De rika drar ifrån


I höstas kom den franske ekonomen Thomas Pikettys internationella kioskvältare: Kapitalet i tjugoförsta århundradet ut på svenska.
Där förklaras varför de rika blir allt rikare.

I boken analyseras ekonomisk statistik och ojämlikhet från tjugo länder under fyra århundraden.

Perioden av snabb tillväxt och ökad ekonomisk jämlikhet – från efterkrigstiden fram till 1980-talet – kan i ett längre perspektiv ses som en historisk parantes. Krig och depression raderade visserligen ut förmögenheter och ledde till en tid av snabb ekonomisk utveckling och utjämning – men bara tillfälligt. Men det var en period då det såg ut som om ekonomin automatiskt utvecklades, enligt den teori som ekonomen Kuznes hade lanserat: Kuznes ansåg att tillväxt först leder till att ojämlikheten ökar – men sedan sprids rikedom till alla.

Under rekordåren stämde alltså Kuznes teori, alla fick del av utvecklingen. Det här var också tankar som banade väg för stora skattesänkningar för rika på 1980- och 90-talet i många länder. Enligt den snarlika så kallade trickle down teorin skulle de rika först bli ännu rikare, genom att deras skatter sänktes, men sedan skulle välståndet sippra ner i samhällskroppen.

Under 1990-talet började den franska ekonomen Thomas Piketty intressera sig för ekonomisk ojämlikhet i Frankrike. Genom samarbete med kollegor i Europa och USA byggdes långa tidsserier över inkomster och kapital. Dessa använde Piketty för att analysera inkomstskillnaderna i ett 20-tal länder från 1700-talet fram till i dag.

Det han bland annat såg var att utjämningen kom av sig under 1970-talet. Framför allt var det de rikaste tio procentens andel av intäkterna som ökade. Kuznets optimistiska förhoppningar om automatisk utjämning stämde alltså inte. Med långa tidsstudier visade Piketty att vi var på väg mot samma koncentration av rikedom som rådde under 1920-talet.

Kapitalet kommer att äga allt mer
Piketty menade att denna utveckling främst beror på förhållandet mellan den ekonomiska utvecklingen och avkastningen på kapital. Den ekonomiska tillväxten framöver kommer sannolikt inte vara lika hög som under rekordåren. Genom att kapitalavkastningen därigenom blir högre än tillväxten kommer de som äger kapital ständigt få en allt större del av inkomsterna (se graf nr 2 på nästa uppslag). Kapitalägandet är ju betydligt mer koncentrerat än arbetsinkomsterna.

Jesper Roine är docent i nationalekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm. Hans forskning är inriktad på samma område som Thomas Piketty – inkomst- och förmögenhetsfördelning. Jesper Roine är en av dem som bidragit med den svenska statistiken till Pikettys bok och även själv skrivit en bok där han sammanfattar Pikettys resultat.

”Förlorare” blev vinnare igen
Jesper Roines egen avhandling handlade om omfördelningspolitikens möjlighet i en allt mer globaliserad värld. Det här innebar att han precis som Piketty hanterar data om inkomst- och förmögenhetsfördelningen. Problemet var att de tidserier som fanns i Sverige ofta omfattade större inkomstgrupper. Jesper Roine och hans forskarkollega Daniel Waldenström började därför med att ta fram långa tidsserier över hur inkomster och förmögenhet utvecklat sig för den allra rikaste andelen i befolkningen – för topp en procent.

– På den tiden bedömdes den yttersta toppen vara ointressant. Den ansågs ha så liten betydelse. Intresset koncentrerades till botten. Det är viktigt när man studerar välfärd. Men för mig handlade det om att förstå ekonomins funktionssätt, som vad som händer om toppinkomsttagare flyttar mellan länder, säger Jesper Roine.

Studerar man bara den allra översta procenten av de rika så ser man att det är i denna grupp som de radikala förändringarna skett under 1900-talet i Sverige. Det var dessa som var de stora förlorarna fram till 1980-talet. Deras andel av inkomsterna sjönk från 20 procent i början av 1900-talet till fem procent runt 1980. Därefter har en-procentgruppen snabbt återhämtat sig i Sverige. Men utvecklingen startade från en låg nivå, från en tid när Sverige var världens mest jämlika land. I dag är inkomstfördelningen i Sverige ungefär som den var i USA runt 1980-talet.

Låg tillväxt är det normala
Piketty visar i sin bok att ojämlikheten sannolikt tilltar om inget görs. Han visar att låg tillväxt, historiskt sett, är det normala. Tillväxtsiffror som vi sett under perioder av 1900-talet är undantag.

