Bara tillsammans är vi starka


Christina Höj Larsen kopia

Christina Höj Larsen har utsikt över en gränd i Gamla stan. Husen står tätt och inte mycket ljus sipprar in. Här arbetar hon med frågor som gäller människor på flykt. Den största flyktingströmmen sedan andra världskriget påverkar även Sverige.

 

Flyktingen har plötsligt hamnat i politikens fokus. ”Invandringsfrågan” har klättrat till sjunde plats, när det gäller vilken fråga väljarna anser viktigast. SD har länge framställt flyktingar som en kostnad och ett ”problem.” KD har gjort utspel där de närmar sig SDs beskrivning.

De borgerliga beskyller samtidigt Socialdemokraterna för att inte ha någon integrationspolitik och Socialdemokraterna anklagar de borgerliga för samma sak.

I krisens Europa pekas också ”den främmande” ut som orsaken till det ekonomiska eländet. De högerextrema partierna växer. Att dölja verkliga problem genom att peka finger åt en eller annan minoritet är förstås inget nytt. Nazisterna pekade ut judarna som roten till allt ont.
Också då handlade det om hög arbetslöshet, om ekonomisk och politisk kris i Tyskland. Skickligt avleddes folkets vrede och storkapitalet kunde i lugn och ro rusta för ett nytt krig, samtidigt som de gjorde sig av med politiska konkurrenter. Fascismen tog makten.

I Sverige, ett samhälle där välfärden och arbetsvillkoren faktiskt har försämrats finns också en grogrund för SD att verka i. Utan välfärdens nedmontering hade SD haft en mycket liten damm att simma i. I den verkliga verkligheten är det förstås helt andra än flyktingar och tiggare från Rumänien som skor sig; en överklass som blir allt rikare, arbetsgivare som blir allt starkare, allt färre som äger allt mer av de samlade inkomsterna. Men dessa angrips aldrig av SD. Deras mål är inte att utmana makten, deras mål är splittring.

Jag ber Christina Höj Larsen att berätta om bakgrunden till den stora flyktingströmmen.

– Det är den största flyktingkatastrofen sedan andra världskriget, det är drygt 50 miljoner människor på flykt. Den största gruppen just nu är de som flyr slakthuset Syrien, säger hon. De flesta till grannländerna: 1,1 miljoner till lilla Libanon, Jordanien 600 000, Turkiet har drygt en miljon, Egypten 140  000. Det kan man jämföra med att EU, USA och Kanada totalt har tagit emot 170 000 flyktingar. Dessutom flyr folk från Irak, Eri­trea, Afghanistan… Stormakterna slåss i många länder direkt eller genom ombud och det kommer att vara så under lång tid. Idag syns ingen lösning på problemen, säger hon.

 

Sverige har tagit ansvar
Men Sverige har tagit emot 47 000 syriska flyktingar och därmed tagit ett stort ansvar, säger Christina.

–  Och vi har gjort det förr, säger hon. Vi tog emot 60  000 under Balkankriget. Vi tog emot flyktingar efter Ungern 1956, och danska judar under andra världskriget.
I Dublinförordningen, som alla EU-länder skrivit på, stadgas att flyktingar måste söka asyl i det första landet som de kommer till i EU. Något som blir en orimlig börda för länderna norr om Medelhavet.

Grekland, Italien och Spanien gör en stor insats som första land, även om de inte klarar av det på ett bra sätt, säger Christina. Grekland gör det definitivt inte. Om Grekland skulle hantera alla sina asylansökningar skulle det ta 26 år.
Och Italien ligger på gränsen, menar hon. Idag löser man det så att man inte tar fingeravtryck av alla, utan de kan söka sig vidare till andra länder. Italien har också räddat tiotusentals flyktingar från att drunkna.

– Vänsterpartiet anser att flyktingana ska få söka asyl i det land som de önskar, säger Christina Höj Larsen, och Vänsterpartiet anser också att alla EU:s länder ska ta emot fler flyktingar.
– Vi är emot Dublinförordningen för att den kränker asylrätten. Om jag vet att jag har större möjlighet att få skydd i ett visst land måste jag ha rätt att söka skydd där, säger hon.

