Vänsterpartiet 
Sverige hade inte varit den industrination vi är idag utan järnvägen. Det som började som ett lapptäcke av privata banor omvandlas fram till 1950-talet till SJ, med omkring 70 000 anställda och ett nät av banor som sträckte sig till de mest avlägsna orter. Inför förstatligandet av järnvägen var fanns en stor enighet om att den fria konkurrensen på spåren vid sidan av stambanorna var till nackdel för både näringsliv och allmänhet. Samma problem finns idag. Därför föreslår Vänsterpartiet att järnvägen återregleras.
Vänsterpartiet menar att en fungerande järnvägstrafik kräver ett sammanhållet system med gemensam planering. Dagens oreda på järnvägen är ett resultat av avsaknad av detta. Dessutom har anslagen för underhåll och investeringar varit alldeles för låga. För resenärer, sysselsättning, näringsliv och klimat blir avsaknaden av en helhetssyn och bristen på nödvändiga investeringar förödande.
För Vänsterpartiet handlar det inte om att drömma sig tillbaka till en tid som varit. Vi blickar framåt och har konkreta förslag för hur framtidens järnvägssystem bör organiseras. För att ta nödvändiga steg för och öka kapaciteten för resenärer och godstrafik vill vi:
Återreglera järnvägen. SJ ska återfå ensamrätten för kommersiell trafik på stambanorna. Det ökar utrymmet för SJ att bedriva trafik på sträckor som enskilt inte är lönsamma men är så i kombination med andra. Att privata operatörer, som idag, kan plocka russinen ur kakan på lönsamma sträckor motverkar förutsättningar för klimatsmart resande i andra delar.
Banunderhållet ska ske i Trafikverkets regi. För ett effektivt underhåll med samordning och planering bör Trafikverket få ansvar för underhållet.
Ge SJ ett nytt uppdrag. De lönsamhets- och avkastningskrav som SJ har leder till sämre trafik. Vi vill slopa SJ:s avkastningskrav till staten. SJ ska ges trafikeringsrätt och ensamrätt att bedriva länsgränsöverskridande trafik, vilket i första hand ska ske genom järnvägstrafik på kommersiella villkor. SJ bör dock även bedriva trafik på olönsamma sträckor när det är samhällsekonomiskt försvarbart. Trafikeringsrätten medför också en skyldighet att upprätta en väl fungerande kollektivtrafik på järnväg över hela landet.
Återför stationerna till resenärerna. En god service, hög tillgänglighet, trygghet och en trevlig atmosfär är en förutsättning för att öka antalet tågresor. Tyvärr finns många brister med dagens tågstationer som borde ha en nyckelfunktion i järnvägssystemet för resenären. Det finns därför uppenbara skäl att samordna verksamheten bättre för att sätta resenären i centrum. Stationsbyggnaderna bör därför flyttas från Jernhusen till Trafikverket.
Inga höjda banavgifter. Regeringen har höjt banavgifterna i år och för nästa år och har i sitt utspel 55 miljarder till järnvägen aviserat ytterligare höjningar av banavgiften under planperioden 2014-2025. Det är ett feltänk, inte minst ur klimatsynpunkt. Vi menar att styrmedel bör utformas för en utveckling i klimatsmart riktning och avvisar höjda banavgifter.
Öka investeringarna i underhåll och nya spår. Vi välkomnar att regeringen nu aviserat steg i rätt riktning inför höstens budget- och infrastrukturproposition. Vänsterpartiets bedömning är att de föreslagna nivåerna på underhåll närmar sig acceptabla nivåer men vi förväntar oss förslag på ytterligare nya järnvägsinvesteringar.
Jonas Sjöstedt
Partiordförande Vänsterpartiet
Ju snabbare Sverige förstår fiaskot med den avreglerade järnvägen, desto bättre. Det är inte regleringen som är ”att gå tillbaka”, utan avregleringen.
Jernhusen har ingen avgörande roll för järnvägstrafiken, mer än samma mening som att Ingvar Kamprad sålde sina varuhus och sen hyrde dom. Om detta hade föreslagits Kamprad hade han skrattat rakt ut, men när det gäller vår gemensamma statliga egendom, så betraktas plötsligt hyresformen som självklar.
Självklart ska man ha full kontroll över sina produktionsmedel.
Sen måste mer kraft läggas på de kompetensbrister som byggts in i systemet, inte minst genom Jan Forsbergs demontering av SJ. Det handlar inte bara om pengar, utan om hur en lojalitet mot den centrala ledningen förlamar en hel organisation. Efterhand som insikterna nått den enskilde chefen, så har hon omsatts för att inte störa den centrala verklighetsuppfattningen. Över 25 personer har omsatts i SJs ledning på 10 år i VDns jakt på lojalitet. Nu är vi framme vid målet och ett SJ i totalt förfall. Som grädde på moset har vi betalt 80 miljoner i VD-lön för besväret, samtidigt som dess f d ordförande Ulf Adelsohn nu gör en helpudel och berättar för oss som tidigare berättat för honom, att järnvägen måste regleras. Samma ordförande som ägnat 8 år åt att driva fram förfallet inom SJ och lönesätta VDn utifrån motivet: ”En förbannat rejäl karl”.
Så det handlar inte bara om pengar. Det handlar om att skapa strukturer som får internkritiken att flöda, så att organisationens erfarenheter får plats i beslutsprocessen.