– Det normala tillståndet på riktigt lång sikt – 2 000 år – är nästan ingen tillväxt alls. Tillväxt och nedgång har gått i vågor. Brist på mat, krig och sjukdomar fick tillväxten att sjunka och människor dog. Då fanns åter tillgång till jord för matproduktion och tillväxten återvände, säger Jesper Roine
Mönstret bryts först med den industriella revolutionen. Perioden av hög ekonomisk tillväxt tog fart.

– Piketty påminner om att en orsak till ekonomisk tillväxt är befolkningstillväxt. Den kan vi vara ganska säkra på planar ut. Befolkningen stabiliseras nu i land efter land. Även många andra ekonomer än Piketty anser det osannolikt att tillväxten skulle vara högre än 1-2 procent framöver.
Måttlig ekonomisk tillväxt innebär alltså att det blir allt mer ackumulerat kapital. Enligt Piketty finns det inget som tyder på att det skulle leda till att avkastningen på kapital automatiskt skulle sjunka (se graf 2 ).
– Denna radikala uppfattning är han mer ensam om. Men Piketty är den som har evidens* för sin ståndpunkt. Så här tycks det ha varit bakåt i tiden. Andra anser att när vi har bättre utvecklade kapitalmarknader så kommer detta inte hända, då kommer både ackumulationen** av kapital och priset på kapital sjunka.

Pikettys långa tidserier visar också att att fördelningen mellan kapital och arbete inte alls är så konstant som man tidigare antagit
– Ett evigt ackumulerande av pengar skulle till slut leda att allas våra pengar går till att upprätthålla en växande kapitalstock. Det är orimligt, säger vissa och menar att det illustrerar att Pikettys resonemang inte håller, säger Jesper Roine.

Visar färdriktningen – om inget görs
Men Piketty tror naturligtvis inte att det kan gå så långt att all inkomst är kapitalinkomst i framtiden. Hans siffror visar färdriktningen och vad som händer om inget görs och hur det ser ut historiskt.
Hans data visar att det inte alls är någon naturlag att 30 procent tillfaller kapitalägare och 70 procent löntagarna. Under vissa perioder har kapitalinkomsterna varit betydligt större än så i relation till löneinkomsterna.

Jesper Roine pekar också på att vikten av kapitalägande och nödvändigheten av att ha en förmögenhet skiljer sig mycket mellan olika länder. I vissa länder krävs att man enskilt sparar ihop ett kapital för att klara barnens skolgång, sjukdomsperioder och för att kunna gå i pension.
Så trots att förmögenhetsfördelningen i Sverige är extremt skev och att Sverige har fler dollarmiljonärer per capita än USA, så berättar det inte allt om människors livschanser. Inte heller att 30 procent av svenskarna har noll eller negativ netto­förmögenhet (bara skulder).

– Mycket som de i USA sparar till har vi i Sverige tillgång till utan enskilt sparande. I USA har även mycket fattiga ofta en liten förmögenhet. Men det är svårt att påstå att människor med 1 000 dollar på banken i USA välfärdsmässigt skulle ha det bättre än den svensk som inte har något på banken.

Borttagna skatter ingen het potatis
Trots en allt mer ojämlik fördelning av inkomster och kapital sedan 80-talet, och Pikettys siffror som tyder på att den utvecklingen sannolikt kommer att fortsätta, så är varken den av social­demokraterna borttagna förmögenhetsskatten eller arvsskatten en särskilt het politisk fråga i Sverige idag.

En anledning till att skatterna avskaffades var att man befarade att företag och rika personer annars skulle lämna landet och bosätta sig där skatten är lägre. Liksom sänkningen av bolagsskatten är det här åtgärder som många länder använder för att försöka förmå företag och personer att inte flytta sina pengar till lågskatteländer eller gömma dem i skatteparadis.

Ohållbar utveckling
Piketty menar att det här är en ohållbar utveckling och föreslår att en progressiv internationell förmögenhetsskatt införs.

– Piketty har blivit oförtjänt hånad för möjligheten att införa en sådan skatt. Själv är han tydlig med att det är en utopi. Men han säger att det är en användbar utopi. Det tvingar oss tänka på vad som händer med våra skattebaser i en värld där allting på sikt blir mer mobilt.
Jesper Roine framhåller att nationalstaten är avgörande för människors välstånd.

– Om jag ska plocka fram den viktigaste faktorn varför inte alla länder i världen är rika, så vill jag framhålla skillnader i länders institutioner och dess kvalitet. Detta är i sin tur nära relaterat till skatteuttag.
– Piketty pekar på något mycket viktigt. Vi kan inte ha en situation där företag och de med mycket pengar själva väljer var och vad de själva vill betala i skatt.

*bevis **hopsamling/ökning

 

Text & foto: Hasse Hedström

 

Skärmavbild 2016-02-29 kl. 16.14.27 Skärmavbild 2016-02-29 kl. 16.14.58

 

Skriv en kommentar