”Det vill vi inte!”


De borgerliga partierna i kommunerna fortsätter att privatisera och lägga ut kommunal verksamhet på entreprenad. Men det väcker också motstånd. Om det så ska rullas fram.

– Det var ingen på Gustavsgården som ville att gården skulle läggas ut på entreprenad. Neej, sa alla. Det vill vi inte! Vi vill ha den kvar som kommunal, men vi förstod ju samtidigt att vi måste göra något innan beslutet skulle tas. Då hittade jag på att ett långt tåg med rullstolar och rullatorer skulle kanske göra verkan? Och det tände alla på, berättar Berit Grundström, 86 år, och boende på Gustavsgården. Berit är också medlem i Vänsterpartiet och en van organisatör. Erfarenheter som hon fått använda det senaste året, när den borgerliga majoriteten i Värmdö kommun jobbat för att det kommunala äldreboendet Gustavsgården ska läggas ut på entreprenad.

– Det är många som missuppfattar hur det är att vara äldre. De tror att vi sitter här och bara tänker på barndom och ungdom. Men det gör vi inte, man lever ju och pratar om både nutid och framtid. Det är liv i oss alla faktiskt!

– Och oavsett hur folk mår kroppsligt eller ens om man blivit lite dement så har vi ändå en massa intressen, säger hon.
Hon tar ett exempel:
– Vi har en grupp här som har jobbat med demonstrationen. Vi satt på en avdelning och diskuterade när jag hörde en man ropa till mig genom lokalen, han är blind och sitter i rullstol, men tyckte att det här var viktigt och ville absolut vara med.

Att det blev sådan uppslutning kan bero på att boendet är populärt. När jag först ser gården så tror jag att det är ett vanligt radhus, men en banderoll nedsatt i gräsmattan avslöjar att det är här som äldreboendet ligger. ”Landet byggdes av oss, Gustavsgården kommunalt förstås”, står det på den.

Inuti känns det mer som ett kollektivhus än en institution. I matsalen pågår ett föredrag om konst, 60-70 personer lyssnar, några fikar. Vi går vidare och sätter oss i det lilla biblioteket.
Inredningen är varm och mysig.

Berit berättar att hon kommer från Småland från början. Senare har hon bott i Linköping och Göteborg där hon arbetat som förskollärare. Ett yrke hon trivdes mycket bra med. Till Gustavsgården kom hon för drygt fyra år sedan. Hon trivs och vill gärna bo kvar.

Kommunen vill lägga ut Gustavsgården på entreprenad eftersom den går med underskott, berättar Berit. Ett privat företag skulle klara det billigare, tror de borgerliga partierna.

– Men det är klart att det måste bli sämre, säger hon. Hur ska de kunna ha samma fina verksamhet för de äldre, ta ut en vinst och dessutom hålla budget? Det är konstigt att det bara är vi vänsterpartister som kan räkna ut så enkla saker. Hon skrattar.

Hade lite tur
Berit berättar att de också haft lite tur i sitt organiserande. Det är inte lätt att ordna en demonstration när de flesta sitter i rullstol. För boendet är av den mest avancerade sorten, där många av pensionärerna verkligen behöver hjälp. Även att demonstrera.

Men här kom pensionärsorganisationerna till hjälp. De har hjälpt de boende tidigare genom att friska pensionärer ställt upp så att de rullstolsbundna kan komma ut. Nu lovade de hjälpa till med demonstrationen. För personalen var absolut förbjuden att göra något, berättar Berit.

Även barn och barnbarn fick uppgifter. Det gjordes plakat av använda transportlådor och banderoller av egna gamla underlakan.

Det var viktigt att demonstrationen var strikt partineutral för att få så stort stöd som möjligt. Men lite hjälp kan man ju ta emot och Vänsterpartiet lånade hur som helst gärna ut sin megafon.
Pressen meddelades om aktionen.

Så var det då dags. På Gustavsgården gjorde sig 22 pensionärer klara med sina rullstolar och 8-10 rullatorer togs fram.
Medhjälparna samlades.

– Vi visste inget om ifall vi skulle bli fler, säger Berit.
– Men vi blev så fantastiskt glada och överraskade när det dök upp tvåhundra till som vill bevara Gustavsgården i kommunal drift.

Namnlistor med protester
När de kom fram till Kommunhuset överlämnades namnlistan på drygt tusen namn som samlats in.

Allt visades i TV. Och det skrevs om det i flera tidningar.
Men om det gett effekt vet inte de boende ännu.
– Vi kanske måste gå vidare till nästa steg, säger Berit. Om vi samlar in 3 000 namn är kommunen tvungen att ta upp frågan om en folkomröstning. Kanske klarar vi det?

Ja, kanske kommer utflykterna framöver handla om att samla in namn vid torg och köpcentra? Kanske har de borgerliga politikerna underskattat kraften hos pensionärerna? Gustavsgården visar hur som helst att det är möjligt att skapa en rörelse även med mycket små resurser. Bara man är enig.

Text & foto: Losita Garcia

Bildtexter: Vänsterpartisten Berit Grundström är med och organiserar protesterna mot att Gustavsgården ska privatiseras.
Gården är ett ”särskilt boende för äldre som har stora behov av vård och omsorg”.

Här demonstreras mot att äldreboendet Gustavsgården ska privatiseras. Många som deltog hade aldrig demonstrerat förut. Den borgerliga majoriteten fick veta att pensionärerna på Gustavsgården vill att den behålls i kommunal ägo. Aktionen fick stor uppmärksamhet i media.
Foto: Liv Kvelland Simonsen

Skriv en kommentar