt EU-entusiasterna att vara dem som företräder svenska arbetare och tjänstemän i EU. Bara döda fiskar flyter med strömmen. Vänsterpolitik gör skillnad också i EU.
Marknaden är EU:s allt. I fördraget, EU:s grundlag, är frihet för kapitalet och företagens vinstintressen överordnade fackliga och sociala rättigheter, miljö och folkhälsa. Det såg vi i praktiken då EU:s domstol ansåg att Byggnads stridsåtgärder för att försvara kollektivavtalen i Vaxholm stred mot företagens rätt att tillhandahålla tjänster.
Nu måste allt göras för att stärka de fackliga rättigheterna. Vi kämpar för fackliga rättigheter och för den svenska kollektivavtalsmodellen. Vi vill samarbeta med vänsterkrafter och fackföreningar i hela Europa för att bekämpa social dumpning och stärka löntagarnas rättigheter.
Vi vänsterpartister måste ta ett särskilt ansvar i kampen mot mer övervakning, kontroll och jakt på enskilda Internetanvändare. Bejaka nya möjligheter att sprida kultur och ta det som utgångspunkt för ett bra ersättningssystem till upphovsrättsinnehavare i stället.
EU borde kunna vara en bra arena för miljö- och klimatpolitik. Men även här sätter marknadens dominans käppar i hjulet. Under de senaste åren 5-6 åren har EU:s domstol dömt 19 gånger i fall rörande miljö eller folkhälsa. I alla dessa fall har domstolen dömt till marknaden fördel och miljöns nackdel.
Vi måste radikalisera miljöpolitiken så att vi kan rädda klimatet.
Vi prioriterar klimatfrågan både nationellt och internationellt. Vi kommer att arbeta hårt för att en omställning genomförs till hållbar produktion, konsumtion och för en ny transport- och energipolitik.
EU är ett gubbvälde med gubbiga värderingar. Nu vill EU bestämma över föräldraförsäkringen - eller mammaledigheten som den med självklarhet kallas inom EU. Om det förslaget skulle gå igenom betyder det för svensk del att mammorna tvingas vara hemma mer med barnen och papporna mindre. EU vill också harmonisera skilsmässoreglerna, vilket riskerar att föra jämställdheten tillbaka till femtiotalet.
Vi arbetar för jämställdhet och mot diskriminering och förtryck. I samarbete med progressiva och feministiska krafter runtom Europa vill vi forma en politik som stärker jämställdheten och bygger ut välfärden. Det handlar om makt, lön, rätten till sin egen kropp och friheten att kunna fatta sina egna livsval.
EU ska inte lägga sig i medlemsländernas välfärdspolitik. Förslag som hotar finansieringen av sjukvården måste dras tillbaka liksom idén om att välfärdstjänster ska betraktas som en vara vilken som helst.
Vi i Vänsterpartiet ser samarbete mellan människor och stater som en förutsättning för en fredlig och demokratisk utveckling. Men EU lever inte upp till de krav på folklig förankring, demokratisk styrning och öppenhet som måste genomsyra varje internationellt samarbete.
Det finns inget folkligt stöd för att bygga en europeisk superstat.
Så länge Sverige är med i EU gör vi vad vi kan för att påverka. Men vi röstar också emot varje förslag som ökar EU:s makt. Det behövs fler kritiska vänsterröster i EU-parlamentet!
Demonstranter,
Få saker har så stor betydelse för framtidens samhällsutveckling som att kunskapsnivån höjs. Detta har politiker insett ända sedan den svenska folkskolan infördes 1842. Då stod storbönder och patroner för motståndet till utbildning för alla. "Min dräng behöver inte kunna läsa, för det finns ingen instruktion som man måste läsa för att lära sig mjölka", kunde det låta.
Dagens motsvarighet till dessa kunskapens fiender är utbildningsminister Jan Björklund. Han pratar om kunskap men gör allt för att sortera bort arbetarklassens barn tidigare. Han drar ner på Komvux, som varit möjligheten för dem som av olika skäl inte lyckats i grundskolan eller gymnasiet. Han tar bort regeln som gjorde arbetslivserfarenhet till en merit vid högskolestudier. Och nu sänker han kunskapskraven i gymnasieskolan.
