Det är inte mitt Sverige – låt det inte hända


Nooshi-1

Stefan Löfven, du har sagt att du vill att vissa i Sverige ska ha villkorade ettåriga uppehållstillstånd. Jag ska förklara varför det är en dålig ide.

Det stod två soldater utanför huset och väntade på min mamma en veckodag i början av 80-talet. Den ene hade cirkulerat runt i bostadsområden i veckor för att hitta henne. De hade plundrat familjehemmet i omgångar på böcker och annan eventuell information om hennes politiska engagemang. Mamma och pappa hade sett till att bränna böckerna eller gräva ner dom på gården redan. Alla visste vad det var frågan om. När soldaterna inte lyckades hitta mamma tog de in hennes bror och misshandlade honom i fler dagar så blodet rann längs kroppen. Men han sa inget om var hon var. Militären drog runt för att rensa områdena. Den knackande dörrens politik. Knackade militären på din dörr var allt över – du gick mot din egen död. Varje vecka var det någon ny i bekantskapskretsen som var ”borta”. Skräckvälde.

Läs en kortare version av denna artikel i Expressen.

Mamma hade redan tagit sig till Teheran då när dom knackade på. Boendes i bekantas källarutrymmen. På flykt undan de två soldaterna och deras överordnade. Det fanns ingen återvändo. Hon hade redan vinkat adjö till familjen. Hon kom aldrig mer tillbaka till flickrummet. Hon var knappa 20.

Det blev allt mer uppenbart att hon behövde lämna landet för det. Hon smugglades ut mitt i natten genom öknen på gränsen till Pakistan. Det var hett och tort. Det fanns ingen mat annat än lite knastrigt bröd och vattnet var smutsigt. Det kändes som att hon nästan svalt. Hela kroppen dunkade av smärta av de kameler som de red på. Mutor för att ta sig förbi poliskontroller. Så fort en iransk bil syntes till fick hon kasta sig ner på marken. Hela tiden i ständig rädsla för att bli upptäckt.

I pakistan bodde dem outhärdligt trångt. Min mamma, pappa och två till i en fuktig enrummare utan sängar och fungerande toalett. Även där i rädsla för att bli upptäckt och bortförd. Med trakasserande polis som hotade med att avslöja dem. Det var definitivt ingen flykt till Europa. Det var bara ett sätt att hålla sig vid liv.

Över ett år senare fann dem sig i säkerhet i Trelleborg. Det hade varit en livsomdanande färd utan självklart slut. Alltid hotade till livet. Nu kunde dom åtminstone andas ut för en stund.

Väntetiderna för asylsökande var lång och jobbig. Jag föddes där på asylboendet i skåne. Det var en svår tid för min mamma. Hon återberättar med eftertryck hur tiden i ovetskap om uppehållstillståndet trängde henne och pappa. De kunde inte göra något mer än att vänta. Ångest och oro präglade vardagen. Efter mycket tjat fick de några timmars språkundervisning under veckorna. Men det var på nåder. Du kan ju inte börja ditt liv utan ett permanent uppehållstillstånd. Alla våra svenska system bygger på att du har ett långvarigt uppehållstillstånd i Sverige.

När det väl kom kunde den lilla familjen få en bostad. Då rullade allt på i en desto snabbare fart. Mina föräldrar fick SFI-undervisning under dagarna och arbetade några timmar på kvällarna. Eftersom många av de gamla betygen inte godkändes fick mamma läsa upp sina betyg på komvux. Det fungerade eftersom hon kunde få CSN-lån. Förskolan kunde anställa en tvåspråkig lärare som hjälpte mig med språket, jag skulle ju gå där nu ett bra tag.

Hon fick fina betyg och kom in på sjuksköterskelinje i Göteborg. Andra från komvuxklassen blev annat.

Många som kommer nya till idag Sverige kan snabbt få chansen att starta livet genom utbildning, komplettering och praktik. En fjärdedel av de inskrivna nyanlända idag beräknas ha en eftergymnasial utbildning om mer än två år. En lika stor andel har utbildning på gymnasial nivå eller en kortare eftergymnasial utbildning. Nästan alla är unga.

Här skriker dessutom näringslivet efter arbetskraft. Arbetskraftsbristen på byggena har väl aldrig varit så här stor. Men det gäller även yrken inom sjukvård och omsorg. Rejäla utbildningsinsatser för både nyanlända och arbetslösa skulle kunna lösa problem. Det är ju egentligen ingen skillnad på folk och folk. Både korta och längre utbildningar behövs.  Kommunala bostadsförmedlingar kan ge fler chansen att hyra ut ett ledigt rum hemma. Barn och ungdomar kan stärka upp fotbollslaget.