 

Vänsterpartiets förslag
Hon förklarar hur Vänsterpartiet ser på flyktingmottagandet i Sverige.
Det ska vara ett nationellt ansvar, säger hon. Det är staten som ska se till att det finns bra mottagarförhållanden och samtliga kommuner ska vara skyldiga att ta emot, enligt lag.
–  Att respektera asylrätten och ge människor skydd är ju något vi har bestämt tillsammans att vi ska göra och då är det viktigt att alla är med och hjälper till. Precis som man inte kan välja bort skola eller äldreomsorg så ska man inte kunna välja bort flyktingmottagande, förklarar hon.
Och det låter ju rimligt.

När intervjun gjordes var Vänsterpartiet det enda partiet som tagit fram förslag på hur detta ska gå till rent praktiskt. (Se förslagen på sidan 19)

Under början av året har dock frågan om flyktingmottagande och integration fullständigt exploderat. FP och KD har presenterat förslag som huvudsak­ligen fiskar i SD-vatten. Men samtidigt har också en del bra förslag kommit på bordet och Christina Höj Larsen menar att regeringen nu närmar sig Vänsterpartiets synsätt.

Vänsterpartiet anser exempelvis att ett statligt fastig­hetsbolag ska ansvara för att ta fram anläggningsboenden, även i modulform. Det senare eftersom det finns en hel del kommuner som väljer att inte bygga hyresrätter, enligt Christina Höj Larsen, helt enkelt för att de inte vill ha den typen av invånare. Det handlar framför allt om rika och borgerliga kommuner.

– Men vi vill att även Danderyd och Vellinge tar emot. Det är viktigt, säger hon med eftertryck. Det här förslaget skulle göra stor skillnad.
– Som det är nu placeras oftast flyktingar i kommuner där Bert Karlsson och ”Frasse Fixare” hittar tomma bostäder och där det ofta inte heller finns arbetstillfällen. Därför är det viktigt att vi hittar en bättre fördelning.

 

Ingen sak för ”marknaden”
– Det ska inte vara marknaden som planerar flyktingmottagandet, det blir aldrig bra. Vi vill att det ska vara staten som planerar och vi vill inte heller att det ska kunna göras vinst på människor som söker asyl.

RÖTT har tidigare berättat om hur Migrationsverket upphandlar flyktingförläggningar. Som alla upphandlingar är de hemliga och oftast är det den billigaste som vinner. Övergivna hotell, vandrarhem eller liknande anläggningar i glesbygd. Det är den här ”affärsverksamheten” som Bert Karlsson specialicerat sig på.

Kommunerna har inte getts möjlighet att planera för fler barn i skolan eller se till att det finns bussar som går till skolan. Sådana basala saker har kommunerna fått klara av själva i en hast. Liksom när det gäller skola, sjukvård och annan service överlät den borgerliga regeringen flyktingmottagandet till ”marknaden”. Och det blev ungefär lika bra som bredbandsutbyggnaden eller järnvägsspåren.

 

En tillgång för många orter
Samtidigt vill Christina Höj Larsen berätta att det finns många glesbygdskommuner i Norrland som är mycket glada över flyktingarna.
– De bryr sig inte om varifrån folk kommer, utan ser att det är flyktingarna som gör att de kan behålla skolan, sjukstugan och annan service. Även om allt kunnat planerats bättre.

Flyktingar ses alltså som en tillgång och en möjlighet på många avfolkningsorter. Med bättre framförhållning och information, ja, varför inte delaktighet, hade kanske helt onödiga motsättningar kunnat förhind­rats på andra?
– Idag tittar Migrationsverket på hur man ska kunna göra undantag och välja bort orter där man inte kan ta emot på ett bra sätt eller där det blir för tätt. Likaså funderar man på hur kommunerna ska kunna bli informerade tidigare.

 

Vad är Vänsterpartiets uppgift nu?
Vi byter perspektiv och jag ber Christina berätta om hur hon ser utvecklingen i stort.
– Historiskt sett vet vi i Vänsterpartiet att både rasismen och fascismen splittrar oss och hindrar oss att nå våra mål. Det är inte de som flyr som ska bekämpas, säger hon. Frågan är inte om vi ska ge dem skydd som flyr – utan hur.

SD ser hon som mycket farligare än 1990-talets Ny Demokrati. SD har lyckats knyta an till allmänna värderingar och gjort sig viktiga i människors vardag på ett sätt som Ny Demokrati aldrig klarade av.
– Så jag är mycket, mycket orolig.