Björklund är en huligan i skolpolitiken. Hans vanligaste argument mot politiska motståndare är att bemöta deras argument med att det är trams. Men hans politik talar sitt tydiga språk. Björklund verkar tro att skolans främsta uppgift är att leverera arbetskraft till företagen. Det är en oerhört snäv kunskapssyn.
Vi vill att skolan ska ge alla barn och ungdomar kunskap att vara med och styra samhället. Både vi och Björklund vet att kunskap är makt, skillnaden är att vi vill att alla ska ha möjlighet att utöva denna makt.
Dessutom lever Björklund kvar i gamla föreställningar om hur arbetsmarknaden kommer att se ut i framtiden. Han tycks tro att elektriker, undersköterskor och frisörer behöver mindre kunskap i engelska, svenska och matematik i framtiden. Det är ju precis tvärtom! Kunskapskraven ökar i samtliga branscher och samtliga yrken. Och ska vi möta den internationella konkurrensen måste utbildningsnivån öka för alla.
Björklund är också valfrihetens dödgrävare. Med lägre kunskapsnivå minskar valmöjligheterna för den som vill byta spår eller tvingas hitta nya banor i livet. Den som en gång valt ett yrkesinriktat program med ambitionen att senare läsa vidare ska möta hinder och problem och stoppas.
Folkpartiets skolpolitik består av betygssortering, elitklasser, nedskärningar inom vuxenutbildningen och svartmålning av lärare och elever. Allt för att slippa diskutera resursbristerna i grundskola och gymnasium samt privatskolornas utträngande av en bra utbildning för alla. Björklund låtsas prata kunskap men är egentligen rädd för ett samhälle som skapar jämlika och rättvisa villkor mellan människor.
Nu behövs ett kunskapslyft i det svenska samhället. Nu måste det vara slut på sveket mot de ungdomar som Björklund vill sortera bort. Nu är det dags för en radikal skolpolitik för att utjämna klasskillnader, segregation och orättvisor. Vänsterpolitik gör skillnad.
Kamrater, internationalister,
Första maj är den internationella arbetarrörelsens högtidsdag. Vi kämpar inte bara för rättvisa i Sverige, vi är en del av den kamp som pågår världen över för frigörelse och mot förtryck.
I Mellanöstern har nu Israel ockuperat Palestinskt territorium i 42 år. I mer än sextio år har palestinska flyktingar hindrats att återvända till sina hem och bostäder. Västbanken är ett uppdelat land där palestinier förhindras att färdas fritt. Skammens mur som Israel uppfört långt in på palestinskt land hindrar effektivt all normalitet i ett sargat land som också plågas av illegala bosättningar och dagliga trakasserier. Och till detta kommer direkta krigshandlingar och blockaden mot befolkningen i Gaza.
Vår första maj-insamling går i år till Ship to Gaza. Tanken är att fylla ett fartyg med leksaker och böcker till barnen i Gaza. Ship to Gaza är en partipolitiskt och religiöst obunden sammanslutning av personer och organisationer och står på en bred politisk bas av fackföreningar, solidaritetsrörelser, kulturföreningar och religiösa samfund.
Det behövs en stor summa pengar för att projektet ska bli verklighet. Jag vill därför uppmana alla att lägga ett rejält bidrag i bössorna. Vi får aldrig acceptera Israels blockad, ockupation och förtryck. En rättvis fred i Mellanöstern innebär att ett självständigt, fritt och demokratiskt Palestina tillåts leva sida vid sida med Israel.
Det viktigaste arbetet för förändring sker aldrig i de fina salongerna och parlamenten. Det viktigaste förändringsarbetet sker på arbetsplatser, i bostadsområden, på gator och torg, bland människor. Nu måste vi mobilisera för att skapa hopp och framtidstro efter högerregeringens nyliberala härjningar. Vi behöver ett brett folkligt stöd för en rödgrön framtid. En valseger ska inte bara innebära ett regeringsskifte, det ska också bana väg för en ny politik - där välfärden, rättvisan och miljön står i centrum. Vi vill ha en vänsterpolitik som gör skillnad.
Och om det känns motigt ibland kanske vi alla kan finna lite tröst i Ingrid Sjöstrands ord:
På stigar
går man aldrig
riktigt ensam
Fötterna har sällskap med
alla steg
som stigit
stigen fram
Leve första maj! Leve solidariteten och rättvisan!