Men det konstiga är att du gör tvärtom nu Stefan. Allt detta försvåras med regeringens temporära uppehållstillstånd. Plötsligt, när vi behöver tryggheten och framtidstron som mest, sätter du krokben för alltihop.

Om året varit 2016 hade mamma kanske tvingats stanna kvar i hemlandet av id-krav och Turkietavtal. Hon kanske inte hade levt idag. Eftersom du valt att lyssna på Anna Kinberg Batra, uppvuxen på Djursholm, som krävt skattesänkningar, privatiseringar och flyktingpaus för grannarna.

Istället för att utbilda sig till ett bristyrke vill du att dagens flyktingar ska ta vilket jobb som helst och jobba ihjäl sig till småslantar. Utbildning ger nämligen inget långvarigt uppehållstillstånd för vuxna. Varför? Redan har jag fått höra om pooler som förmedlar desperata asylsökande som betalar förmögenheter för ett anställningskontrakt. För evigt i skuld till släktingar och bekanta. Nu ska asylsökande buda över varandra för att få en arbetsgivare att skriva på ett avtal. Handeln med anställningskontrakt kommer bli vardag. Allt fler asylsökande som flytt kommer behöva lägga ut hundratusentals kronor för att få dem.  Konkurrensen kommer vara hård och oseriösa arbetsgivare gnuggar händerna. Migrationsverket hälsar att det nästan är omöjligt att sätta stopp för det.  Är det detta regeringen kallar ”schysst konkurrens” i restaurangbransch och mellan städfirmor och taxibolag?

Nu ska barn med utgånget uppehållstillstånd inte längre få sitt barnbidrag. Hur ska de klara sig då? Det är ju dom där kronorna som behövs för kläder och blöjor. Detsamma kan hända med allt det andra som vi behöver. Hur blir det med förskolan och skolan där vi aldrig kan veta hur länge barnen är kvar? Kommer kommunen tycka att det är någon idé att investera då?

Hur ska folk få ett hyreskontrakt, bolån eller en lärlingsanställning med ett tillfälligt uppehållstillstånd nu? Varför ska barnen, som det jag en gång var, behöva känna ständig oro över vad som kommer hända med mamma och pappa? Hur skapar det trygghet på våra skolgårdar? Ja, hur ska man över huvud taget kunna leva normalt?

Varför vill du inte Stefan att våra kollegor ska få vara trygga på jobbet? Då blir ju alla otrygga, när vi inte kan hålla ihop på arbetsplatsen. Det försämrar det fackliga arbetet. Hur ska vi våga säga ifrån nu när vi är i sådan beroendeställning till arbetsgivarens godtycke?

Hade det varit bra, Stefan, om mamma än idag var tvungen att betala av lån från tiden hon kom hit? För att hon tvingats betala någon företagare eftersom alternativet hade varit att skickas till sin egen begravning? Hade hon behandlat cancerpatienter idag då? Varför vill du göra starka personer, som lyckats med den ofattbara insatsen att ta sig till Europa, till svaga undersåtar och slagpåsar på arbetsmarknaden? Det är mina föräldrar, dina kollegor, våra grannar.

På vilket sätt håller vi ihop samhället då? Din politik är för dom uppe i samhällstoppen och oseriösa företag. Inte för oss alla.

Nästan alla som söker sig till Sverige idag flyr undan konflikter som vi vet kommer vara långvariga. Det kommer att få stanna kvar i Sverige oavsett utformningen på uppehållstillstånden. Och nej, ingen person kommer avstå från att rädda sitt eller barnens liv för att du Stefan har bestämt dig för att införa temporära uppehållstillstånd. Det är bara ett urbota korkat sätt att försätta de personer som redan finns i Sverige idag i en helt omöjlig sits.

Sveriges strategi kan aldrig vara att skapa en ny underbetald underklass vars rättigheter försvagats av dig Stefan Löfven. Risken är att förslaget om korta och villkorade uppehållstillstånd dumpar löner och anställningsvillkor på arbetsmarknaden, försämrar jämlikheten, fattiggör människor och sätter stopp för drömmar för lång tid framöver. Det är inte mitt Sverige. Låt det inte hända. Rösta nej på tisdag.

Läs mer om Vänsterpartiets asylpolitik här.

2 kommentarer till “Det är inte mitt Sverige – låt det inte hända”

  1. Ulla Olsson Engström

    Låt bli att ändra asylrätten

  2. Soghra Bahmani

    Det är så fint och väl skrivet Nooshi. Så rolig att du engagerar dig för människor på flykt. Du vet att vi delar dina åsikter och dina föräldrars upplevda skräck. Tack att du får detta på skrift. Vi är så stolta över dig nästan lika stolta som dina föräldrar. Kram Soghra och Mahmoud