Det är två saker som Christina pekar ut som speciellt viktiga frågor för Vänsterpartiet att diskutera:
– För det första att högern kan komma att använda flyktingmottagandet som slägga mot vår arbetsrätt och våra arbetsvillkor och föreslå lägre löner, de facto baserad på etnicitet. Att högern vill splittra oss ytterligare.
– Det andra är att etablerade partier tror att de kan tränga undan SD genom att tävla på deras planhalva. Det kan man inte! Det enda som händer är att man bekräftar SD:s världsbild och att ännu fler ansluter sig till dom.

– Vänsterpartiets uppgift är att ständigt se till att det finns en höger-vänsterdebatt som drar bort partierna från mitten, så att vi får en tydlig konflikt på höger-vänsterskalan. Därmed görs den konflikt som SD vill föra in i människors liv, oviktig.
–  När vi pratar om inkluderingspolitiken så är högerns lösningar alltid att vi ska ha ”lägre trösklar”, det vill säga lägre ingångslöner, att vi ska luckra upp LAS och andra viktiga framsteg som vi har gjort som arbetarrörelse. Det är absolut inte lösningen! Det enda det kommer att leda till är att arbetare ställs mot arbetare och det kommer verkligen att göda rasismen.
Text: Losita Garcia

6 frågor till Christina Höj Larsen

 

Är det bättre att hjälpa där är här?
– Det är en falsk motsättning. Man blandar ihop bistånd och flyktingmottagande. Det hjälper ju inte en familj som flytt hit om det finns bra latriner i Jordanien. Det krävs både bistånd på plats och att människor kan få skydd. Om vi inte gör det måste vi lämna de FN-konventioner som vi skrivit under.

 

Hur kan andra länder strunta i FN:s konven-tioner?
– FN påtalar detta ofta och kräver att fler länder tar ansvar. Men FN har inga sanktionsmöjligheter idag.
– Men att andra gör fel gör det inte mer rätt.

 

Tar vi emot ”fel” eller ”för många” flyktingar?
– Asylskäl är individuella. Det bygger på att varje individs sak ska prövas. Det gör att man inte kan jämföra en människas asylskäl med en annans, man kan inte jämföra eller gradera flyktingskälen som en flykting vid gränsen har, med en annan i ett flyktingläger. Har man asylskäl så har man. Den rätten ar absolut, antingen har man det eller inte. I annat fall hade vi kunnat säga till de danska judarna som kom under andra världskriget att deras skäl inte var lika ömmande som för de judar som befann sig i Tyskland.
– Vi kan inte heller gradera mänskligt lidande. Uppfyller du asylkraven så får du skydd. Vi kan inte säga att ”vår mängd av mänskligt lidande är uppnådd i år, var vänlig återkom med ditt lidande nästa år.” Hur många som flyr kommer att variera beroende på situationen i världen.

 

Hur ska flyktingar få jobb och bostad?
– Vi har problem i Sverige idag med bostadsbrist och arbetslöshet.
– Men det är ju saker som vi tagit itu med förut. Det gjorde vi som arbetarrörelse. Inte genom att säga att några av oss inte ska finnas här, utan genom att jobba starkt för en välfärdsstat. Det gjorde vi exempelvis genom att bygga bostäder, Vi lyckades bygga en miljon bostäder på tio år, för det fanns en politisk vilja att göra det. På samma sätt måste det finnas en politisk vilja att ha full sysselsättning och i vår budget så är vårt mål att alla ska ha rätt till arbete. Då spelar det ingen roll om vi kommer från Karlstad eller Kigale. Alla ska ha rätt till arbete och bostad.
– Problemet i Sverige är ju inte att vi är för många, utan att vi inte har någon politik för full sysselsättning, arbete och utbildning.

 

Ser du arbete åt alla som en realistisk möjlighet?
– Självklart kan vi skapa arbete! Hela vår ekonomiska politik syftar ju till det. Knappast någon skulle säga att vi ”inte kan ha” ungdomar på grund av ungdoms-arbetslösheten.
– Man måste hitta en politisk lösning på det. Och det har Vänsterpartiet eftersom vi har en politik som skapar just arbete.
”Vi lyckades bygga en miljon bostäder på tio år, för det fanns en politisk vilja att göra det.”

 

Har flyktingar särskilda behov för att komma i arbete?
– Det som behövs är en bättre och effektivare Sfi med lärare som är specialiserade att lära vuxna tala svenska, vi behöver ha en bra validering så att människors utbildningar från hemlandet kommer till nytta här.
– Det behövs kompletterande utbildningar för att bygga på det som saknas. Vi ser behov redan idag på arbetsmarknaden, men vi har inte möjligheter att möta dem.

Ur RÖTT 1-2015